USA testar hemligt rymdflygplan

När rymdskytteln Atlantis landade i somras var det
slutet på rymdskyttlarnas era. Istället för färjor skulle Nasa övergå till gamla hederliga kapslar, fast modernare.
Men nu har allt fler uppgifter om flygplanet Boeing X-37B blivit offentliga. Och det är inte helt olikt rymdskyttlarna. Mindre, mer tekniskt avancerat och billigare.

Den amerikanska rymdskytteln­ har gjort sin sista resa och astronauter på väg till internationella rymdstationen ISS får för en tid framöver lifta med ryssarna eller lita till privata initiativ.

Men kanske finns en annan lösning inom räckhåll. Vissa experter pekar nämligen på möjligheten att uppgradera det obemannade och ofta under strikt sekretess hållna militära rymdflygplanet Boeing X-37B till en kapacitet för bemannade färder – och redan idag finns planer på en avsevärt större version av den nio meter långa farkosten.

En sådan utveckling av drönaren skulle rymma en besättning och det amerikanska rymdprogrammet skulle då vara back in business. Boeing X-37B skjuts upp med en Atlas­ V-raket och har små styr­raketer för att möjliggöra en effektiv korrigering av kursen i omlopps­bana runt jorden.

Levererar till ISS

Hittills har ett första exemplar av rymdflygplanet slutfört en åtta månader lång testexpedition i omloppsbana. Det sköts upp den 22 april 2010 och landade igen den 3 december 2010. Då hade testflygningen varat i 224 dygn. En andra X-37B sköts upp den 5 mars 2011 och har i skrivande stund ännu inte återvänt. Exakt vilka Boeings, Nasas och den amerikanska regeringens planer är förblir ännu så länge en väl förborgad hemlighet, men enligt vad som framkom vid American Institute of Aeronautics and Astronautics konferens i Long Beach i Kalifornien i oktober i år finns tämligen vidlyftiga planer. Projektets chef vid Boeing, Arthur Grantz, avslöjade att man tänker använda det obemannade flygplanet till att leverera material till ISS med den begränsade lastkapacitet som finns.

X-37B inspekteras efter landning. Som synes är storleken på prototypen inte tillräcklig för bemannade färder. Bild: Nasa

X-37B inspekteras efter landning. Som synes är storleken på prototypen inte tillräcklig för bemannade färder. Bild: Nasa

Nästa steg i utvecklingen av rymdflyget blir att sträcka ut längden från 9 meter till 14,3 meter för att öka lastutrymmet och kunna transportera större föremål och instrument till rymdstationen. Blir det testet framgångsrikt är det enligt Grantz dags att bygga om rymdflygplanet så att det också har en kapsel med plats för astronauter. Denna fram­tida modell kallas X-37C och kommer att rymma en rätt hopträngd besättning på sex personer, eller­ ännu trängre och färre astronauter­ men ökad lastkapacitet. Ungefär så ser planerna uppenbarligen ut.

Systemen sattes på prov

Nasa började utveckla X-37-programmet redan 1999, men 2004 togs huvudansvaret över av flygvapnets underavdelning Darpa – Defense Advanced Research Projects Agency – som insett den militära potentialen. En första modell hade namnet X-40 och byggdes i en skala på 85 procent för att testa aerodynamik och navigation. 2001 genomfördes en lyckad flygning, då bland annat glidförmågan och olika kontrollsystem sattes på prov. Sedan testades flera prototyper, bland annat i omloppsbana, åter­inträde i atmosfären och landning.

Framtidsvisionerna för X-37-projektet är inte långt från de gamla rymdfärjorna. Bild: Nasa

Framtidsvisionerna för X-37-projektet är inte långt från de gamla rymdfärjorna. Bild: Nasa

Resultaten var genomgående positiva, även om diverse justeringar och förbättringar krävdes här och var i programmet.

Från början var det till exempel tänkt att X-37 skulle skjutas upp med någon av rymdfärjorna, men efter olyckan med Columbia, som brann upp den 16 januari 2003 vid återinträdet i atmosfären, ändrade man sig. Valet föll istället på en Delta II-raket, men då Atlas V visade sig klara större aerodynamiska påfrestningar gjordes ännu en korrigering och sedan dess har kursen någorlunda legat fast.

X-37B är i dagsläget en av världens nyaste och åtminstone på vissa sätt mest avancerade rymdfarkoster konstruerad för att operera i låg omloppsbana över jorden.

Rymden mer tillgänglig

Rymdflygplanet är den första farkosten sedan rymdskytteln som kan föra tillbaka föremål till jorden för analys, och som är återanvändningsbar.

Kanske kommer den att kunna bidra till att göra åtminstone den närmaste rymden mer tillgänglig och uppdragen mer rutinmässiga.

X-37B inför uppskjutning.  Bild: Nasa

X-37B inför uppskjutning. Bild: Nasa

X-37B är som sagt i sin nuvarande utformning utan plats för astronauter men har ett lastutrymme som är en fjärdedel så stort som rymdskyttelns. Den har också ett landningssystem liknande rymdskyttelns.

Men istället för aluminium är den är byggd i lättare komposit­material och har många nya tekniska lösningar­.

Avancerad CRI-isolering (ett keramiskt material som ska skydda mot hettan vid återinträde i atmosfären) används till exempel för första gången, och all flyginstrumentering är anpassad för automatik i omloppsbana och vid landning.

Landningen är tänkt att företas antingen på Vandenberg Air Force Base i Kalifornien eller, i samma delstat, på Edward Air Force Base som under lång tid var en alternativ landningsplats för skytteln.

Det finns ingen hydraulik ombord­ på X-37B, utan alla kontroller­ och bromsar är elektriska­.

Ett projekt med två sidor

X-37B-projektet är dock ifrågasatt från olika håll. Hemlighetsmakeriet kring flygplanet har fått länder som Ryssland och Kina att hävda att det är ett militärt projekt som USA försöker maskera som ett civilt. Rymdflyget skulle exempelvis kunna användas som spionsond, för att förstöra satelliter eller för att avfyra vapen mot mål på marken.

Ett nytt isoleringsmaterial ska klara värmen­ från inträdet i atmosfären bättre än tidigare material. Bild: Nasa

Ett nytt isoleringsmaterial ska klara värmen­ från inträdet i atmosfären bättre än tidigare material. Bild: Nasa

Både Kina och Ryssland hotar med att själva utveckla obemannade rymdskyttlar som svar – och så skulle en ny kapprustning vara igång. Det är en sida av saken.

Den andra sidan är att det som bekant råder ett kärvt finansiellt läge i USA och att det amerikanska rymdprogrammet är rätt rejält tilltufsat. Nedläggningen av skytteltrafiken skruvade ned stämningen till fryspunkten och nu griper man efter halmstrån.

Det nya rymdflygplanet efter landning i december 2010. Bild: Nasa

Det nya rymdflygplanet efter landning i december 2010. Bild: Nasa

Att utveckla ett system för att på nytt få möjligheten att skicka besättningar till ISS är önskvärt, men också ifrågasatt av många då det sker i en tid då de statliga budgetanslagen tvärbromsar och det var meningen att kommersiella aktörer som Space X skulle ta över hanteringen. Däremot står det utom allt tvivel att Boeing har kapaciteten att klara uppgiften. Företaget har varit med och skräddarsytt kapslar ända sedan Apolloprogrammet och utvecklar just nu, i samarbete med Bigelow Aerospace och parallellt med X-37B, besättningskapseln CST-100 – Crew Spaced Transportation – som ska föra astronauter till ISS och till privata rymdstationer, som till exempel den föreslagna Commercial Space Station.

Vad som blir framtiden för USA:s rymdfärder återstår alltså att se. Men kanske blir det trots allt något som liknar de gamla, pensionerade rymdskyttlarna. 

Material från
Allt om Vetenskap nr 1 - 2012

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter