MÄNNISKAN BAKOM ENHETEN

JOSEPH HENRY - EN DOLDIS SOM DELADE MED SIG

Vissa vetenskapsmän har varit så viktiga för vår förståelse av världen­ vi lever i att de fått enheter uppkallade efter sig. En av dem är Joseph Henry, som gjorde många viktiga upptäckter inom elektro­magnetism och gärna delade med sig av dem.

Albany, New York, år 1826. Vad gör man som lärare för att försöka hålla ordning på eleverna och även lära ut någonting? Joseph Henry försöker väcka deras intresse genom att sätta saker i händerna på dem. Han är fascinerad av elektricitet och när han läser om hur engelsmannen William Sturgeon skapat den första elektromagnet som kan lyfta mer än sin egen vikt, blir han inspirerad. Med barnens hjälp tillverkar han en elektromagnet som kan lyfta 4 kg. Med lite förbättringar klarar den 9 kg.

Genom att isolera koppartråden med remsor från sin hustrus underklänning kan han vira tråden ännu tätare. 1830 har han skapat en elektro­magnet som kan lyfta 340 kg, ett trolleri som säkerligen imponerar på folket på den amerikanska landsbygden. Två år senare, när han gått vidare till att bli professor i fysik vid universitetet i Princeton, skapar han världens största elektromagnet, en bjässe som kan lyfta 1 800 kg.

Telegrafen tillskrivs Samuel Morse. Men redan 1831 hade Joseph Henry konstruerat en fungerande­ telegraf. 1835 konstruerar Henry det första elektriska reläet.

Telegrafen tillskrivs Samuel Morse. Men redan 1831 hade Joseph Henry konstruerat en fungerande­ telegraf. 1835 konstruerar Henry det första elektriska reläet.

Henry utvecklas till att bli en betydande forskare inom elektromagnetismens område. 1829 blir han en av de första att skapa en föregångare till en elektrisk motor. Två kvicksilverbrytare växlar riktning på strömmen i en krets, vilket får en elektromagnet att vippa fram och tillbaka över sin mittpunkt 75 gånger i minuten. 1831 blir han pionjär genom att bygga en egenhändigt designad telegraf, med vars hjälp han kan kommunicera på 1,5 kilometers­ avstånd. 1835 uppfinner­ han det elektriska reläet.

Joseph Henry verkar parallellt med Michael Faraday (se Allt om Vetenskap nr 12-2007). Av de båda är Faraday mer teoretiskt och Henry mer praktiskt lagd. Omkring 1830 upptäcker Henry fenomenet elektromagnetisk induktion, oberoende av Faraday. Eftersom­ Faraday blir först med att publicera sina resultat brukar denne dock räknas som företeelsens upptäckare. Däremot anses Henry ha upptäckt fenomenet självinduktion, den motkraft som skapas när det magnetiska flödet i en strömkrets varierar på grund av att strömmen varierar.

Likt Faraday är Henry djupt troende och för honom är vetenskapliga framsteg upptäckter av de under Gud gömt i naturen. Henry är en generös och omtyckt person, som gärna delar med sig av goda råd och upptäckter och inte tror på patent. Detta accentueras när han 1846 lämnar Princeton för att bli sekreterare vid det nybildade Smithsonian Institute. Då övergår han till att bli administratör och rådgivare­ åt andra och drar ner på sin egen forskning.

Samuel Morse påstås ha besökt Henry och fått hjälp med de sista bitarna i telegrafen – Henry hade redan konstruerat en telegraf och fått den att fungera.

Samuel Morse påstås ha besökt Henry och fått hjälp med de sista bitarna i telegrafen – Henry hade redan konstruerat en telegraf och fått den att fungera.

Det sägs att det en vårdag 1838 står en man som läst om Henrys telegraf utanför hans dörr på Princeton. Henry förklarar generöst principerna bakom telegrafen. Mannen åker hem igen, ansöker om patent utifrån Henrys och andras idéer och kan 1844 öppna den första kommersiella telegrafen. Huruvida besöket ägde rum är oklart men mannen ifråga, Samuel Morse, hade otvivelaktigen kontakt med Henry och stor nytta av dennes upptäckter och publikationer. Morse var även bekant med Leonard Gale, professor och personlig vän till Joseph Henry. Kanske kan man säga att Henry inte uppfann telegrafen, utan såg sin apparat som en praktisk tillämpning av en vetenskaplig upptäckt, medan Morse var den som lade ihop två och två och såg till att patentera tekniken och tjäna pengar på detta.

I mars 1875 får Henry besök av en man som visar honom en apparat bestående av en stämgaffel, vars vibrationer kan styras via ett batteri och en koppartråd. Mannen berättar om sina idéer om att överföra mänskligt tal elektriskt, men tycker att han saknar tillräcklig kunskap om elektricitet. Henry uppmuntrar honom och svarar ”Skaffa den!”. Året därpå har mannen, som heter Alexander Graham Bell, skaffat den nödvändiga kunskapen och uppfunnit telefonen.

När Joseph Henry dör 1878 räknas han som en av Amerikas största vetenskapsmän. Det är därför fullt berättigat att han vid en internationell fysikkonferens i Chicago 1893 får enheten för induktans uppkallad efter sig.

Material från
Allt om Vetenskap nr 5 2008

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter