Olika folk blev bönder samtidigt

Jordbrukshistorien mer komplex än vad som tidigare antagits

Den bördiga halvmånens utsträckning. De blå markeringarna symboliserar de arkeologiska fyndplatserna för de tidiga jordbrukare som är förfäder till dagens sydasiater. Rödmarkerade platser visar bosättningar för de jordbrukare från vilka de första europeiska bönderna härstammar.

Den bördiga halvmånens utsträckning. De blå markeringarna symboliserar de arkeologiska fyndplatserna för de tidiga jordbrukare som är förfäder till dagens sydasiater. Rödmarkerade platser visar bosättningar för de jordbrukare från vilka de första europeiska bönderna härstammar.

Den kanske största förändringen i mänsklighetens förhistoria var när vi för ungefär 10 000 år sedan lämnade jägar-samlarlivet för att bruka jorden och bli bofasta. Det finns klara belägg för att denna revolution skedde i Mellan­östern, närmare bestämt i ett område kallat bördiga halvmånen. Därifrån spred sig sedan det nya sättet att leva över världen.

Tidigare har det antagits att dessa pionjärer var från en viss genetiskt homogen befolkningsgrupp. Men nya överraskande forskarrön som publicerats i Science pekar på motsatsen. Studier av fyra skelett från mycket tidiga jordbrukare från Zagrosbergen i Iran visar att deras dna skiljer sig markant från de tidigaste bönderna i Turkiet och Grekland, européernas förfäder. Bönderna från Zagros förde även de ut sitt kunnande i världen. Deras dna finns i folk från södra Asien, däribland Afghanistan, Pakistan, Iran och i synnerhet hos zoroastrierna i Iran.

Jordbruket uppstod alltså hos åtminstone två olika befolkningsgrupper på minst två olika platser ungefär samtidigt. Utifrån dna-studierna skildes deras genetiska linjer åt någon gång för mellan 46 000 och 77 000 år sedan, så de var alltså bara mycket avlägset släkt med varandra. Sannolikt såg de olika ut och talade olika språk. Upptäckten visar på en mer komplex bild av hur det gick till när människan blev jordbrukare än vad som tidigare varit känt.

En kvinna med ett barn som tros ha dött kort efter förlossningen. Hon begravdes i byn Boncuklu någon gång mellan 8 300 och 8 240 år före Kristus. Hon hörde till ett folk som var både jordbrukare och samlare. Bild: Douglas Baird (Boncuklu Project)

En kvinna med ett barn som tros ha dött kort efter förlossningen. Hon begravdes i byn Boncuklu någon gång mellan 8 300 och 8 240 år före Kristus. Hon hörde till ett folk som var både jordbrukare och samlare. Bild: Douglas Baird (Boncuklu Project)

En annan dna-studie, där forskare från Uppsala och Stockholm medverkat, tyder på att övergången till jordbrukslivet inte alltid var så enkel. I deras artikel i Current Biology har fokus legat på tidiga bönder i Turkiet. Gener från européer som levde för mellan 10 000 och 4 000 år sedan har jämförts med nio individer från två forntida bosättningar i Anatolien (området mellan Svarta havet och Medelhavet). Åtmin­stone två vågor av tidiga europeiska bosättare, som hörde till samma genpool som jordbrukare i centrala Turkiet, kan genetiskt spåras till några av de första människorna som brukade jorden utanför Mesopotamien.

De fyra äldsta undersökta människorna levde i samhället Boncuklu för 10 300–9 500 år sedan. De var samlare som vid den här tiden i liten skala börjat bruka jorden. Tamdjur höll de inte och samlandet var fortfarande viktigt för matförsörjningen.

De fem övriga personerna brukade jorden runt byn Tepecik-Çiftlik för 9 500–7 800 år sedan och hade förfinat sin jordbruksteknik. Men fortfarande, och även 1 000 år senare, var och förblev samlandet och framför allt jakten viktiga inslag i deras kultur. Att bli heltidsjordbrukare var alltså något som tog tid för människan.

Fakta: 
JORDBRUKSREVOLUTIONEN
Stånk och stön! Tänk så mycket arbete vi plötsligt fick när jorden skulle plöjas, säd malas, hus byggas och därutöver det gamla vanliga slitet: fiske, jakt och läderbearbetning. Bild: IBL

Stånk och stön! Tänk så mycket arbete vi plötsligt fick när jorden skulle plöjas, säd malas, hus byggas och därutöver det gamla vanliga slitet: fiske, jakt och läderbearbetning. Bild: IBL

Människans övergång från att vara jägare-samlare till att bli fast bosatta jordbrukare innebar en stor förändring. Tillgången till mat blev rikligare och jämnare och fler människor kunde leva på samma yta. Detta ledde så småningom till de första städerna. Men det hade också en del negativa följdeffekter. Våra tänder blev mindre, nya tidigare okända sjukdomar drabbade oss, hälsan blev sämre och sociala skillnader inom samhället uppstod. 

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter