Oskyddad svensk natur

Kvarlämnat oljefat på kalhygge i Kallak i Jokkmokks kommun. Som det naturälskande folk vi är tror nog många att Sverige som land har bland den största andelen skyddad natur i världen, sett till landytan. Men Sverige hamnar först på plats 100, och dessutom under FN:s miljömål på 17 procent skyddad natur. Bild: IBL

Kvarlämnat oljefat på kalhygge i Kallak i Jokkmokks kommun. Som det naturälskande folk vi är tror nog många att Sverige som land har bland den största andelen skyddad natur i världen, sett till landytan. Men Sverige hamnar först på plats 100, och dessutom under FN:s miljömål på 17 procent skyddad natur. Bild: IBL

Vi svenskar är kända som ett naturälskande folk. I studie efter studie lyfts det fram hur viktig naturen är för oss. Förra året visade exempelvis ­forskning vid Högskolan i Gävle att 68 procent i en grupp svårt sjuka cancerpatienter vände sig till naturen för att få tröst, medan bara 14 procent valde kyrkan. Om nu naturen är ett med svensk identitet borde väl andelen ­skyddade naturområden i vårt land, sett till den totala landytan, vara större än i de flesta andra länder och toppa världsstatistiken. Inte då.

Sverige hamnar först på plats 100, enligt Världsbankens statistik, av 212 medräknade länder. Etta är ögruppen Nya Kaledonien där drygt 61 procent av landytan är skyddad, mot 14,5 procent i Sverige, eller 13 procent, enligt Naturvårdsverket. En­ligt FN:s konvention om biologisk mångfald ska skyddade områden omfatta minst 17 procent av landytan, och 10 procent av kustytan. Sverige når alltså inte upp till miljömålen i våra internationella åtaganden. Fast vi är ju bättre än Afghanistan där bara 0,4 procent av naturen är skyddad, men nästan fyra gånger sämre än Tyskland, som ligger på plats fyra med 48 procent ­skyddad natur.

Material från
Allt om Vetenskap nr 6 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter