Vi pratar med Leif Anderson

professor i marin kemi vid Göteborgs universitet, som sett att Norra ishavet blir allt surare.

Bild Leif Anderson

Bild Leif Anderson

Hur har ni konstaterat detta?  

– Genom att vi kombinerat data från ett antal olika expeditioner till de västra delarna av Norra ishavet har vi kunnat följa utvecklingen från 1994 till 2010 och då sett att området där vattnet är undermättat på kalciumkarbonat har utvidgats med tiden. Sådant vatten löser upp skalbärande organismers skal som ju består av kalciumkarbonat. De data jag bidragit med var från en expedition med isbrytaren Oden 2005, tvärs över Norra ishavet från Alaska till Svalbard.

Hur allvarligt är det?

– I dagsläget är det inte så allvarligt, även om man sett ”frätskador” på skalen hos vissa vingsnäckor i de mest utsatta områdena. Däremot, om vi inte får bukt med de ökande halterna av koldioxid i atmosfären, kan det antagligen få stor påverkan på havens ekosystem.  

Om det här fortsätter, hur blir det då?

– Det är nog ingen tvekan om att ekosystemet kommer att förändras, men exakt hur är inte möjligt att svara på med dagens kunskap. Det finns flera faktorer som spelar in. Till exempel finns det vissa processer som förändras om klimatet fortsätter att bli varmare, och dessa förstärker havets försurning. Ett exempel är att när den frusna delen av tundran tinar mer kommer organiskt material att frigöras och tillföras havet. I havet bryts det ner av bland annat mikroorganismer och koldioxid bildas, vilket reagerar med vatten till kolsyra och spär på försurningen. En annan faktor är att det oftast är de små organismerna som påverkas mest, såsom olika larvstadier. Påverkan på en art i början på näringskedjan kommer att fortplanta sig till de arter som finns högre upp. Då är det viktigt att veta om andra arter kommer in istället för de som blir lidande.

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter