Hipsterekvationen

”Helt plötsligt stod jag där en dag på perrongen med skägg i ansiktet, lurvig kofta och upprullade jeans. Varför?” Jo, mannen på bilden har drabbats av hipsterparadoxen: en person som vill vara unik men som plötsligt ser likadan ut som alla andra i kvarteret. En paradox som kan beskrivas med formeln nedan. Bild: Pull&Bear

”Helt plötsligt stod jag där en dag på perrongen med skägg i ansiktet, lurvig kofta och upprullade jeans. Varför?” Jo, mannen på bilden har drabbats av hipsterparadoxen: en person som vill vara unik men som plötsligt ser likadan ut som alla andra i kvarteret. En paradox som kan beskrivas med formeln nedan. Bild: Pull&Bear

Vilka bär skägg, sotarmössa, rutig flanell­skjorta och sitter på krogar kring Hornstull i Stockholm och dricker suröl från lokala mikrobryggerier och diskuterar vetegräs? Jo, hipsters. Definitionen av en hipster är en person som är hippare än folk i gemen och vars stil är unik, personlig och insatt. I verkligheten ser de dock ut som alla andra som kallas hipsters.

Så hur kan det komma sig att personer som gör allt för att hitta sin egen stil och vara unika helt plötsligt ser likadana ut?

Det här kallas för hipsterparadoxen och den gåtan har nu fått sin lösning. Den franske matematikern Jonathan Touboul vid Collège de France i Paris har arbetat fram en statistisk modell kallad hipster­ekvationen som visar att roten till paradoxen ligger i att det finns en tidsmässig fördröjning mellan det att den trendkänsliga anar att det är en trend på gång och till dess att han, eller hon, börjar anamma den. Vet man omedelbart vad man vill och snabbt byter ut sin garderob kan man bli unik, men genom att insikten kommer gradvis och bottnar i ett samspel med andra i samma modeintresserade grupp smyger sig stilen istället på. Och så en dag står man där och ser ut som en – hipster. Det personliga har blivit opersonligt.

Material från
Allt om Vetenskap nr 9 - 2015

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter