Hallsbergsgubben och andra gubbar

Sommarmoln är inte alltid lätta och luftiga. De kan växa till sig, torna upp sig i höjden, spänna musklerna och vräka ur sig åska och hagel med häftiga vindbyar, samtidigt som de skrämmer oss med våldsamt mullrande under blåsvarta skyar.

Ett litet snällt vackertvädersmoln kan växa till ett väldigt åskmoln på bara någon timme om förutsättningarna är de rätta. Och dessa förutsättningar är: relativt varmt vid marken och relativt kallt i höjden, alltså ett stort temperaturavtagande med höjden.

Det måste också vara tillräckligt fuktigt, det vill säga det måste finnas en tillräcklig mängd av den osynliga gasen vattenånga i atmosfären som kan kondensera och bilda små vattendroppar till moln. Varm luft som stiger och bildar moln kallas konvektion. Det förekommer ofta på sommaren, men för det mesta bildas bara lätta stackmoln eller en himmel med växlande molnighet, där solen går i moln korta stunder.

En vacker sommardag med varmt och soligt väder över nästan hela landet kan det alltså lokalt bildas häftiga oväder i mäktiga åskmoln. Sådana kan triggas av att vindar vid marken ­blåser från olika håll och möts någonstans där den ­ansamlade luften tvingas i höjden och sätter igång en lokal molnbildningsprocess.

En ovädersjätte, Cumulonimbus, tornar upp sig tio mil bort. Det är omkring en mil högt med ett städ i ­toppen som består av små iskristaller.

En ovädersjätte, Cumulonimbus, tornar upp sig tio mil bort. Det är omkring en mil högt med ett städ i ­toppen som består av små iskristaller.

Exempel på en sådan plats är Närke, där det kan blåsa ­sjöbris från ­sjöarna Vänern, Vättern och Hjälmaren. När dessa sjöbrisvindar möts mitt över Närke kan det bildas ett stort och mäktigt åskmoln där. I ­meteorologkretsar brukar man kalla denna molngubbe för Hallsbergsgubben, eftersom den ofta lägger sig över orten Hallsberg.

Lars-Göran Nilsson. Meteorolog, fotograf, frilansjournalist och författare. Tidigare arbetade han på SMHI som prognosmeteorolog och produktutvecklare.

Lars-Göran Nilsson. Meteorolog, fotograf, frilansjournalist och författare. Tidigare arbetade han på SMHI som prognosmeteorolog och produktutvecklare.

Mitt i Skåne kan man hitta en annan gubbe som brukar kallas Osbygubben eller Hörby­gubben, beroende på om den lägger sig mitt över norra Skåne (Osby) eller lite längre söderut (Hörby). De kan bildas när sjöbris från Skånes väst-, syd- och ostkust möts i mitten av landskapet. På Gotland kan man hitta en gubbe mitt över ön som vi kan kalla Romagubben, när det blåser sjöbris in mot ön från alla håll.

Stora mäktiga åskmoln kallas på latin för Cumulo­nimbus. De sträcker sig från några hundra meters höjd över marken, upp till höjder mellan nio och tolv kilometer. De nedre delarna består av vattendroppar, som växer och blir större i de kraftiga uppvindarna. När dropparna blir tyngre faller de mot marken som en kraftig regnskur och drar med sig kylig luft i nedvindar från högre delar av molnet. När molntoppen vuxit till höjder på omkring fem kilometer eller mer, fryser vattendropparna till is som faller som hagel. Det bildas också små iskristaller direkt från vattenångan. Man säger då att vattenångan sublimerar till is. Ismolnet fortsätter att växa i höjden och på någon mils höjd breder den isiga molntoppen ut sig som ett trådigt städ, ett sådant som smeder brukar hamra på. I åskmolnet hamrar åskguden Tor och sänder blixtar mot jorden. Rent fysikaliskt går det till så att iskristallerna i toppen av molnet får positiva elektriska laddningar, medan vattendropparna i de nedre delarna får negativa laddningar. Spänningsskillnaden mellan molntoppen och de nedre delarna kan uppgå till hundra miljoner volt och det kan utlösa blixtar med strömstyrkor på tiotusentals ampere.

Håll koll på de väldiga gubbarna i sommar! Man kan se dem från många mils håll. 

Material från
Allt om Vetenskap nr 7 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter