Hunden Laika, som skickades i omloppsbana runt jorden ombord på satelliten Sputnik 2 i november 1957, dog av värme och stress bara några timmar efter uppskjutningen.
Sputnik 2 sköts upp endast en månad efter Sputnik 1 och hade färdigställts i all hast, Därför var man medveten om att det inte fanns någon möjlighet att återföra hunden till jorden.
Fläkt höll Laika sval
Planen var dock att Laika skulle ha en någorlunda behaglig vistelse i rymden. Av den anledningen hade man ordnat temperaturreglering och ventilation med hjälp av en fläkt.
Laika hade även syre, mat och vatten som skulle räcka en vecka. Vid uppskjutningen steg Laikas puls från 103 till 240, vilket inte var oväntat.
Det tog dock tre gånger längre tid än förväntat innan pulsen var nere på normal nivå, och det var det första tecknet på stress.
Dog av hetta
Trots det åt hon och hade avföring under de första varven. Det stod dock snabbt klart att något var fel.
Temperaturregleringen fungerade inte som den skulle, och det blev över 40 grader varmt i kabinen. Det var mer än Laika klarade av, och hon dog fem till sju timmar efter uppskjutningen.
Banade väg för människan
Trots det var uppskjutningen av Laika en milstolpe i rymdforskningen.
Den visade att en levande organism kan leva i en miljö som är skiljer sig markant från jorden - det första viktiga steget mot att skicka människor till rymden.
I rymden känner man inte av tyngdkraften, och tyngdlösheten påverkar människokroppen eftersom den är utformad för att fungera under påverkan av gravitation - exempelvis organisera vårt nervsystem om sig när vi vistas i rymden.
Laika gav forskarna en möjlighet att studera hur de extrema förhållandena påverkar kroppen innan det skickade iväg människor.