VETENSKAPLIGA GIGANTER

THOMAS YOUNG

- "DEN SISTE SOM VISSTE ALLTING"

Det sägs att han vid 13 års ålder behärskade lika många språk. Thomas Young var en mångsidig och kreativ britt, som inte blev profet i sitt eget land eftersom hans upptäckter inom optiken ifrågasatte vissa av Newtons teorier.

Newtons experiment med att dela upp ljus i spektralfärgerna. I och med verket Opticks 1704 blev Newtons tankar etablerade och Young, som i flera fall gick emot Newton, fann det svårt att bryta motståndet mot nya idéer inom optiken.

Newtons experiment med att dela upp ljus i spektralfärgerna. I och med verket Opticks 1704 blev Newtons tankar etablerade och Young, som i flera fall gick emot Newton, fann det svårt att bryta motståndet mot nya idéer inom optiken.

På 1700-talet var den rådande uppfattningen att ljus bestod av partiklar. Den nederländske vetenskapsmannen Christiaan Huygens hade visserligen redan 1690 lagt fram en teori om ljuset som en vågrörelse, men Isaac Newtons tankar i verket Opticks 1704 blev förhärskande. Newtons teorier innefattade så kallade korpuskler, partiklar som kastas ut från en ljuskälla, och med deras hjälp lyckades han förklara många av de optiska fenomen som var aktuella på den tiden.

Under närmare 100 år gjordes inga viktigare upptäckter inom optiken. Arvet från Newton låg tungt över ämnet och hans anhängare var i mångt och mycket mer orubbliga än Newton själv hade varit. Det dröjde ända till 1801 innan korpuskularteorin drabbades av sitt första allvarliga angrepp. Det var då den brittiske läkaren och fysikern Thomas Young genomförde sitt berömda diffraktionsexperiment.

Thomas Young, 1773 – 1829

Thomas Young, 1773 – 1829

Young hade tidigare experimenterat med vågor i vatten. Genom att leda in vågor i smala kanaler kunde han få dem att förstärka varandra eller släcka ut varandra då kanalerna förenades till en enda, beroende på kanalernas längd i förhållande till varandra och till vågornas längd. Nu lät han ljus från en enda liten ljuskälla passera genom två smala, ritsade spalter nära varandra på en i övrigt svart glasskiva. Resultatet blev att det uppstod ett band av ljusa och mörka linjer om vartannat på en skärm bakom glasskivan.

Youngs förklaring till detta var analog med vågorna i kanalerna. Beroende på hur långt ljuset hade färdats från respektive spalt när det nådde olika punkter på skärmen, förstärkte eller släckte ljusvågorna ut varandra på skärmen – så kallad positiv respektive negativ interferens. Där det var ljust sammanföll vågtoppar från de båda spalterna; där det var mörkt sammanföll vågtoppar med vågdalar.

Det dröjde dock innan vågteorin fick sitt genombrott. Speciellt de engelska vetenskapsmännen var skeptiska, för att inte säga nedvärderande. Youngs teorier motsade ju Newtons och det gick inte för sig. Istället var det två fransmän som, omkring 20 år senare, bekräftade och vidareutvecklade Youngs vågteori och sköt korpuskularteorin i sank – François Arago och Augustin Jean Fresnel.

Äldst av tio

Thomas Young föddes 1773 i Somerset i England, som det äldsta av tio barn i en kväkarfamilj, och växte upp hos sin morfar. Han var ett underbarn som redan vid 13 års ålder kunde bland annat latin, grekiska, franska och italienska (det sägs att han till och med behärskade 13 olika språk). Vid samma ålder blev han även privatlärare till en tolvåring, en syssla han innehade i fem år. Under denna tid hann han även förkovra sig själv en hel del.

1792 flyttade Young till London för att studera medicin. Bland hans intressen återfanns anatomi, språk, ljud och ljus. 1793 lade han fram en uppsats om ögats ackommodation och redan året därpå blev han medlem i Royal Society. 1800 presenterade han en uppsats om ögats mekanismer, där han bland annat klargjorde orsaken till astigmatism. Ett år senare lade han fram teorin om att vår förmåga att uppfatta färger har att göra med de tre grundfärgerna rött, blått och grönt. Young beräknade även våglängderna för de sju grundfärger som Newton infört och forskade inom området polarisation­.

Rosettastenens hieroglyfer lockade många att ge sig i kast med att lösa gåtan med stenens text. Young var en av dem, men det är osäkert hur nära lösningen han kom.

Rosettastenens hieroglyfer lockade många att ge sig i kast med att lösa gåtan med stenens text. Young var en av dem, men det är osäkert hur nära lösningen han kom.

Men Young var en bred vetenskapsman. Språkintresserad som han var, väckte Rosettastenen hans intresse. Denna sten, med samma text på grekiska, demotisk skrift och hieroglyfer, hade hittats i Egypten 1799 och övertagits av britterna efter kriget mot Napoleon 1802. Young var en av de första att ge sig i kast med att försöka dechiffrera hieroglyferna. Han hade dock för mycket annat för sig för att hinna med att lyckas helt, utan äran för att ha löst hieroglyfernas gåta gick istället till den franske egyptologen Jean-François Champollion. Rosettastenen rymde mycket nationell prestige och åsikterna är delade om i hur hög grad Young bidrog till gåtans lösning.

Young forskade om ytspänning, molekylers storlek och elasticitet och utvecklade en metod för att stämma musikinstrument. Han var huvudredaktör för Nautical Almanac och konsult vid amiralitetet. Och så praktiserade Young givetvis även som läkare, även om han inte rönte lika stora framgångar inom det området.

Thomas Young dog 1829, som en vetenskapsman som gjort många viktiga upptäckter men fått relativt få utmärkelser. Han var som synes en mångsysslare, även om det är för hans insatser inom optiken som han är mest ihågkommen. Kanske var Young, som titeln på Andrew Robinsons biografi över honom antyder, ”The Last Man Who Knew Everything”.

Läs mer
”Naturvetenskapens milstenar”,
Bertil Thomas, Liber

”Fysik ochfysiker genom historien”,
Jean-Claude Boudenot, Studentlitteratur

Material från
Allt om vetenskap nr 9 2009

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter