Joe Weber och gravitationsvågorna

Joseph Weber arbetar med en av sina gravitationsvågsdetektorer i början av 1960-talet. Bild: University of Maryland

Joseph Weber arbetar med en av sina gravitationsvågsdetektorer i början av 1960-talet. Bild: University of Maryland

En våg är en ”störning” som rör sig från en punkt till en annan och bär med sig sin egen energi. Vår modernaste teori för gravitation – allmän relativitetsteori – förutsäger att gravitationsvågor måste finnas. Dessa ska, enligt relativitetsteorin, bete sig väldigt snarlikt ljus, förutom att gravitationsvågen är en liten störning av rumtiden själv vilken uppstår på grund av accelererande massor, till skillnad från accelererande laddningar i fallet med ljus.
Vårt moderna samhälle vore otänkbart om vi inte från 1800-talet och framåt lärt oss förstå elektro­magnetiska vågor, det vill säga ljus- och radiovågor, och tämjt dem till allehanda trollkonster.
Men ännu har vi inte sett gravitationsvågor. Och det är här det börjar bli besvärligt. Egentligen borde vi för länge sedan ha upptäckt dem. Vilket betyder att det kanske kan vara något fel på den allmänna relativitetsteorin, som i sin tur skulle få mycket stora konsekvenser för den fundamentala fysiken och vår förståelse av naturen. Visserligen är gravitationen en otroligt mycket svagare kraft än elektro­magnetismen, men dagens detektorer är ändå så bra att de redan borde ha sett direkta tecken på gravitationsvågor – om de finns och fungerar som allmän relativitetsteori förutspår.

Joseph Weber 1940.

Joseph Weber 1940.

Redan på 1960-talet jagade Joseph Weber gravitationsvågor. Av enorma cylindrar av aluminium byggde han de allra första gravitationsvågsdetektorerna (som placerades på flera olika ställen och jämfördes för att kunna utesluta lokala orsaker/störningar) och påstod sig snart kunna både se – och generera – gravitationsvågor i laboratoriet. Idén var att om en gravitationsvåg gick igenom cylindern skulle den fortsätta ”ringa” efteråt – lite som en kyrkklocka. Utmaningen var att deformationerna som skulle detekteras var ofantligt små, så cylindrarna var tvungna att isoleras noggrant från omgivningen. Men Weber lyckades. Trodde han, i alla fall.

Idag är den allmänna uppfattningen att ­Weber inte såg verkliga gravitationsvågor utan något ­annat, trots att han då det begav sig publicerade sina resultat i de allra finaste fysiktidskrifterna med rigorös peer review. Det vore lätt att avfärda Joe Weber om han hade varit en vanlig crackpot, men här hade vi en av den tidens bästa experimentella fysiker, som innan han gav sig på gravitationsvågor hade nått banbrytande resultat inom andra områden. Bland annat sägs han i slutet av 1940-talet, allra först och oberoende, ha uppfunnit idén till masern (föregångaren till lasern), och därför egentligen borde haft del i detta Nobelpris 1964. Och om han verkligen såg gravitationsvågor blev han ­snuvad på ett helt eget Nobelpris.
Weber studerade allmän relativitetsteori vid Institute of Advanced Study i Princeton under dåtidens stora ämnesguru John Wheeler från mitten av 1950-talet, så detta var ingen charlatan. Han uppmuntrades också starkt av andra teoretiker, till exempel Freeman Dyson och Robert Oppenheimer vid samma institut.
Weber hävdade livet ut att han verkligen detekterat gravitationsvågor. Dessutom publicerade han sent i livet bland annat ett resultat som verkade tyda på en korrelation mellan neutrinerna från ­supernovan 1987A och gravitationsvågor (hypotetiskt från samma supernova). Än idag kan ingen säga säkert vad som gick snett i Webers försök. Om nu någonting gick snett …

Johan Hansson, Professor i teoretisk fysik

Johan Hansson, Professor i teoretisk fysik

Oavsett hur det är med den saken kommer Weber att för alltid räknas som pionjären inom området (han uppfann för övrigt också konceptet att försöka detektera gravitationsvågor med hjälp av laserinterferometri, som idag bland annat används i LIGO, hittills utan framgång).
Om gravitationsvågor finns borde de snart upptäckas, med genast åtföljande Nobelpris. Om inte beter sig gravitationen på ett sätt vi inte känner till och allmän relativitetsteori måste revideras/utökas/överges.
Sagan om Joe Weber, och den ”störning” inom forskar­världen han i sanning var, säger också ­mycket om vetenskapens ickeobjektivitet – ­något att tänka på speciellt nu när vetenskap verkar ha blivit den moderna världens nya allenarådande ­religion …

Material från
Allt om Vetenskap nr 11 - 2015

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter