MÄNNISKAN BAKOM ENHETEN

OHM - LAGEN OM RESISTANS MÖTTE MOTSTÅND

Vissa vetenskapsmän har varit så viktiga för vår förståelse av världen vi lever i att de fått enheter uppkallade efter sig. En av dem är Georg Simon Ohm, mannen bakom en av fysikens­ mest välkända lagar.

Georg Simon Ohm – tysk matematiker, 1789 – 1854.

Georg Simon Ohm – tysk matematiker, 1789 – 1854.

I = U / R. Strömmen genom en ledare är proportionell mot spänningen över den dividerat med resistansen i den. En enkel, grundläggande och närmast vacker formel som kallas Ohms lag efter dess upptäckare, Georg Simon Ohm. Men vem var egentligen mannen bakom den lag som vi alla lärt oss i skolan?

Georg Simon Ohm föddes i Erlangen­ i Bayern 1789 och var, som man brukar säga, av enkel härkomst. Hans far var låssmed och hans mor dotter till en skräddare. Fadern var inte formellt utbildad men hade själv läst sig till kunskaper på en hög nivå. Dessa kunskaper inom matematik, fysik med mera förde han vidare till sina söner.

Ohm började läsa vid universitetet i Erlangen 1805 men lär ha varit mer intresserad av att åka skridskor, dansa och spela biljard än att studera. Hans far skickade honom därför till Schweiz. Under de följande tio åren arbetade Ohm som lärare på ett flertal platser, samtidigt som han studerade matematik på egen hand, men ingenstans såg han några möjligheter att nå dit han ville – till en post på ett universitet.

Karl Friedrich Gauss

Karl Friedrich Gauss

1817 fick Ohm sin stora chans då han blev lärare i matematik vid ett jesuitgymnasium­ i Köln. Där fanns ett välutrustat fysiklaboratorium och där började han studera galvaniska strömmar efter att dansken Ørsted upptäckt dessa 1920. Utifrån matematiska modeller och med hjälp av en mängd experimentella försök kunde Ohm 1826 sluta sig till två saker. Dels sambandet mellan ström, spänning och resistans, som fick namnet Ohms lag, dels en formel för resistansen hos en ledare. Den senare lyder R = x L / , där är resistiviteten (som är olika för olika material), L ledarens längd och ledarens tvärsnitt.

Wilhelm Weber

Sina resultat presenterade Ohm 1827 i boken ”Die galvanische Kette, mathematisch bearbeitet”. Något genomslag fick de dock inte. Kanske verkade hans lag alltför enkel för så komplicerade saker. Kanske var samtiden inte redo för matematiska lösningar på fysikaliska problem. Kanske lyckades han inte förklara sina teorier ordentligt. Hursomhelst möttes Ohms lagar av stark kritik. Detta, i kombination med meningsskiljaktigheter med det tyska undervisningsministeriet, ledde till att han tvingades avgå, alternativt själv avgick, från sin tjänst.

Flera yngre tyska fysiker, som Fechner, Gauss och Weber, bekräftade och tillämpade Ohms teorier inom några år efter det att Ohm lagt fram dem. Engelska och franska fysiker uppmärksammade inte betydelsen av teorierna förrän drygt tio år efter publiceringen. Det formella erkännandet av Ohms arbeten kom 1841, då han fick Royal Societys finaste utmärkelse, Copleymedaljen. Upprättelse i sitt hemland fick han först vid 63 års ålder, 1852, då han utsågs till professor i fysik vid Münchens universitet.

Endast två år efter att han till sist uppnått sitt livs strävan, 1854, dog Georg­ Simon Ohm. Som ett erkännande av hans arbeten inom elektricitetens område har han fått SI-enheten för resistans uppkallad efter sig.
Lästips:

Boudenot, ”Fysik och fysiker genom historien”, Studentlitteratur

Thomas, ”Naturvetenskapens milstenar”, Liber

Material från
Allt om Vetenskap nr 2 2008

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter