Hunden som klättrar i träd och sjunger

New Guinea Singing Dog är unik på många sätt. Den tvättar sig som en katt, ligger som en katt, klättrar i träd – och låter minst sagt märkligt. Den spanar också på sitt byte ståendes på två ben.
Idag vet man inte säkert om det finns några vilda sjungande hundar kvar, då inga säkra observationer gjorts i Nya Guinea sedan 1980-talet.

Ögonen på en singer lyser gröna i mörkret, tack vare Tapetum lucidum, ett lager vävnad som reflekterar synbart ljus och som ligger bakom näthinnan i ögonen hos många ryggradsdjur.  Bild: tomcue2

Ögonen på en singer lyser gröna i mörkret, tack vare Tapetum lucidum, ett lager vävnad som reflekterar synbart ljus och som ligger bakom näthinnan i ögonen hos många ryggradsdjur. Bild: tomcue2

Den kallas för världens tamaste­ vildhund. Eller världens vildaste­ tamhund, beroende på hur man vill se det.
New Guinea Singing Dog, eller singers som de kallas, har orsakat många kontroverser bland zoologer och experter av olika slag. Hunden har klassificerats som en variant av den australiska dingon, för att sedan omklassificeras som en egen ras för att några år senare omklassificeras igen. Den har kallats Canis dingo, Canis lupus hallstromi, men det vanligaste är Canis hallstromi, även om experterna fortfarande inte är ense om singerns taxonomi och släktskap.
Hur det än ligger till med släkt­skapet, så är den en renrasig hund och en levande fyrbent fossil från stenåldern. Man har nämligen hittat arkeologiska bevis för att singern levde bland stenåldersmänniskor.
 

Taronga Zoo
Två vilda singers fångades in 1957 och den australiske filantropen och affärsmannen Edward Hallstrom tog hand om och undersökte hundarna, innan han skänkte dem till Taronga Zoo. Det misstänktes redan då att singers var en hotad ras.
Majoriteten av de singers som idag finns i olika djurparker och hos privat­personer härstammar från just dessa två infångade individer.
Trots det svenskklingande namnet är den enda svenska kopplingen till Edward Hallstrom (1886-1970) att han mottog ett svenskt hedersadelskap.
 

Tack vare flexibla leder kan singerhunden vika in sina framben på samma sätt som katter gör.  Bild: Janice Koler-Matznick

Tack vare flexibla leder kan singerhunden vika in sina framben på samma sätt som katter gör. Bild: Janice Koler-Matznick

Gröna ögon
Singers har en mankhöjd på mellan 31 och 46 centimeter, ett brett huvud med smal nos och uppstående blombladsformade öron. Ögonen är mandelformade med mörka konturer och de lyser gröna i mörker, tack vare att deras pupiller öppnas mer än hos andra hundar och att de har fler celler i den reflekterande vävnaden bakom näthinnan.
Singers kan öppna sitt gap väldigt stort och deras tanduppsättning liknar mer vargens än tamhundens.
Pälsen är mörkbrun på nyfödda valpar, ibland med rödaktiga eller guldfärgade inslag. När valpen är omkring sex veckor byter pälsen färg till en ljusare brun och runt fyra månader får singern sin vuxna färg. De allra flesta har en rödaktig färg, men det finns även bruna och svarta. Generellt har alla vita markeringar under hakan, på tassarna, bringan och på svanstippen.
 

Klättrar i träd
En singer är unik på många sätt. Den tvättar och håller sig ren på ett sätt som liknar kattens, väldigt mån om sin personliga hygien. Den kan även vika in frambenen när den ligger­ ner, på samma sätt som katter gör. De ställer sig gärna på bakbenen för att spana in byten som den inte kan se stående på alla fyra och kan utan problem hoppa 1,5 meter upp i luften från stillastående.
Singern är även duktig på att klättra i träd, vilket är en ovanlig egenskap för hundar. De kan rotera sina fram- och baktassar mer än tamhundar och det ser nästan ut som om de greppar grenarna med tassarna.
Den slänger med sitt huvud på ett karakteristiskt sätt när den är frustrerad eller söker uppmärksamhet. Huvudet böjs åt ena sidan för att sedan slängas uppåt och bakåt och sedan tillbaka till normalläge.
Singern gnuggar gärna sidan av sitt ansikte mot en annan hund, människa­ eller en ny leksak för att markera den med sin egen doft. Det är bara singers och rödrävar som har detta kattliknande beteende.
 

Valparna är endast fyra veckor gamla.

Valparna är endast fyra veckor gamla.

Sånghund
Förutom alla andra unika egenskaper låter den högst speciellt, vilket gett den dess namn. De höga tonerna och ylandet har beskrivits som en blandning mellan vargyl och valsång. Varje hund har sin personliga röst och de singers som befinner sig bland tamhundar härmar ofta tamhundarnas ylande.
Singerhundar finns i viss utsträckning som tamhundar i hushåll, men det krävs mycket mer av en singer­ägare än av en vanlig hundägare. De är kända för att vara Houdinis på fyra ben och kan utan problem gräva sig under staket, klättra över staket och minsta lilla öppning kryper de igenom för att undersöka allt det spännande på andra sidan. Inte för att de vill rymma utan för att singern är nyfiken av naturen. Och den som vill ha en lydig hund att träna ska nog se sig om efter en annan ras.
Mot människor de känner är de ofta väldigt närgångna, slickar gärna i ansiktet, sitter i knäet och borrar gärna in sig i armvecket för en stunds vilande. Mot främlingar är de mer avvaktande, men inte aggressiva.
Aggressiviteten sparar de till parningstiden då hundar av samma kön kan ge sig in i våldsamma slagsmål.
 

Bevarande
Idag vet man inte säkert om det överhuvudtaget finns några vilda singers kvar i Nya Guinea. Och om det finns några kvar, får man hoppas att de är renrasiga och inte har parat sig med tamhundar.
Vissa djurparker håller singers och tillsammans med en bevarandeorganisation har man strikt kontroll över parningar och valpar för att bevara rasens ursprung.

Fakta: 
New Guinea Singing Dog
Latinskt namn: Canis hall­stromi.
Mankhöjd: Hane – 35 till 46 centimeter. Hona – 33 till 43 centimeter.
Längd: Mellan 71 och 91 centimeter.
Vikt: Mellan sju och fjorton kilo.
Födelsevikt: Cirka 260 gram.
Livslängd: Upp till 15 år.

Material från
Allt om Vetenskap nr 4 - 2013

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter