Mot Alfa Centauri

Sommarens stora astronomiska nyhet var att solens närmaste stjärna Proxima Centauri har en planet i den beboeliga zonen. Men nyhet och nyhet ... science fiction-författare har länge vetat att trippelstjärnesystemet Alfa Centauri a, b och Proxima har planeter som är beboeliga och ibland rentav bebodda av intelligenta varelser.

Bland många andra författare har Isaac Asimov, Stanislaw Lem, Philip K Dick, Douglas Adams, William Gibson placerat planeter där. I filmer och tv-serier som Star Trek, Babylon 5 och Lost in space har planeter i stjärnsystemet förekommit. Månen Pandora i filmen Avatar snurrar till exempel runt en planet i Alfa Centauri-systemet.

Det är förstås inte så konstigt att det i olika berättelser placerats spännande planeter i vårt närmaste grannsystem under säkert 100 år. Även om det med mänskliga mått mätt enorma avståndet på dryga fyra ljusår är just enormt, så finns det ju en möjlighet att ta sig dit utan att våldföra sig på den förtretliga hastighetsbegränsningen som den kända fysiken sätter. Det skulle visserligen gå åt fantastiska mängder energi att accelerera upp ett bemannat rymdskepp till säg 20 procent av ljushastigheten, men det är i alla fall teoretiskt möjligt. Och med dagens mobilsatelliter eller ”cube sats”, extremt små och lätta sonder, så är det till och med praktiskt möjligt att skicka dit utrustning som kan berätta för oss hur det ser ut. Starshot-projektet som vi skrivit om är just en sådan idé som mycket väl kan bli verklighet. En sond skulle kunna vara där på 20 år, vilket inte är så lång tid i rymdrese­sammanhang. Voyagersonderna har till exempel varit på väg 39 år nu och sänder fortfarande data.

Frågan är då vad man hittar runt stjärnorna i Alfa Centauri-systemet? När vi idag talar om den eventuellt beboeliga planeten Proxima b gör vi oss gärna en bild av en jungfrulig planet som bara väntar på mänsklig kolonialisering. Det är naturligtvis en önskedröm och minst sagt osäkert om det är så. Men möjligheten fascinerar.

Enligt science fiction-författarna finns det en del andra möjligheter.

Lasse Zernell, chefredaktör

Lasse Zernell, chefredaktör

Kanske finns det en avancerad civilisation med fientliga utomjordingar där. Kanske lever de blå och överdimensionerade människoliknande na’vi där. Kanske finns galaxens lokala planeringsdepartement och planerna på att förstöra jorden för att bereda plats för en intergalaktisk motorväg där. Eller kanske finns det ingen planet alls, utan bara misstolkade data.

Den vanligaste slutsatsen verkar dock vara att det inte blir ett fredligt förbrödrande mellan intelligenta varelser när vi kommer dit. Antingen råkar vi i krig eller också förslavar eller utrotar vi centaurianerna.

En av de bättre idéerna om vad som händer när vi når planeten finns i novellen Like Banquo’s Ghost av Larry Niven. Där väntar forskare på att äntligen få de första signalerna från sonden Snarkhunter 3 som skickats mot en planet vid Alfa Centauri 30 år tidigare. Men de fåtaliga åskådarna i den halvtomma salen är mest uppgivna och inte särskilt spända på att få se de första bilderna från planeten. På plats finns nämligen en ambassadör från Alfa Centauri som anlänt till jorden ett år tidigare med en teknik som tillåter resor i överljushastighet. 

Material från
Allt om Vetenskap nr 11 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter