Japanska makaker är uppfinningsrika apor:

Gillar varma källor och saltar sin mat

Ingen annan apa lever i vilt tillstånd så långt norrut som den japanska makaken. Kanske inte så konstigt att den då vintertid värmer sig genom att bada i varma källor. Den är nyfiken och intelligent, och lär sig en apa en ny färdighet tar hela flocken snabbt efter. På så sätt har vissa makaker upptäckt att maten blir fräschare om den tvättas innan den äts och godare om den kryddas med havsvatten.

Trots en tät och varm päls kurar makakerna gärna ihop sig tätt tillsammans under vinter­nätterna.

Trots en tät och varm päls kurar makakerna gärna ihop sig tätt tillsammans under vinter­nätterna.

Vintertid ligger snön djup och temperaturerna kan sjunka ner till 20 minusgrader­ på nordspetsen av Japans största ö, Honshu­. På pappret låter det inte som en plats där apor trivs och frodas. Men det gör de faktiskt. Det här är den nordligaste utposten för de japanska makakerna. Bortsett från människan lever inga andra primater så långt norrut, med undantag för i djurparker.
Arten har blivit världsberömd för sin förkärlek för bad i heta källor. Men beteendet finns inte hos alla flockar och är relativt nytt. Det började 1963 i Jigokudani Monkey park, nära Nagano, där en ung hona vid namn Mukubili av någon anledning vadade ut i en av källorna – och upptäckte hur varmt och skönt det var. På något sätt förmedlades den känslan till andra flockmedlemmar, och snart sågs flera unga individer och deras mödrar i det varma vattnet. Med åren upptäckte även flockens övriga medlemmar att det 43-gradiga badet värmde gott i vinterkylan, och beteendet är nu spritt även till andra grupper. Förmodligen­ är det hanar som ofta rör sig mellan flockarna som lärt ut beteendet.

 

På ön Koshima har aporna lärt sig att tvätta maten innan de äter den för att slippa sand i munnen.

På ön Koshima har aporna lärt sig att tvätta maten innan de äter den för att slippa sand i munnen.

Imo – makakernas Einstein
Att aporna tar efter varandra finns det flera exempel på. Forskare brukade lägga sötpotatis på en strand på ön Koshima i södra Japan för att locka fram djuren från skogen så att de kunde studeras. Aporna lät sig väl smaka och borstade av sanden från rotfrukterna innan de satte tänderna i dem. Men en ung hona på ett och ett halvt år, som forskarna döpte till Imo, lärde sig att sanden försvann mycket effektivare om hon doppade maten i floden. Hennes syskon tog snabbt efter och därefter hennes mamma.
Så småningom började hela flocken anamma den nya hygienrutinen, unik för apor. Tidigare har bara människor och tvättbjörnar setts tvätta sin mat innan­ de äter den.
Men Imo var inte klar, utan fortsatte att utveckla flockens kostvanor. Sedan hon upptäckt att sötpotatisarna smakade bättre om hon doppade dem i havsvatten, tog en tugga och på nytt doppade den i havet härmade flocken även det beteendet.
Imos innovationsförmåga slutade inte där heller. Hon fortsatte att fascinera genom att knåda ihop vetekorn, som lagts på stranden, till en boll tillsammans med sanden, kasta bollen i vattnet och sedan äta upp de nu helt sandfria vetekornen när de flöt upp. Japanska makaker utvecklar alltså olika kulturer som skiljer sig mellan populationerna. Det har också konstaterats att flockar som lever långt ifrån varandra lagt sig till med olika dialekter genom att ha olika tonhöjder i sina rop.
Aporna påträffas i mycket skilda klimatzoner i alltifrån subtropiska områden till subalpina miljöer med den gemensamma nämnaren att de lever i skogsområden. De är inte särskilt kräsna när det gäller föda utan livnär sig på allt från frukt, blad och frön till rötter, bark, svampar, insekter, fågelägg och smådjur. De klättrar bra och letar mat både på marken­ och uppe i träden.

 

­”Vad glor du på? Även en apa kan väl få tycka att det är skönt att värma sig i en varm källa mitt i smällkalla vintern?” De japanska makakerna uppskattar varma bad så mycket att de nu beretts en egen anläggning.

­”Vad glor du på? Även en apa kan väl få tycka att det är skönt att värma sig i en varm källa mitt i smällkalla vintern?” De japanska makakerna uppskattar varma bad så mycket att de nu beretts en egen anläggning.

Stora flockar
Flockarna kan vara tämligen stora, med ett snitt på ett fyrtiotal individer, men ibland ända upp till 160 stycken. Inom dem råder en komplex social hierarki med en ledarhane. Honorna stannar ofta i samma flock hela livet medan hanarna, när de är tillräckligt gamla, ger sig av för att leta efter nya grupper. En unge ärver sin mammas rang och de yngsta ungarna får högre rang än sina äldre syskon.
Vid parningstiden rodnar både ansikte och könsorgan hos båda könen. En hona parar sig med i snitt fyra hanar. Hanar kan även mitt under parnings­säsongen tillfälligt ge sig i väg till en annan flock för att söka kärlek. När ungarna föds är de till en början tämligen hjälplösa och bärs under mammans mage de fyra första veckorna. Men redan efter sju veckor är de självständiga nog för att söka föda på egen hand. De fortsätter dock att åka snålskjuts på mammans rygg i upp till ett år och avvänjs inte från modersmjölk förrän vid 18 månaders ålder. Banden mellan honor är ofta starka, ibland så starka att de kan bilda par med varandra. En hona med en nyfödd unge håller sig ofta lite för sig själv, men det har observerats hur en annan hona kan hjälpa till med föräldraskapet. Ofta rör det sig då om en hona som inte fått egna ungar. I vissa grupper är hanarna engagerade pappor som tar hand om sin avkomma, medan beteendet inte ses hos andra flockar.

Fakta: 
Japansk makak
De röda markeringarna visar makakernas utbredningsområde.

De röda markeringarna visar makakernas utbredningsområde.

 

 

 

 

 

 

 

Latinskt namn: Macaca fuscata
Underarter: Macaca fuscata fuscata och Macaca­ fuscata yakui.
Längd: 47-60 centimeter. Hanarna är större än honorna.
Vikt: Hanar i snitt 11 kg, honor i snitt 8 kg.
Svanslängd: 7-12 centimeter
Utbredning: De japanska öarna Kyushu, Honshu, Shikoku samt flera av de mindre öarna.
Livslängd: Honor i snitt 6,3 år, men kan leva upp till 32 år. Hanarna kan bli upp till 28 år.
Dräktighetstid: 173 dagar.
Status i världen: Livskraftig.

Körsbärsblomningen är speciell för alla japaner. Även makakerna, som är goda klättrare, uppskattar den spirande grönskan.

Körsbärsblomningen är speciell för alla japaner. Även makakerna, som är goda klättrare, uppskattar den spirande grönskan.

Material från
Allt om Vetenskap nr 4 - 2014

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter