VETENSKAPENS GIGANTER

JOSEPH PRIESTLEY - FOTOSYNTESENS UPPTÄCKARE

Han upptäckte såväl syret som fotosyntesen och uppfann en apparat som skapade kolsyrat vatten. Joseph Priestley var en betydelsefull vetenskapsman inom kemins område­, men hans politiska åsikter tvingade honom till sist i landsflykt.

Den 14 juli 1791 brändes Priestleys hem och laboratorium ned av en folksamling som protesterade mot Priestleys religiösa och politiska ställningstagande.

Den 14 juli 1791 brändes Priestleys hem och laboratorium ned av en folksamling som protesterade mot Priestleys religiösa och politiska ställningstagande.

Året var 1771 och engelsmannen Joseph Priestley experimenterade med lufttäta glasbehållare. Han lät ljus brinna i behållarna tills de slocknade. När han placerade även lite mynta i behållarna, fann han att ljusen gick att tända igen efter några dagar med hjälp av solen och ett förstoringsglas. Likaså upptäckte han att möss instängda i behållarna dog, men överlevde om det fanns mynta i behållarna. Av detta drog Priestley slutsatsen att djur påverkar luften, men att växter kan återställa den igen.

Joseph Priestley hade upptäckt fotosyntesen, även om han inte hade hela sammanhanget klart för sig. Det hade ännu mindre flamländaren Jan Baptist van Helmont, när han i mitten av 1600-talet planterade ett träd i en kruka efter att ha vägt såväl trädet som jorden han lade i krukan. När han långt senare åter vägde trädet och jorden, hade trädet ökat markant i vikt, medan jorden endast blivit marginellt lättare. Van Helmont drog slutsatsen att trädets ökade vikt kom från det vatten som var det enda han tillfört. Inte heller detta var helt sant, men en första bit i fotosyntesens pussel.

Den tredje pusselbiten kom 1779 då den holländske fysikern Jan Ingen-Housz påvisade att växten dels måste ha grön vävnad, dels måste utsättas för ljus för att processen ska ske. Tre år senare visade det sig att det ämne som skapades i Priestleys process ersatte ett annat ämne, nämligen koldioxid. I början av 1800-talet kunde man visa att tillväxten hos växter kom från såväl vatten som kol från den koldioxid som absorberats. Ett halvt sekel senare gjordes upptäckten att fotosyntesen innebär att ljuset från solen omvandlas till kemisk energi och lagras. Men åter till Joseph Priestley, vars experiment alltså visade att myntan producerade något ämne som gjorde förbränning möjlig igen. Detta ämne var syre, även om Priestley inte hade någon aning om det då. Tre år senare, 1774, stötte han åter på detta grundläggande ämne när han upphettade kvicksilveroxid i en sluten behållare. Då bildades en gas som fick ljus att brinna bättre och möss att leva längre än i vanlig luft. Priestley lär även själv ha andats in gasen och uppgett att han blev piggare av den.

Priestleys ritningar över apparatur för gasframställning.

Priestleys ritningar över apparatur för gasframställning.

En av syrets upptäckare

Utifrån dessa experiment brukar Priestley räknas som syrets upptäckare, tillsammans med svensken Carl Wilhelm Scheele. Denne upptäckte syre 1772, oberoende av Priestley, men publicerade inte sina rön förrän fem år senare. Sedan blev det den franske kemisten Antoine Lavoisier som undersökte syret och dess egenskaper närmare.

Som synes var det gaser som Joseph Priestley till största delen intresserade sig för. Han var duktig på att skapa apparater och instrument och använda dem, och står som upptäckare för ett tiotal olika gaser. I det sammanhanget var det en fördel att han bodde i närheten av ett bryggeri, för experiment främst med koldioxid. En av de apparater Priestley skapade tillverkade kolsyrat vatten eller sodavatten. Detta vatten var tänkt att ha ett medicinskt syfte, det vill säga lindra olika sjukdomar, men det visade sig att så inte var fallet. Istället kom hans uppfinning på sikt att ligga till grund för dagens läsk- och mineralvattenindustri.

Joseph Priestley föddes 1733 i en kalvinistiskt präglad del av Yorkshire och fick sin utbildning vid en så kallad Dissenting Academy i Northamptonshire. Detta eftersom dissenters, som inte ville underkasta sig den engelska statskyrkan, vid den tiden inte fick studera vid engelska universitet. Efter sina studier var han verksam som präst under större delen av livet. 1765 mötte han Benjamin Franklin, vilket ökade hans intresse för vetenskap. Vid den tiden var Priestley mest intresserad av att experimentera med elektricitet.

Priestley föredrog fakta framför hypoteser. I ett arbete från 1767 visade han att vetenskapliga framsteg mer beror på samlade fakta från många personers upptäckter än på teoretiska insikter hos ett fåtal genier. Historien har dock visat att detta är en sanning med modifikation, med Albert Einstein som ett exempel.

Benjamin Franklins experiment med en drake i åskväder. Bilden målades ursprungligen efter Priestleys beskrivning – vännen Franklin hade berättat för Priestley hur han utfört experimentet.

Benjamin Franklins experiment med en drake i åskväder. Bilden målades ursprungligen efter Priestleys beskrivning – vännen Franklin hade berättat för Priestley hur han utfört experimentet.

Till USA efter repressalier

Genom åren var Priestley aktiv både religiöst, filosofiskt, ekonomiskt och politiskt. Han stödde såväl den franska som den amerikanska revolutionen, vilket fick konsekvenser. De åsikter han hade ansågs som uppviglande och 1791 brände en mobb ner hans hus, laboratorium och kyrka. Ett hårt slag för Priestley som tre år senare flydde till USA, vars styre han fann ”relativt tolerant”. Där blev han bland annat god vän med landets tredje president, Thomas Jefferson. Priestley bosatte sig i Northumberland i Pennsylvania där han dog 1804.

Material från
Allt om Vetenskap nr 1 - 2010

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter