Vad kan man lita på?

2005 publicerade den amerikanske forskaren John Ioannidis en studie han kallade Varför de flesta publicerade forsknings­resultat är felaktiga. Titeln väckte förstås en hel del uppmärksamhet – och värre var att innehållet levde upp till den. Den är sedan dess en av de mest nedladdade, citerade och lästa studierna i forskningsvärlden.

Det han gjorde var att studera 49 ofta citerade och betrodda medicinska studier. Och hans slutsats var att resultaten i en tredjedel var felaktiga.

2011 gjorde läkemedelsföretaget Bayer en liknande undersökning och gick igenom 67 studier av läkemedel. De konstaterade att i 75 procent av fallen kunde de positiva resultaten ifrågasättas.

Ännu värre är det när det gäller psykologiska experiment. Den ideella föreningen Center for Open Science gick förra året igenom 100 psykologiska experiment och försökte återupprepa dem. Det misslyckades helt i 61 procent av fallen. Det är det mest ambitiösa och omfattande försöket att återupprepa forskningsresultat som gjorts, och slutsatsen har skakat om psykologin som vetenskap. Orsakerna till att forskningsresultat kan bli fel är många och det ­handlar oftast inte om något medvetet fusk. Det kanske största problemet är att forskare sällan eller aldrig får ett ja eller ett nej på en hypotes. Istället får de en bunt siffror som måste genomgå en avancerad statistisk analys och komplicerade sannolikhets­beräkningar. Och där finns det många fallgropar.

Dessutom anses ofta 95 procent sannolikhet vara nog för ett positivt resultat, vilket statistiskt skulle betyda att fem procent av alla forskningsresultat är falska. Men här ställer statistiken till det igen. En forskare som får ett ja på sin hypotes är mycket mer benägen att publicera sitt resultat än en som får ett nej.

Lasse Zernell, chefredaktör

Lasse Zernell, chefredaktör

Om det till exempel görs 100 studier på samma sak och bara hälften bekräftar hypotesen med 95 procent sannolikhet, så kan man statistiskt förkasta hypotesen. Men om bara de som fått ett ja publicerar sina resultat, då ser hypotesen ut att stämma överväldigande bra.

Fysiken klarar sig ganska bra. De som läst den här tidningen eller hängt med i forskningens värld på ­andra sätt minns säkert neutrinerna som f­ärdades med överljushastighet för ett par år sedan. Där var skepsisen stor och resultaten visade sig ganska ­omgående också vara felaktiga.

Samma sak med det första fyndet av gravitationsvågor 2014 som inte visade sig stämma. Annars är fysikaliska experiment så strikta att det ofta blir tydligt om de kan upprepas eller inte. Men samtidigt är också fysiken slav under statistiken. Higgsbosonen är till exempel en partikel som upptäckts genom att studera ett stort antal sönderfall efter partikel­kollisioner och sedan göra en statistisk analys.

Så om man nu inte kan lita på vetenskapen – vad kan man då lita på?

Ingenting, tyvärr. Det är bara att konstatera att världen är osäker och att det som gäller idag inte nödvändigtvis gäller i morgon. Det finns ingen evig sanning, bara en provisorisk sannolikhet. Men trots alla sina brister är den vetenskapliga metoden det enda vi har för att lära oss hur allt fungerar. Magi, religiösa skrifter och otestade idéer är helt enkelt ännu sämre.

Material från
Allt om Vetenskap nr 6 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter