Invärtes arkeologi

Ibland hittar arkeologer spännande saker – som en sten från urinblåsa som tillhörde en namnlös polack för 700–1 100 år sedan. Troligen tog stenen livet av den drabbade.

Ibland hittar arkeologer spännande saker – som en sten från urinblåsa som tillhörde en namnlös polack för 700–1 100 år sedan. Troligen tog stenen livet av den drabbade.

När polska arkeologer grävde ut en enorm gravplats i Gdansk som använts från 900- till 1800-talet hittade man en liten avlång annorlunda sten mitt bland alla skelett. Efter analys visade sig den knappt fyra centimeter långa stenen vara en blåssten, alltså en sten eller klump av mineraler och olika ämnen som bildats i urinblåsan. Vem av skeletten stenen tillhörde vet man inte men genom att analysera stenens sammansättning och inre struktur kunde arkeologerna dra ett antal slutsatser om dess ägare. De höga halterna av fosfat tydde enligt arkeologerna på att han – blåsstenar bildas oftast hos män – mestadels levde på fisk, köttproteiner från andra djur återfanns i låga halter. Närvaron av ­oxalater, salter av oxalsyra, visar på att han kanske åt en hel del spenat. Ägaren led sannolikt av undernäring och dålig hälsa och infektioner i njurarna och blåsan som gjorde urinen alkalisk och orsakade stenbildning. Antagligen dog han av infektionen, den skrovliga utsidan på stenen tyder på en aggressiv bakterie­infektion i slutskedet. Studien är publicerad i PLOS ONE.

Material från

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter