Teknikens offer

Large Hadron Collider, LHC, är en anläggning i Cern där partiklar accelereras upp till hastigheter nära ljusets och sedan krockar med varandra. Det görs i en 2,7 kilometer lång tunnel där det råder så nära vakuum som man någonsin skapat på jorden. För att accelerera upp partiklarna krävs ett enormt magnetfält som uppnås genom att kyla ned magneter till nära absoluta nollpunkten för att göra dem supraledande. Anläggningen har kostat uppåt 60 miljarder kronor att bygga, och för det får man alltså en maskin som är kapabel att krocka partiklar i helt fantastiska hastigheter. Men den är också kapabel att döda små djur.

Det var i april förra året som en stenmård tog sig in i anläggningen och fick den mindre ­lysande idén att gnaga på några kablar. Det olyckliga ­djuret fick 15 000 volt genom kroppen och dog. LHC slocknade och nyheten spreds över världen.

Man kan tro att där var historien om mården slut. Men ett så ryktbart djur får förstås inte glömmas bort så lätt. Så nu finns det uppstoppat och utställt på Rotterdams naturhistoriska museum. I vilket skick vet jag inte, men man kan förmoda att de 15 000 volten påverkat pälsens lyster.

I utställningen finns också andra olyckliga djur. Där finns till exempel en beryktad sparv som upprepade gånger attackerade ett världsrekordförsök med att fälla dominobrickor. Människor ställde mödosamt upp tiotusentals dominobrickor, fågel fällde brickor, människor blev irriterade och skaffade gevär, fågel sköts och stoppades upp.

En skrattmås som kolliderade med en ambulanshelikopter finns också på plats. Kollisionen orsakade ett hål i helikopterns cockpit, vilket kunde repareras med silvertejp efter en kort nödlandning. Måsen omkom dock, men kan nu alltså beskådas i uppstoppat skick.

Den så kallade frukostfladdermusen behövde inte stoppas upp – den hittades i färdigt mumifierat skick i en kartong med frukostflingor och väckte en hel del uppmärksamhet – dock inte positiv för livsmedelsföretaget – i Tyskland.

Lasse Zernell, chefredaktör

Lasse Zernell, chefredaktör

Ett annat offer för människans påhitt är en fisk. Några överförfriskade festprissar hade en födelsedagstradition där det ingick att föremålet för firandet skulle svälja en levande guldfisk. När alkoholintaget var tillräckligt stort för att genomföra seden så styrdes stegen mot ett akvarium där fisken fiskades upp och släpptes ned i matstrupen. Men där fastnade den.

Tydligen var guldfiskätarna inte så bra på att artbestämma fiskar. Det var nämligen en metall­pansarmal, en fisk som till sitt försvar spänner ut taggar när den blir angripen. Och det gjorde den i födelsedagsbarnets matstrupe. Det krävdes ­kirurgi för att få ut den. Patienten tillbringade några ­dagar på intensiven för en allvarlig strupinfektion, men klarade sig. Fisken klarade sig inte, utan finns nu uppstoppad på Rotterdams naturhistoriska ­museum.

Dessa olyckliga djur är knappast de enda som råkat illa ut i kontakt med människan. Mården som gnagde på LHC:s elledningar blev känd för att han stängde ner anläggningen, men gnagande på elledningar är inte ovanligt. Enligt en ­amerikansk undersökning är det största hotet mot landets ­elnät inte de nu så fruktade cyberattackerna, utan ­ekorrar. Bara i staten Montana orsakade de pigga gnagarna 560 elavbrott under 2015. I Sverige orsakade en bäver ett elavbrott för tusentals hushåll i Södertälje 2015, och en katt gjorde Lilla Edet strömlöst i maj förra året.

Det är bara att konstatera att mänskliga påfund som elnät, helikoptrar och framför allt bilar gör relationen med djur problematisk. Och att även oskyldiga saker som dominobricksrekord och födelsedagstraditioner kan få fatala följder för djur.

Material från
Allt om Vetenskap nr 3 - 2017

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter