Stjärnmullvaden - världens känsligaste djur

Om det finns en tävling om däggdjursvärldens märkligaste­ nos, så ligger stjärnmullvaden bra till. Med sina stjärnformade nostentakler kan den identifiera mat på några hundradels sekunder – och sedan äta den snabbare­ än ögat kan uppfatta.
Dessutom spelar mullvaden en viktig roll i ekosystemet då den hjälper träd och växter att få syre till rötterna.

Stjärnmullvaden är aktiv både sommartid och vintertid.

Stjärnmullvaden är aktiv både sommartid och vintertid.

Stjärnmullvaden är en art i familjen mullvadsdjur. Namnet har den fått av det speciella utseendet på nosen. Nosen är hårlös och utrustad­ med en unik stjärna av 22 rosa, köttiga tentakler. Stjärnan har elva tentakler på varje sida som varierar i längd mellan en till fyra millimeter. Varje tentakel är täckt av små, mycket känsliga rörelsesensorer som kallas Eimers organ. Eimers organ beskrevs hos europeiska mullvadar redan 1871 av tyske zoologen Theodor Eimer. Andra mullvadar har organen, även om de inte är lika specialiserade eller talrika som hos stjärnmullvaden.
Stjärnan har över 25 000 receptorer på en yta av mindre­ än en kvadratcentimeter och gör den till däggdjursvärldens mest beröringskänsliga art. Forskare har studerat mullvadens känselorgan genom att först och främst observera hur mullvaden använder nosen när den utforskar sin miljö.
Lite oväntat verkar nosen inte användas främst till lukt, istället utforskar den omgivningarna genom att snabbt trycka tentaklerna mot föremål. Trots att stjärnan bara är en centimeter tvärs över så har den mer än fem gånger fler nervfibrer än vad som finns i hela handen på en människa. Det innebär att en hel del information ska processas­ av det lilla djurets hjärna, och den del av hjärnan som är förknippad­ med beröring­ är också­ förstorad hos mullvaden.

Snabbätare
Nosen hos en stjärnmullvad på jakt är i konstant rörelse och vidrör olika delar av omgivningen under tiden djuret­ rör sig. Synen verkar inte spela någon roll i jaktsammanhang och i och med att man vet att ögonen är dåligt utvecklade, tror forskarna att de bara används för att skilja på ljus och mörker.
Djuret rör sig hela tiden snabbt, och när det kommer till att äta handlar det om hetsätning på en hög nivå. Det tar den 120 millisekunder att identifiera och äta upp ett byte. Dess hjärna kan på åtta millisekunder avgöra ifall bytet är ätbart eller inte och det är i samma hastighet som neuroner reagerar. Vetenskapstidningen Nature utnämnde stjärnmullvaden till det mest snabbätande djuret av alla.
Då stjärnmullvaden har det mest rörelsekänsliga organet vi känner till, studeras de av bland annat neuroforskare vid Vanderbilt University i USA. De använder stjärnmullvadar för att förstå generella principer av hur den mänskliga hjärnan processar och presenterar känselinformation. Med hjälp av en snabbhastighetsfilm kunde forskarna konstatera att när mullvaden kom över potentiell mat, så ändrar de plötsligt beteende och använder tentakler på båda sidor av nosen för att undersöka sitt fynd. Med hjälp av dessa rörde djuret upprepade gånger vid maten. Forskarna noterar att likheten med hur vi använder synen är slående. Användningen av tentaklerna var samma som när ögon undersöker detaljer i en visuell situation.

Multiverktyg
Mullvadens stjärna har många funktioner. Stjärnmullvaden är halvakvatisk och många av dess tunnlar har öppningar som mynnar under vattnet i floder och sjöar. Den har stor nytta av sina tentakler då den luktar under vattnet genom att blåsa ut små luftbubblor mot objektet den vill undersöka. Bubblorna andas sedan in och doftpartiklar följer med in i nosen.
Mullvadarna är goda simmare och de tar sig fram i ett sicksackmönster med hjälp av sina stora framfötter. De föredrar byten såsom iglar och vatteninsekter, men de kan också äta kräftdjur, sniglar och små fiskar. På land är det framför allt maskar som den jagar. Den patrullerar gångar den grävt i marken­ och tar de maskar som kommer genom väggarna.
I munnen har mullvaden speciella framtänder som fungerar som en pincett. Med hjälp av höghastighetskamera har forskarna vid Vanderbilt University sett hur mullvaden använder de specialiserade tänderna för att plocka upp små byten från marken. Slutsatsen man drar är att tentaklerna och tänderna har utvecklats tillsammans för att bättre kunna hantera och äta små byten snabbt. Kanske var det förmågan att fort kunna upptäcka och äta små byten som drev evolutionen av stjärnan. Tentaklerna används inte bara för att känna med. Forskare har filmat när mullvadarna gräver sina tunnlar. Då håller­ de tentaklerna framför nosen så att de inte får in jord i näsan.

Fettreserv
Svansen är tjock och verkar fungera som fettreserv när parningssäsongen närmar sig. Den sväller tre till fyra gånger i diameter inför våren. Parningen sker vinter eller tidig vår och honan får en kull per år som består av allt mellan två och sju ungar. Vid födseln är de fem centimeter långa, hårlösa och med slutna öron och ögon. De blir oberoende av sin mamma efter en månad och könsmogna vid tio månaders ålder.
Stjärnmullvaden lever i våtmarker och fungerar där som en viktig del i ekosystemet. Förutom att utgöra mat åt flera rovdjur så äter de själva­ en betydande del vatten­levande ryggradslösa djur och håller­ dessa på lämplig nivå. Tack vare att de gräver tunnlar förser de växternas rötter med syre, vilket är extra viktigt i fuktiga marker. De lever oftast i för männi­skor otillgängliga trakter, och anses inte hotad i dagsläget. Arten är dock beroende av våtmarker för sin överlevnad och vid förstörelse av sådana miljöer kan den råka illa ut i framtiden. 

Fakta: 
Stjärnmullvad
Latinskt namn: Condylura cristata
Längd: 20–25 cm
Vikt: 40–85 gram
Livslängd: 3–4 år
Område: Kanada och nordöstra USA

Material från
Allt om Vetenskap nr 8 - 2014

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter