Ny dna-teknik kan lösa borneoelefantens gåta

Borneoelefanten är världens minsta elefant. Den finns som namnet antyder enbart på Borneo. Men hur hamnade den där från början? Det vill forskarna ta reda på innan det är försent. Öns största växtätare riskerar nämligen att försvinna i samma takt som dess skogar avverkas.

Elefanterna lever i flockar som styrs av en matriark. Vid parningstid ansluter sig hanarna till flockarna.

Elefanterna lever i flockar som styrs av en matriark. Vid parningstid ansluter sig hanarna till flockarna.

Det prasslar till inne i den täta regnskogen på Borneo­. Något stort och mörkt grått träder fram ur lummigheten. En elefant. Synen är inte särskilt vanlig för det finns uppskattningsvis bara 2 000 individer av just denna sort.

Borneoelefanten, Elephas maximus borneensis, lever vild endast på den nordöstra spetsen av Borneo. Där delar den skogen med ett annat av öns berömda utrotningshotade djur, orangutangen.

För tio år sedan visade dna-tester att borneoelefanten är en alldeles egen underart till den asiatiska elefanten.

Och det avslöjades också att den levt åtskild från sina större släktingar i 300 000 år.

Men detta förbryllar, för inga som helst fynd stödjer att det funnits elefanter på Borneo så länge. Så frågan är hur och när den kom till Borneo.

En teori är att djuren kom dit när sultanen av Java runt år 1395 skänkte elefanter till sultanen av Sulu, numera en del av Filippinerna. Det sägs att några av elefanterna senare skeppades över till Borneo där de av någon anledning förvildades.
På Java dog de vilda elefanterna ut efter att européerna på 1800-talet kommit till Sydostasien. Det kan alltså innebära att elefanterna på Borneo är de enda kvarvarande ättlingarna till javaelefanten.

Skogen avverkas

Trots att de är Borneos största djur och egentligen inte har några naturliga fiender så riskerar de utrotning. I snabb takt avverkas öns ursprungliga skogar för att ge plats åt oljepalmsplantager, vilket har förödande konsekvenser för många arter. För elefanterna som vandrar över stora områden innebär det att deras livsmiljö skärs av, och de måste försöka hitta nya vägar när elstängsel sätts upp runt odlingarna. En studie gjord på just borneoelefanter och som publicerades i början av 2012 i PLOS One visar att en elefantflock under ett år i genomsnitt rör sig över en yta på 250 – 400 kvadratkilometer. Snitthastigheten är behaglig – upp till ett par kilometer per dag. Men det förutsätter att skogen de lever i är orörd.

Borneoelefanten­ är den mest hotade underarten av den asiatiska elefanten. För sin överlevnad­ kräver den orörd regnskog, något­ som blir allt ovanligare­.

Borneoelefanten­ är den mest hotade underarten av den asiatiska elefanten. För sin överlevnad­ kräver den orörd regnskog, något­ som blir allt ovanligare­.

Har skogen skövlats tvingas flockarna att röra sig längre sträckor, upp emot fyra kilometer per dag, vilket markant ökar ytan de behöver för att hitta mat och vatten. Detta innebär ett ändrat vandringsbeteende och gör att de annars skygga skogselefanterna i högre utsträckning tar sig in på uppodlad mark och riskerar att hamna i konflikt med befolkningen. Problemet är att både elefanter och de som odlar palmolja föredrar samma låglänta skogar.

Skadas i snaror

En annan fara är den växande efterfrågan på elfenben som gör tjuvjakt lönsam. Men många elefanter drabbas även hårt när de fastnar och skadar sig illa i snaror som människor satt upp för att fånga bytesdjur.

Stora djur som elefanter behöver ha ständig tillgång till vatten eftersom de dricker uppemot ett par hundra liter per dag.

De livnär sig på växter och måste sätta i sig enorma mängder för att deras stora kroppar ska få tillräckligt med energi. Kosten är varierad och består av rötter, blad, bark, skott, nötter, frön, frukter och gräs.

Banden inom flocken är mycket starka och elefanterna rör ofta och gärna vid varandra med snablarna.

Banden inom flocken är mycket starka och elefanterna rör ofta och gärna vid varandra med snablarna.

En elefantflock består av en matriark­ – ledarhonan – och hennes­ ungar samt andra nära besläktade honor. De har sinsemellan mycket starka band och rör ofta vid varandra med snablarna. De kommunicerar hela tiden via låga mullrande ljud och trumpetande. Hanarna lämnar flocken när de blir tillräckligt stora för att klara sig själva. Som vuxna ansluter de sig till honorna när det är dags för parning­.

En hona blir som regel könsmogen när hon är tio år. Efter en dräktighetstid på 22 månader föder hon en kalv. En nyfödd liten elefant väger runt 100 kilo och tas om hand av alla honor i flocken. Som alla elefanter är borneo­elefanten mycket intelligent. Den skiljer sig från sina släktingar på fastlandet i det att den är ungefär tjugo procent mindre. Kroppen är kortare och rundare i formen och de har kortare snabel, bulligare huvud, längre svans och större öron. De är också mindre aggressiva än andra elefanter.

Liten genetisk variation

På senare år har en hel del forskning gjorts på borneoelefanter. För bara någon månad sedan publicerades en studie över artens genetiska variation. Som väntat hos en liten population var variationen liten.

De långa, raka betarna återfinns bara hos hanarna och utgörs av de översta framtänderna.

De långa, raka betarna återfinns bara hos hanarna och utgörs av de översta framtänderna.

Forskarna använde två olika tekniker för att ta fram dna-sekvenser, en metod som visade sig vara både snabb och billig. Det behövs också bara blodprover från några få djur för att få fram tillförlitliga resultat, och det är en stor fördel när det gäller att övervaka hotade arter.

Nu hoppas forskarna kunna använda den här nya metoden för att slå fast hur elefanterna en gång kom till Borneo. Har de funnits här långt innan människan befolkade Asien eller­ var det människan som en gång förde dem till ön? 

Fakta: 
Borneoelefant
Elephas maximus borneensis
Höjd: Hane 1,7– 2,6 meter, hona 1,5 – 2,2 meter
Medelvikt: 2,5 ton
Topphastighet: 43 km/h
Livslängd: 55–70 år

Material från
Allt om Vetenskap nr 2 - 2013

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter