Omänsklig död

För runt 150 000 år sedan föll en man ner i ett djupt slukhål utanför dagens Altamura i södra Italien. Mannen kilades troligtvis fast svårt skadad och hade inte en chans att rädda sig själv utan svalt långsamt ihjäl där nere. Inte så kul för honom, men desto roligare för dagens arkeologer – det innebar nämligen att liket skyddades från rovdjur och därför kunde bevaras relativt intakt till våra dagar. Med tiden blev han ett med kalkstensväggarna i grottan som idag är en del av en större kalkstensgrotta. Det välbevarade fossiliserade skelettet ligger numera på rygg i ett hörn av grottan alldeles inbäddad i kalkspat och med ansiktet täckt av mängder med små gnistrande korallformade kalcitbubblor. Sedan det här naturliga konstverket upptäcktes år 1993 har debatten gått hög bland arkeologer om Altamuramänniskan, som han har kommit att kallas, är en förhistorisk människa, kanske Homo heidelbergensis, en modern människa eller neandertalare. Eftersom skelettet bokstavligen är limmat i stenväggen har det varit svårt att studera, men nu har italienska och engelska forskare gjort en dna-analys på benen som visar att de är från en neandertalmänniska och att de är mellan 128 000 och 187 000 år gamla. Dna-provet är det äldsta som tagits från en neandertalare, mer än dubbelt så gammalt som tidigare prov, och forskarnas förhoppning är nu att få en tydligare bild av neandertalarnas evolution. Studien är publicerad i Journal of Human Evolution.

Material från
Allt om Vetenskap nr 8 - 2015

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter