Slagsmål formade våra ansikten

Paranthropus boisei hade mycket kraftiga käkar, för att kunna äta hård föda – eller som skydd mot knytnävsslag. Paranthropussläktet utvecklades ur tidiga Australopithecus-former, men är inte förfäder till människorna. Bild: SPL

Paranthropus boisei hade mycket kraftiga käkar, för att kunna äta hård föda – eller som skydd mot knytnävsslag. Paranthropussläktet utvecklades ur tidiga Australopithecus-former, men är inte förfäder till människorna. Bild: SPL

Våra förfäder kanske var ena riktiga slagskämpar, hävdar forskare vid University of Utah i en artikel i Biological Reviews. Slagsmål om honor och annat livsviktigt kan ha gjort att ansiktena hos i synnerhet australopitecinerna – tidiga släktingar till oss och föregångare till släktet Homo – utvecklade stryktåliga nunor som minimerade risken för skador.
Studien utmanar den tidigare förhärskande teorin om att förfädernas kraftiga ansikten formades för att kunna krossa hård föda såsom nötter.
Australopitecinerna, som gick på två ben och vars första arter dök upp för drygt fyra miljoner år sedan, hade de fysiska förutsättningarna för slagsmål man mot man. Händernas proportioner var sådana att de kunde knyta nävarna för att puckla på sin motståndare. Och sannolikt bör de ha siktat mot ansiktet, precis som mänskliga slagskämpar ofta gör. Och just de ben som löpte störst risk att råka ut för frakturer vid en smäll på käften är exakt de som blivit robustare, konstaterar forskarna. De benen är också de som skilde sig mest storleksmässigt mellan hanar och honor hos både australopiteciner och människor. Dessa drag ska ha utvecklats samtidigt som förmågan att knyta nävarna, vilket forskarna inte kan tyda på annat sätt än att det fanns ett våldsamt samband.

Material från
Allt om Vetenskap nr 8 - 2014

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter