Lovisastormar och andra almanacksväder

Vem har namnsdag när den första höststormen drar fram över Sverige? Bild: L-G Nilsson/Skylight

Vem har namnsdag när den första höststormen drar fram över Sverige? Bild: L-G Nilsson/Skylight

I slutet av augusti sker en markant ökning av stormrisken i Sverige. Det beror på att temperaturmotsättningarna börjar skärpas på vårt norra halvklot. Sommarvärmen kulminerar i södra Europa, samtidigt som det blir kallare i Arktis, när solen sänker sig mot horisonten, för att slutligen gå ned efter höstdagjämningen en månad senare.
När de varma luftmassorna strömmar norrut och de kalla strömmar söderut, kan de mötas någonstans över Brittiska öarna eller Nordsjön. Där bildas då en skarp temperaturgräns, en front mellan de olika luftmassorna. Den lätta varmluften glider upp ovanpå den tunga kalluften och det bildas moln och nederbörd. Värmeenergin i den varma luftmassan omvandlas till rörelseenergi, det vill säga vindar, och på grund av jordens rotation vrider sig vindarna i en motursvirvel. I mitten av virveln sjunker lufttrycket och det bildas ett lågtryck. När lågtrycket fördjupas ökar vindarna. Om sedan hela paketet rör sig åt nordost mot Skandinavien är den första höststormen över vårt land snart ett faktum.

I Roslagen talar man fortfarande om Lovisastormar, som enligt de gamle ofta uppträder omkring den 25 augusti, då Lovisa har namnsdag. Rolf, en av mina före detta kollegor på vädertjänsten, påstod att Rolfdagen den 27 augusti var en värre stormdag än Lovisadagen. Jag utgick ifrån att han hade studerat statistiken noggrant och fann aldrig någon anledning till att försöka bekräfta eller motbevisa hans påstående.

Faktum är att tre av de allra värsta augusti­stormarna i Sverige har inträffat 27-29 augusti. Kullen i Skåne hade 29 m/s den 28 augusti 1956. Grundkallen i Gävlebukten noterade 27 m/s den 29 augusti 1971, och i Bjuröklubb vid Västerbottenkusten uppmättes 27 m/s den 27 augusti 1959.
I Halland talar man om Bartolomeusstormar som uppträder den 24 augusti. Och det verkar ju logiskt att den stormen fortsätter åt nordost och når Roslagen ett dygn senare på Lovisadagen. Ett annat talesätt om denna dag säger att efter en kall Lovisa försvinner inte daggen från skuggan.

Almanacksväder var vanligt förr, när det inte fanns pålitliga väderprognoser, men ett oändligt behov av att kunna förutsäga kommande väder. Redan i 1545 års almanacka kunde man läsa väderprognoser som påstods vara skrivna av Gustav Vasa. Andra kända almanackor var Marco Freunds almanack och S. Dalini almanack. En del astrometeorologer, som grundade sina prognoser på himlakropparna, trodde att samma väder återkom dag för dag med en cykel på 19 år, precis som månskiftena. Detta kallas Metons cykel efter den grekiske astronomen Meton som levde på 400-talet före Kristus.

Johannes Bilberg som var biskop, matematiker och astronom ansåg att almanacksväder var ren humbug och gav år 1700 ut en almanacka utan väderspådomar, men nästan ingen ville köpa den.
De flesta förstod nog att almanacksväder inte var att lita på, men man använde sig av dessa prognoser i brist på något bättre. Eller som matematikern, astronomen och almanacksutgivaren Anders Spole uttryckte sig på 1600-talet: ”Allmänheten önskar och fordrar bedrägliga spådomar, varför neka dem nöjet?” 

Material från
Allt om Vetenskap nr 9 - 2015

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter