Kunskap för miljarder

80 miljarder kronor är mycket pengar. Det är ungefär Haitis BNP, och en genomsnittssvensk skulle behöva jobba i ungefär 200 000 år för att få ihop den summan. Om denne lyckades spara varenda öre, vill säga.

Har man 80 miljarder att spendera så kan man köpa sig 40 Finlandsfärjor, 80 000 Porsche Panamera, 27 000 genomsnittliga svenska villor eller två miljarder Napoleonbakelser. Eller betala av de samlade utlandsskulderna för ett tiotal ­afrikanska länder.
Man kan också få ett riktigt coolt ­rymdteleskop för pengarna. Närmare bestämt James Webb ­Space Telescope (JWST) som ska upp 2018.

Budgeten var från början på motsvarande 15 miljarder kronor, alltså ungefär lika mycket som det nya Karolinska sjukhuset skulle kosta att bygga. Men liksom för stockholmarnas prestigesjukhus så sköt kostnaden i höjden. Fast lite ­värre. Priset för JWST femdubblades på vägen. Och ­antagligen är det inte slut än – en slutnota på tio miljarder dollar talas det om.

Vad får vi då för pengarna? (Eller främst de amerikanska skattebetalarnas pengar, om man ska vara noga.) Jo, ett öga mot universum som överträffar allt vi tidigare haft. JWST ska kunna se mycket längre ut i rymden och därmed längre tillbaka i tiden än något tidigare teleskop. Forskarna hoppas till exempel på revolutionerande fakta om hur universum såg ut strax efter big bang. Teleskopet ska också kunna upptäcka exo­planeter – särskilt beboeliga sådana – i massor. Och mycket annat. JWST är tänkt att leda till en revolution för vår kunskap om universum.

Det är förstås ett vågspel. Raketuppskjutningar är aldrig helt riskfria, och går något fel med bär­raketen kommer det att vara många dystra miner hos Nasa. Teleskopet ska dessutom placeras långt från jorden, så några efterarbeten likt det med Hubbles ”glasögon” är inte att tänka på. Fungerar det inte som det ska från början, så kommer det aldrig att fungera som det ska. Allt måste fungera perfekt och det finns inget utrymme för misstag.

Lasse Zernell, chefredaktör

Lasse Zernell, chefredaktör

Man får anta att teknikerna och ingenjörerna räknat noga på allt, men frågan är vad som händer med den anrika rymdorganisationen Nasa om det mot förmodan går åt fanders? Tio miljarder ­dollar upp i rök, en astronomisk prestigeförlust och en ny president som inte verkar vara någon större vän av forskning kan vara en dålig kombination. Dessutom sysslar Nasa med klimat­forskning, ­vilket är suspekt värre i USA:s nya administrations ögon.

Chansen att det går bra och att JWST ger oss en massa ny kunskap är trots allt stor. Amerikanerna verkar ju bättre både på att få upp och få ner saker än vad vi européer är.

Frågan är då vad den kunskap vi förväntas få är värd? För 80 miljarder kan man ju få en hel del världsliga och nyttiga saker som omedelbart kommer människor till gagn, istället för en förhoppning om lite mer insikter om universum.

Om man får tro Stephen Hawking så har vi max 1 000 år på oss att hitta en ny planet att flytta till. Gör vi inte det så är det tack och hej med människosläktet. Ingen vet förstås om han har rätt än, men att vi kommer att stå inför alla möjliga utmaningar i framtiden kan vi vara säkra på. Det kommer att uppstå tillfällen när vår existens hotas.

Och då är det kunskap som kan rädda oss.

Om det handlar om att hitta beboeliga planeter som vi kan emigrera till eller något annat är omöjligt att säga.

Vi vet egentligen inget om vad som kommer att hända, och därför ingenting om vilken ­kunskap som kommer att krävas. Så vi får samla på allt och hoppas att något blir rätt. 

Material från
Allt om Vetenskap nr 1 - 2017

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter