Länken till de förhistoriska hästarna:

Przewalskihästen - dagens enda vildhäst

Dagens hästar har utvecklats ganska långt från sina tidiga släktingar. Men som en länk mellan de förhistoriska hästarna och dagens finns Przewalskis häst, den enda kvarvarande vildhästen.
Det är en aggressiv och stridslysten art som inte låter sig tämjas. Den jagades hårt för köttets och hudens skull ända in på 1960-talet, så hårt att den i princip utrotades. Nu försöker man rädda den genom att placera ut Przewalskihästar som fötts upp i fångenskap.

Rasen är väldigt tålig och lever i en miljö där det kan bli upp emot 30 grader varmt på dagarna och 40 minus på nätterna.

Rasen är väldigt tålig och lever i en miljö där det kan bli upp emot 30 grader varmt på dagarna och 40 minus på nätterna.

Przewalskihästen levde förr i vilt tillstånd på stäpperna i Asien och beskrevs av forskare så sent som i slutet av 1800-talet. Den lokala befolkningen i områden där hästarna levde var givetvis medvetna om deras existens och jagade dem för köttets och hudens skull. Rasen utrotades i princip på 1960-talet och beståndet idag består av utplacerade hästar. Nordens Ark är en av de organisationer som föder upp hästarna för att återinföra dem i det vilda.

Przewalskis vildhästar är inte som andra hästar. För det första är det den enda idag levande vildhäst som människan aldrig har lyckats att tämja. Hästen är aggressiv och stridslysten, till skillnad från andra hästar som hellre tar till flykten. De har ett slags fettknölar i nacken där de kan lagra fett för magra tider, de är väldigt anpassningsbara till miljön och klarar av kalla nattemperaturer likväl som varma dagar.

Rent genetiskt skiljer sig också Przewalskihästen­ från våra vanliga­ hästar med sina 66 kromosomer istället­ för 64 kromosomer.

Det ljusa området kring ögonen och den så kallade ”mjölmulen” syns tydligt, liksom de svart­kantade öronen, läpparna och näsborrarna.

Det ljusa området kring ögonen och den så kallade ”mjölmulen” syns tydligt, liksom de svart­kantade öronen, läpparna och näsborrarna.

Liknar fjordhästen

Przewalskihästen är ungefär lika stor som en större ponny även om huvudet proportionellt sett är stort i förhållande till kroppen. Ögonen sitter högt upp på huvudet och de lite inåtvridna öronen har en svart kant. Hästens färg kan variera från sandfärgad till ljusbrun och ibland åt det mörkare hållet så den ser rödaktig ut. Magen är ljusare och benen mörkare, ibland med zebraliknande ränder vid knäna.

Den karakteristiska mörka randen som går från manen till svansroten (ål) och den korta, uppstående manen gör Przewalskihästen lik fjordhästen. Skillnaden är dock att fjordhästens man måste klippas för att stå upp, medan Przewalskihästen fäller sin korta man varje sommar. Przewalskihästen har dessutom en ovanligt platt rygg vilket gör det svårt att märka ut manken på dem.

Fynd i Gobiöknen visar att Przewalskihästen funnits i över fem miljoner år och har ett ovärderligt historiskt värde. De är länken mellan de moderna och de förhistoriska hästarna.

Fynd i Gobiöknen visar att Przewalskihästen funnits i över fem miljoner år och har ett ovärderligt historiskt värde. De är länken mellan de moderna och de förhistoriska hästarna.

Segdragen kamp

Dessa hästar är ständigt i rörelse inom sitt territorium, som kan sträcka sig över ett område mellan 300 och 3200 hektar. Unga hingstar utan egen flock är de som vandrar mest och de kan gå mer än 22 kilometer om dagen.

Hästarna lever i flockar med en dominant ledarhingst, men det är de äldsta och mest aggressiva stona som står högst i hierarkin.

Inom flocken är det ovanligt med stridigheter. Men en ung hingst utan flock kan utmana en hingst med flock för att försöka ta över som ledare. Det kan bli en lång och segdragen kamp som kan ta allt från dagar till veckor. Om den gamla ledarhingsten förlorar, kan det dröja länge innan stona i flocken accepterar den nya ledaren och vissa ston tar helt sonika sina föl och vandrar iväg och letar efter en ny flock.

Två hingstar slåss – ibland kan det gå riktigt vilt till. Strider mellan vuxna hingstar­ som inte har någon flock kan sluta med allvarliga skador.

Två hingstar slåss – ibland kan det gå riktigt vilt till. Strider mellan vuxna hingstar­ som inte har någon flock kan sluta med allvarliga skador.

Sociala flockdjur

Przewalskihästarna lever ett socialt och strukturerat liv inom flocken. De äter samtidigt, de vilar samtidigt utom på natten då en häst alltid håller vakt för att kunna väcka de andra om någon fara närmar sig.

Hästarna är noga med att hålla sig rena och gillar att gnida sig mot stenar och klippor. De rullar sig gärna bland buskar och sand men behöver varandras hjälp för att hålla ryggpartiet snyggt. Hästarna ställer sig huvud mot svans invid varandra och kliar varandra på ryggen. Det är också­ ett beteende som stärker gruppens sammanhållning­.

Przewalskihästen är aggressiv och stridslysten, vilket är en av orsakerna till att människan aldrig har lyckats tämja rasen.

Przewalskihästen är aggressiv och stridslysten, vilket är en av orsakerna till att människan aldrig har lyckats tämja rasen.

Fortfarande hotad

Przewalskihästen utrotades i vilt tillstånd på 1960-talet, men som tur var fanns det några individer kvar i fångenskap. 1992 började man med lyckad­ återintroduktion av hästar födda i fångenskap i Hustai Nationalpark i Mongoliet. För närvarande finns det cirka 250 vilda hästar och cirka 1500 i fångenskap.

Enligt IUCN:s rödlista är rasen dock fortfarande akut hotad. 

Fakta: 
Przewalskihästen

Latinskt namn: Equus ferus przewalskii
Mankhöjd: 124 – 144 centimeter
Längd: Cirka 210 centimeter
Vikt: Omkring 300 kilo
Svans: 90 centimeter
Särskilda kännetecken: Hästen har en mörk rand från manen ner till svansroten (ål). Ett ljusare område­ kring ögonen och kring mulen. Läpparna­, näsborrarna och öronens kanter är mörka.

Material från
Allt om Vetenskap nr 1 - 2012

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter