Flodkräftan slås ut av kräftpesten

Vi är många i detta avlånga land som gillar att äta kräftor.
Men det är rätt illa ställt för en kräftart – flodkräftan. Så illa att den anses vara akut hotad här i Sverige och har även hamnat på den internationella rödlistan över utrotningshotade djur.

Här kan man se den framåtriktade taggen vid huvudskåran strax ovanför ögat.

Här kan man se den framåtriktade taggen vid huvudskåran strax ovanför ögat.

I  Sveriges fyra stora sjöar har kräftpesten slagit ut flodkräftan och där finns idag inget kommersiellt fiske av flodkräftan överhuvud­taget. På grund av illegala utsättningar av signalkräfta, ett billigare alternativ, har flodkräftan försvunnit från många svenska vattendrag­ de senaste hundra åren.

Inhemsk

Flodkräftan anses idag vara en ursprunglig del i den svenska faunan och kom hit på naturlig väg för omkring 8000 – 9500 år sedan. Den är faktiskt det enda sötvattenlevande tiofotade kräftdjur som förekommer naturligt i Sverige.

I början av 1900-talet fanns det omkring 30 000 olika lokaler här i Sverige med flodkräftor. Lokalerna har under 1900-talet minskat med hela 97 procent och länsstyrelsen i Östergötland varnar för att flodkräftan kan komma att vara helt utrotad i Östergötland om 5–15 år om minskningen fortsätter­ i samma takt som under perioden 2001 till 2007.

Flodkräfta i hotställning.

Flodkräfta i hotställning.

Flodkräfta och signalkräfta

Signalkräftan introducerades i Sverige som ett billigare alternativ till flodkräftan, men tyvärr med negativt resultat. Det är på grund av illegala utplanteringar av signalkräftor infekterade med kräftpest som flodkräftorna minskat så kraftigt i antal. Signalkräftor är inte lika känsliga för kräftpest och kan till och med bära smittan utan att insjukna.

Lättaste sättet att se skillnad på de två olika kräftsorterna är att flodkräftan har ett mörkare skal med vårtor, och en framåtriktad tagg vid skåran av huvudskölden vilken signalkräftan saknar. I ”tumgreppet” har signalkräftan en ljusare fläck medan flodkräftan har en röd prick.

Signalkräfta till vänster och flodkräfta till höger. De ljusa fläckarna i ”tumgreppet” är typiska för signalkräftan.

Signalkräfta till vänster och flodkräfta till höger. De ljusa fläckarna i ”tumgreppet” är typiska för signalkräftan.

240 ägg

Parningen sker när det börjar bli svalare och vattentemperaturen sjunker. Det gäller att honan har fått i sig tillräckligt med näring under sommaren för att ägg­anlagen ska kunna utvecklas till ägg, mogna att befruktas lagom till parningen. Hanen placerar spermiekapslar vid honans stjärt och efter en till fyra veckor lägger honan mellan 90 och 240 ägg som befruktas och fastnar på kräfthonans ben. Sedan bär honan sina ägg under stjärten tills det är dags för kläckning. Kläckningen sker kring midsommar i varmare vatten­ och i slutet av juli i kallare, nordligare vatten.

Efter kläckningen sitter ynglen fast vid honan med en sträng. Efter ungefär två–tre veckor ömsar ynglen skal för andra gången och skiljs då från honan. Honan kan inte ömsa skal när hon bär ägg eller yngel.

Man tror att kräftyngel kan ömsa skal hela åtta gånger under sin första sommar, medan könsmogna kräftor däremot bara byter skal en eller två gånger under en sommar. En svensk flodkräfta kan växa mellan fyra och tio millimeter under en ömsning och vikten kan öka med 40 till 50 procent.

Flodkräftorna trivs i grunt vatten där de lätt kan gömma sig för predatorer.

Flodkräftorna trivs i grunt vatten där de lätt kan gömma sig för predatorer.

Flera hot

Flodkräftan trivs i många olika typer­ av vatten, från stora sjöar till små bäckar. De trivs bäst på grunt vatten där det finns stenar, rötter och växter att gömma sig bland. Den är aktiv på natten och äter i stort sett vad som helst, allt ifrån larver, fiskrom, skott av vattenväxter och till och med as.

Det finns flera orsaker till att flodkräftans bestånd minskar, däribland försurning av marker och vatten. Kräftans förmåga att ta upp kalcium för att skalet ska hårdna i samband med ömsning påverkas nämligen av vattnets surhetsgrad.

Minkar anses vara ett hot, inte för att de äter så många kräftor, utan för att de kan sprida kräftpest från ett vattendrag till ett annat.

Det allra största hotet mot arten är dock kräftpesten.

De röda prickarna i tumgreppet är typiska för flodkräftan.

De röda prickarna i tumgreppet är typiska för flodkräftan.

Kräftpest

Kräftpesten orsakas av algsvampen Aphanomyces astaci som ger ifrån sig sporer som klamrar sig fast på kräftans skal där den förvandlar sig till en cysta som äter sig igenom skalet och in i kräftan. En smittad kräfta fortsätter att sprida smitta minst fem dagar efter att den dött.

I norra Italien, i Po, dokumenterades det första fallet av kräftpest 1860 och sedan spred sig pesten till stora delar av Europa.

I Sverige var det Mälaren och Hjälmaren som drabbades först, omkring 1907, och flodkräftorna i dessa vattendrag utrotades.

Pesten kan spridas genom att rovdjur fångar en sjuk kräfta och tappar kräftan, eller en del av den, i ett annat vattendrag. Även båtar och fiskeredskap som inte desinficerats noggrant kan sprida pesten mellan olika sjöar.

Kräftpestsvampen kan på bara några veckor döda ett helt flodkräftsbestånd, för att sedan själv dö ut eftersom den behöver ett värddjur för att överleva.

Ett åtgärdsprogram för att bevara flodkräftan pågår och projektet beräknas kosta totalt 29 miljoner kronor. Fiskeriverket och Naturvårdsverket har öronmärkt 15 miljoner kronor för detta projekt till länsstyrelserna under åren 2008 - 2013.

Material från
Allt om Vetenskap nr 7 - 2012

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter