Den värsta kärnkraftsolyckan hittills:

TJERNOBYL-KATASTROFEN

I april 1986 hände det som inte fick hända. Reaktor 4 i kärnkraftverket Tjernobyl exploderade. Orsaken var en kedja av olämpliga tester med reaktorn.
Medan Sovjetunionen försökte dölja händelsen­ spreds såväl radioaktivitet som panik över stora delar av Nordeuropa.

Reaktorn vilar innesluten i en sarkofag vid kärn­kraftverket i Tjernobyl. Men reaktorns skydd behöver ständigt förbättras och platsen utgör en fara för många år framåt.

Reaktorn vilar innesluten i en sarkofag vid kärn­kraftverket i Tjernobyl. Men reaktorns skydd behöver ständigt förbättras och platsen utgör en fara för många år framåt.

1986 var tolv kärnkraftverk i drift i Sovjetunionen och det planerades att bygga fler. Man satsade hårt på att producera kommersiell energi med kärnkraft. Tjernobyl var ett av dessa kraftverk. Det byggdes rekordsnabbt och ansågs som säkert och tillförlitligt. 1983 togs reaktor 4 i bruk.

Tjernobyl bara några timmar efter katastrofen.

Tjernobyl bara några timmar efter katastrofen.

Experiment

Natten mellan den 25 och 26 april 1986 skulle en årlig besiktning göras av reaktor­ 4 och man skulle dessutom passa på att utföra ett experiment. För att kunna utföra detta skulle man tillfälligt stänga ner reaktorn. I normalfallet drivs reaktorns kylvattenpumpar med den elektricitet som den producerar. Skulle man tvingas stänga reaktorn i en nödsituation tar dieselgeneratorer över driften av kylvattenpumparna. Men dessa tar 45 sekunder att starta. Nu ville teknikerna vid Tjernobyl ta reda på om rotationsenergin i kraftverkets turbiner skulle räcka för att förse kylvattenpumparna med energi under de 45 sekunderna.

I Tjernobyl användes grafitstavar för att bromsa upp den energi som frigörs vid driften av kraftverket. Styrstavarna i reaktorn används för att bestämma hur pass mycket energi man vill att reaktorn ska producera. Vill man minska effekten, skjuts styrstavarna in och för ökad effekt drar man ut styrstavarna. Det hela kyls ner av rinnande kallt vatten. När experimentet skulle börja behövde effekten minskas till 25 procent. Av ännu oklar anledning minskades effekten istället till endast en procent. Att köra en reaktor av Tjernobyls konstruktion på så låg effekt var mer än farligt. Personalen fick order att reglera reaktorn manuellt och för att kunna göra det, kopplade man ur det automatiska säkerhetssystemet.

Rutinmässiga kontroller görs fortfarande av reaktor 4 under sarkofagen. Här är kontrollrummet i reaktor 4.

Rutinmässiga kontroller görs fortfarande av reaktor 4 under sarkofagen. Här är kontrollrummet i reaktor 4.

Brutna säkerhetsregler

Det är nu det börjar gå riktigt illa. Operatörerna bryter – medvetet eller­ inte – mot ett flertal säkerhetsregler då de drar ut styrstavarna otillåtet mycket­. Effekten fortsätter dock att minska och operatörerna drar ut dem ännu mer.

I kontrollrummet ser allting dock okej ut på kontrollpanelen och man ger tummen upp för att experimentet kan påbörjas.

Kylvattnet minskas och inom loppet av bara 35 sekunder har effekten ökat farligt mycket. Eftersom det automatiska nödstoppet är urkopplat börjar reaktorn skena och klockan 00.23.40 trycker personalen in panikknappen. Det är emellertid alldeles för sent att stoppa reaktorn. Operatörerna försöker minska effekten genom att skjuta in styrstavarna igen, men reaktorn är nu så varm att styrstavarna smälter och fastnar. Den skenande reaktorn går nu på ungefär 100 gånger sin fulla effekt.

Klockan 00.24 svensk tid den 26 april 1986 sprängs reaktorn.

Kontrollrummet i reaktor 3 när den fortfarande var i drift i juli 2000.

Kontrollrummet i reaktor 3 när den fortfarande var i drift i juli 2000.

Alla ville se branden

Nadezhda Petrovna Vigovskaja bodde vid tiden för olyckan i staden Pripjat, alldeles intill Tjernobyl. Hon berättar att invånarna gick man ur huse för att se branden. Man stod på balkonger och lyfte upp barnen på axlarna för att de skulle kunna se ordentligt. Många av invånarna i staden arbetade på kärnkraftverket men förstod inte innebörden i vad de såg.

– Det var inte som en vanlig brand, utan mer som ett slags glödande skimmer. Vi stod där, på vår balkong på åttonde våningen, i den svarta dimman och förundrades över hur vackert det var. Det var en konstig lukt som nådde­ oss, som fick min hals att klia och mina ögon att tåras.

Två ångexplosioner förstör den övre delen av reaktorn och taket på byggnaden. I samband med branden som utbryter skickas stora mängder radioaktiva ämnen upp cirka en kilometer upp i luften. Där driver de med vindarna bort över bland annat Sverige.

Fingret pekar på den plats där knappen satt, som trycktes ned för att starta den ödesdigra nedstängningen av reaktorn. Bilden är tagen i kontrollrummet av reaktor 4 i november år 2000.

Fingret pekar på den plats där knappen satt, som trycktes ned för att starta den ödesdigra nedstängningen av reaktorn. Bilden är tagen i kontrollrummet av reaktor 4 i november år 2000.

Upptäcktes vid Forsmark

Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten passerade det radioaktiva molnet över Sverige redan på söndagen den 27 april, men det var inte förrän på måndagen som man upptäckte radioaktiviteten. Och det gjorde man först vid Forsmarks kärnkraftsverk.

På måndagen den 28 april kommer kemisten Clifford Robinson till Forsmark för att påbörja sitt arbetspass. Han kliver in i omklädningsrummet och är sedan tvungen att passera några mätstationer innan han kan fortsätta vidare in i kärnkraftsverket. Den första mätstationen ger utslag på Robinsons fötter, vilket är lite underligt då han ännu inte klivit in i kontrollerat område utan precis kommit utifrån. Robinson går då till mätstation nummer två som även den ger samma utslag. Några strålskyddsspecialister kommer in med andra mätinstrument men också dessa ger utslag på mannens skor. De följer mannens fotspår bakåt och kommer så småningom utanför själva byggnaden där mätinstrumenten blir som galna.

Vid en årlig minnesceremoni i Kiev hedrar man minnet av de arbetare som omkom vid katastrofen. Kvinnor som förlorat sina män bär ofta med deras porträtt vid högtiden.

Vid en årlig minnesceremoni i Kiev hedrar man minnet av de arbetare som omkom vid katastrofen. Kvinnor som förlorat sina män bär ofta med deras porträtt vid högtiden.

600 evakueras

Första reaktionen blev naturligtvis att något hade hänt med Forsmark. Ungefär 600 arbetare evakuerades omgående. Man tog prover inne i kraftverket men kunde inte hitta något som tydde på att Forsmark läckte radioaktivitet.

Det här var en situation som kärnkraftsexperterna i Sverige inte var beredda på. Hur man skulle gå till väga om något fel inträffade på ett svenskt kärnkraftverk visste man. Men vad gjorde man nu, när radioaktivitet sveptes med vinden från ett brinnande kraftverk i ett annat land?

Meddelande från TASS

Det är först på måndagen, nästan tre dagar efter olyckan, som det via den sovjetiska nyhetsbyrån Tass kom ett kort meddelande från Kreml att en olycka inträffat vid Tjernobyl.

Drygt 300 000 personer evakuerades från städer och byar nära kärnkraftverket. Nadezhda Petrovna Vygovskaja evakuerades tillsammans med de andra invånarna från staden Pripjat. Gasmaskförsedd militär körde in i staden för att organisera evakueringen.

– Konstigt nog blev jag inte rädd av att se alla militärer med sina tunga fordon. Snarare tvärtom. Det kändes som om allt skulle ordna sig nu när militären var på plats för att ta hand om saker och ting. På något sätt kändes det tryggt, säger Nadezhda.

En av dumpningsplatserna i tremilszonen. Här ligger radioaktiva fordon helt öppet, fordon som var med under saneringen av Tjernobyl.

En av dumpningsplatserna i tremilszonen. Här ligger radioaktiva fordon helt öppet, fordon som var med under saneringen av Tjernobyl.

Evakuerade – i tre dagar...
På radion gick information ut till Pripjats invånare att de skulle evakueras under tre dagar för att sedan kunna återvända till byn igen. Under de här tre dagarna skulle militären ta prover och göra rent alla byggnader. De flesta familjer tog därför inte med sig så många saker. Barnen blev förstås uppmanade att ta med sig sina skolböcker. Nadezhda gjorde som de flesta andra och lämnade det mesta kvar i hemmet.

– Min man packade ner vårt bröllopsfoto och andra viktiga dokument i en portfölj som han tog med. Jag tog bara lite varma kläder om vädret skulle­ bli dåligt. Familjerna kördes från staden i bussar och de fick övernatta i andra byar under resans gång. Inga bybor erbjöd de evakuerade familjer sängplatser eller mat – Pripjat-borna var redan ökända som förorenade. De vågade helt enkelt inte släppa in Pripjat-borna i sina hem.

Reaktor 4 är innesluten i en sarkofag av betong och stål, men den har läckt i stort sett ända sedan sarkofagen byggdes.

Reaktor 4 är innesluten i en sarkofag av betong och stål, men den har läckt i stort sett ända sedan sarkofagen byggdes.

Förorenade

När Nadezhda Petrovna Vigovskaja och hennes familj kom till Kiev fick de lite pengar av myndigheterna för att köpa mat och andra förnödenheter. Men på grund av att så många familjer ryckts upp från sina hem, var hyllorna i affärerna helt tomma. All mat var slut. Nadezhda berättar vidare att många drabbades av hjärtattacker runt omkring dem, på grund av den stressfyllda situationen.

Familjen Vigovskaja slog sig så småningom ned i staden Mogilev. Men det blev ingen lätt tid. Sonen blev utfryst i skolan – ingen ville ju sitta bredvid en förorenad, radioaktiv pojke.

– Det var många gånger som min son kom hem med tårar i ögonen. Hans barndom blev kort, som Nadezhda­ uttrycker det.

Professor Edmund Lengfelder mäter strålningen­ i en by inom tremilszonen runt Tjernobyl. Strålningsnivån är vanligtvis fyra till fem gånger högre än genom­snittet för resten av landet.

Professor Edmund Lengfelder mäter strålningen­ i en by inom tremilszonen runt Tjernobyl. Strålningsnivån är vanligtvis fyra till fem gånger högre än genom­snittet för resten av landet.

Cesium i fisk och svamp

Ungefär fem procent av det totala utsläppet av radioaktivt cesium från Tjernobyl beräknas ha hamnat i Sverige. Främst påverkade det produkter från skog, mark och sjöar som exempelvis fisk och svamp. Även rennäringen tog en hård smäll. Mellan åren 1986 och 1995 betalades cirka 700 miljoner ut till rennäring och jordbruk för ersättning för obrukbar mark och kasserade­ renar.

Man har hittills inte kunna uppmäta någon ökning av cancerfall i Sverige som direkt kan sammankopplas med det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl­.

Värre var det för dem som var på plats i reaktor 4 och för dem som hjälpte till med uppröjningsarbetet efter explosionen. Av de cirka 600 personer som befann sig inom reak­torområdet den natten reaktor 4 exploderade, drabbades 134 av akuta strålskador varav 28 stycken dog inom loppet av fyra månader efter olyckan.

En trasig docka kvarlämnad i den evakuerade staden Pripjat, två kilometer från kärnkraftverket. Staden evakuerades strax efter olyckan och ligger nu helt öde.

En trasig docka kvarlämnad i den evakuerade staden Pripjat, två kilometer från kärnkraftverket. Staden evakuerades strax efter olyckan och ligger nu helt öde.

Som en förbannelse över byn

Nadezhda Afanasjevna Burakova tillhör en av de många som efter evakueringen valde att flytta tillbaka till sin hemby Kojniki nära Tjernobyl. Hon menar att i byn är alla lika, alla är tjernobyliter, personer som anses vara förorenade och besmittade efter Tjernobyl-olyckan.

– Vi är faktiskt för rädda för att lämna byn. Här är vi alla lika förorenade och grannarna tar gärna emot morötter som man odlat, istället för att slänga dem för att man tror att de är farliga och inte vågar äta dem, säger Burakova som för övrigt arbetar som läkare.

– Här lever vi på samma villkor, med samma sorts minnen av olyckan, med samma sorts förbannelse över oss.

Burakova tog sin dotter och reste till sin syster i Minsk kort efter katastrofen. Men systern vågade inte släppa in dem i sitt hus, eftersom hon var rädd att hennes nyfödda barm skulle smittas av något farligt. Burakova och hennes­ dotter fick sova på tågstationen innan de nästa morgon åkte tillbaka hem till sin by.

Burakova berättar att när hennes­ dotter åkte på kollo en sommar, tvingade de andra barnen henne att gå tvärsöver gräsmattan på natten eftersom­ de trodde att hon var självlysande.

Ukrainska arbetare i skyddskläder arbetar med förstärkningar av sarkofagen som innesluter den havererade reaktorn. Inneslutningen behöver ständiga kontroller och förbättringar.

Ukrainska arbetare i skyddskläder arbetar med förstärkningar av sarkofagen som innesluter den havererade reaktorn. Inneslutningen behöver ständiga kontroller och förbättringar.

Sarkofagen

I november samma år, 1986, inneslöts den havererade reaktorn i ett skal bestående av stål och betong, den så kallade sarkofagen. Allt som allt användes 250 000 ton betong. Arbetsförhållandena var inte de bästa och sarkofagen har konstaterats vara instabil, vilket betyder att bland annat bränsledamm och vatten förorenat med framför allt radioaktivt cesium, Cs-137, kan läcka ut. Man har beräknat att sarkofagen totalt har cirka tusen kvadratmeter av olika öppningar där damm och radioaktiva ämnen kan sippra ut.

Sarkofagen måste förbättras och täppas till, ett arbete som beräknas ta åtta till tio år och kosta drygt fem miljarder svenska kronor.

År av sanering

Saneringen av området kring reaktorn pågick i flera år. Man fick till exempel gräva bort det översta jordlagret, cirka fem till tio centimeter, och forsla bort det. Även fordon forslades bort och inom den avstängda tremilszonen runt reaktorn finns över 800 dumpningsplatser. De varierar i utformning, allt ifrån övertäckta djupa diken till öppna parkeringsplatser där bland annat de helikoptrar som deltog i släcknings­arbetet står.

Drygt 600 000 personer deltog i uppröjningsarbetet som bestod i att sanera området, vägar, reaktorn själv och byggandet av sarkofagen som nu innesluter reaktorn. Dessa personer har fått ett särskilt intyg som bevisar att de varit med om saneringen och befunnit sig på radioaktivt område.

Victor Bryu­khanov, kärnkraftsverkets direktör, fick fem års fängelse för oaktsamhet och vårdslöshet vid Tjernobyl-katastrofen.

Victor Bryu­khanov, kärnkraftsverkets direktör, fick fem års fängelse för oaktsamhet och vårdslöshet vid Tjernobyl-katastrofen.

Överste Jarosjuk var en bland dem som hjälpte till efter katastrofen. Han gick genom tremilszonen till fots med en dosimeter och markerade ut de områden som hade högst strålning. Jarosjuk visste att han utsatte sig för livsfara men utförde ändå uppdraget han fått. Idag ligger han förlamad och hans fru vänder på honom för att undvika liggsår och matar honom med sked. Han lider av njursten men familjen har inte råd att låta honom behandlas.

De militärer som gick på reaktorns tak och rensade upp hade naturligtvis blyvästar på sig. Problemet var bara att strålningen kom underifrån…

Sergej Sobolev, expert på raketbränsle och idag en av de ansvariga för Tjernobyl-museet, berättar att vattnet under reaktorn var en stor säkerhetsrisk och på något sätt var man tvungen­ att släppa ut det. Myndigheterna efterlyste frivilliga som ville dyka ner för att öppna upp valvet så att vattnet kunde komma ut. Man lovade att de som dök skulle få en bil, en lägenhet, att deras familjer skulle få höga bidrag livet ut. Många frivilliga anmälde sig, oftast unga pojkar och de fick dyka flera gånger för att lyckas med uppdraget. När uppdraget var slutfört fick alla frivilliga dela på 7000 rubel, ungefär­ 1600 kronor. Helt plötsligt var de utlovade bilarna och lägenheterna bortglömda.

– De flesta av de unga pojkarna som dök är idag döda eller väntar på döden­, berättar Sobolev.

Barn som fötts och bor i närområdet kontrolleras speciellt vid årliga läkarunder­sökningar. Cancer i sköldkörteln är en av de risker som måste tas extra hänsyn till.

Barn som fötts och bor i närområdet kontrolleras speciellt vid årliga läkarunder­sökningar. Cancer i sköldkörteln är en av de risker som måste tas extra hänsyn till.

Sena skador

Förutom de akuta strålskadorna tillkommer så kallade sena skador, som till exempel sköldkörtelcancer. Bröst, lungor, röd benmärg och sköldkörtel är de organ som är mest känsliga för strålning.

Det kommer att ta många år och stora forskningsinsatser innan man kan se de verkliga effekterna av olyckan. Uppföljning och forskning av effekterna från atombomberna i Nagasaki och Hiroshima 1945 pågår fortfarande.

Radioaktiva kroppar

Lyudmilla Ignatenko förlorade sin man, Vasily, i Tjernobyl-olyckan. Han var en av de brandmän som hjälpte till med släcknings- och röjningsarbetet.

Lyudmilla berättar att hon och de andra änkorna inte fick begrava sina män som de ville. Eftersom kropparna fortfarande var radioaktiva skulle de begravas i Moskva på ett speciellt sätt, i gravar omgärdade av tjocka cementplattor.

– Framför mina ögon lade de min man i en cellofanpåse som de knöt ihop. Han hade på sig sin uniform men inga skor då fötterna var alldeles för uppsvällda. Sedan lade de kroppen­ och påsen i en träkista som de sedan stoppade in i en annan tjock genomskinlig plastpåse som de förslöt mycket­ noga. Sedan stoppade de ner allt i en zinkkista som skulle föras vidare till Moskva. Själva begravningen gick på en minut – jag fick inte ens komma i närheten av min makes kista.

Tjernobyl-katastrofen klassas som en 7-olycka på INES (The International Nuclear­ Event Scale) sjugradiga skala.

Material från
Allt om Vetenskap nr 11 2009

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter