(O)vetenskaplig vetenskap?

Upptäckten av Higgsbosonen bygger på avancerad teknisk utrustning, tolkning av bilder som denna, och en hel massa statistiska beräkningar. Bild: Cern

Upptäckten av Higgsbosonen bygger på avancerad teknisk utrustning, tolkning av bilder som denna, och en hel massa statistiska beräkningar. Bild: Cern

 ”Something is rotten in the state of Denmark.” – eller åtminstone inom fundamental forskning.

Själva essensen av empirisk vetenskap brukade vara reproducerbarhet – det vill säga att ett experiment skulle kunna utföras igen av ett (eller helst flera) helt oberoende experiment, innan man kunde lita på korrektheten i resultatet. Men vi verkar nu ha lämnat detta bakom oss. Bland annat på grund av den stegrande kostnaden – vi har redan upptäckt ”alla” billiga och lätta resultat. Till det kommer stressen att visa på snabba/omedelbara nya resultat för att få förnyade ekonomiska anslag. Även forskning styrs tyvärr alltmer (och helt felaktigt) som vinstdrivande företag.

”What’s hot is hot. What’s not is not.” Drivet av samtidens (det vill säga skattebetalarnas) fokus på snabba, lättsmälta nyheter som helst ska göra sig bra i sociala medier. ”Instant gratification generation” är ett engelskt uttryck som passar bra i sammanhanget.

Jag har här bara utrymme att nämna två exempel bland många:

LHC-acceleratorn vid Cern är idag den enda som existerar som kan undersöka riktigt höga ­energier, det vill säga riktigt små skalor, de som man aldrig tidigare observerat.

Ligo är det enda aktiva experimentet som studerar gravitationsvågor med tillräcklig precision för att kunna ”se” dem.

Om vi utesluter rent forskningsfusk, som ­faktiskt också förekommer, bör man ändå komma ihåg att alla experiment är inexakta, det vill säga dras med fel som är både systematiska (beror på konstruktion, algoritmer, cut-offs, rådande vetenskapliga dogmer och mycket annat) och slumpmässiga (till exempel yttre störningar, statistiska fluktuationer, den mänskliga faktorn, etc.) Dessutom ligger resultat i forskningsfronten av nödvändighet alltid på gränsen till det möjliga, där bruset och signalen är jämförbara. Därför kan det vara farligt, eller åtminstone olämpligt, att säga att till exempel Higgspartikeln är funnen (vid LHC) och att gravitationsvågor har upptäckts (av Ligo) innan man har bekräftat uppgifterna vid ­åtminstone ett annat helt oberoende experiment. Speciellt som dessa resultat brukar ge snabba Nobelpris – LHC/Higgs redan år 2013 och Ligo/gravitationsvågor troligen redan 2017.

Naturen själv bryr sig dock inte ett dyft om Nobelpris – den är som den är – och naturvetenskapens egentliga uppgift är att försöka ta reda på hur den verkligen är. Men tyvärr ligger inga Nobelpris i potten för den som bekräftar resultaten av ett ­experiment.

Gravitationsvågor är så små att en atom är stor i jämförelse. Trots det kan man med mycket exakta instrument ha upptäckt dem. Problemet är att utrustningen som krävs för att se dem är så avancerad att det idag är omöjligt att verifiera med andra instrument. Bild: Ligo

Gravitationsvågor är så små att en atom är stor i jämförelse. Trots det kan man med mycket exakta instrument ha upptäckt dem. Problemet är att utrustningen som krävs för att se dem är så avancerad att det idag är omöjligt att verifiera med andra instrument. Bild: Ligo

Resultaten – det som tolkas av våra direkta sinnes­intryck – är också så många nivåer ovanför de fenomen som verkligen studeras. Och varje enskild nivå är i sig teori/modellberoende för sin tolkning. Det finns alltså väldigt många steg där fel och vinkling av resultat potentiellt kan smyga sig på. Det är inte längre så lätt som att se ett äpple falla från trädet, som för Newton.

Tidigare generationers forskare hade aldrig nöjt sig innan man oberoende hade kunnat ­verifiera ett ”resultat” innan det accepterades som ett ­riktigt resultat, det vill säga en riktig egenskap hos naturen.

”There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy.”

Material från
Allt om Vetenskap nr 11 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter