Hasselsnoken:

Enda ormen i Sverige som kramar ihjäl sitt byte

Den blänkande hasselsnoken tas ofta för huggorm, men den är helt ofarlig för människan­. Och huggorm står faktiskt på hasselsnokens meny när tillfälle ges.
Det är också den skyggaste och ovanligaste av de tre ormarter som finns i Sverige.

En hasselsnok där man tydligt ser den runda pupillen och det mörka bandet­ från nacken till nospartiet­.

En hasselsnok där man tydligt ser den runda pupillen och det mörka bandet­ från nacken till nospartiet­.

Hasselsnoken kallas även slätsnok eftersom den, till skillnad från exempelvis huggormar som har en ås mitt på fjället, har helt släta fjäll. Det är de släta fjällen som gör att hasselsnoken glänser i solskenet.
Men trots det kan det vara svårt att skilja den från huggorm. Det tydligaste kännetecknet kräver en viss närkontakt – man får se den i ögonen­. Hasselsnoken har runda pupiller som skiljer sig markant från huggormens vertikala pupiller.
Hasselsnoken har dessutom ett mörkt band på var sida om huvudet och som går från nacken, genom ögat och fram till nosen. På huvudet har den en ”krona” i mörkare nyanser och bakom den börjar hasselsnokens speciella mönster – två rader med prickar som löper utmed hela kroppen och som ibland misstas för ett sicksackmönster av stressade människor. Men det är egentligen lätt att se skillnaden mellan hasselsnokens prickar och huggormens kantiga sicksackmönster.
Värre är det med helsvarta ormar. Svarta huggormar och svarta snokar kan ibland vara knepiga att se skillnad på. Oftast har snokarna två gula fläckar vid sidan av huvudet, men det finns också helsvarta snokar som inte har dessa fläckar.
Hasselsnoken är inte så stor; mellan­ 60 och 70 centimeter lång med en smal kropp.

Kramande kannibal

I brist på annat kan hasselsnoken äta andra hasselsnokar. Och den äter även huggormar om tillfälle ges, och verkar inte alls påverkas av dess gift.
Hasselsnoken är den enda orm i Sverige som faktiskt kramar ihjäl sitt byte, likt pyton- och boaormar. I vanliga fall är det mest andra reptiler som står på snokens meny, allt ifrån ödlor, grodor till andra ormar. Hasselsnoken äter även små gnagare, som dvärgmus och fältsork.
Parningen sker i slutet av april, men innan dess slåss hanarna om rätten till parning. Det är hårda strider och de drar sig inte för att bita varandra, vilket är ovanligt hos ormar. Även under själva parningsakten biter sig hanen fast i honans nacke.
Honan föder sedan vanligtvis mellan åtta och tio ungar någon gång under augusti och september, beroende på temperaturen.

Skygg

Hasselsnoken misstas som sagt ofta för huggorm. Snoken är dock helt ofarlig för människan och saknar gift – den saknar till och med huggtänder i motsats till den vanliga snoken och huggormen. Tänderna den har är små och mer lika vissa ödlors. Tar man sig lite tid och lär sig hur en hasselsnok­ ser ut, kan man lätt känna igen den. Om man nu har turen att stöta på en.
Hasselsnoken är Sveriges skyggaste orm och man vet egentligen väldigt lite om den. Det är sällan den ligger uppe på stenar och drar nytta av solens­ värme. Den använder sig istället­ av ledningsvärme, alltså håller­ sig ofta under, eller nära intill, stenar eller andra föremål som den kan få värme ifrån.
På grund av hasselsnokens skygga beteende är det svårt att inventera och uppskatta antalet. Men man vet att den minskar i antal på grund av att miljön som den trivs i blir mindre och mindre.
Det händer också att att den slås ihjäl när den misstas­ för huggorm. Ett lagbrott i båda fall då även huggormen är fridlyst. 

Fakta: 
Hasselsnok

Latinskt namn: Coronella austriaca.
Längd: Mellan 60 och 80 centimeter.
Antal ungar: En kull årligen med vanligtvis åtta till tio ungar.
Livslängd: Omkring 19-20 år i naturlig miljö.
Kännetecken: Rund pupill, mörkt band från nacken fram till munnen, prickmönster längs hela kroppen. Släta fjäll.
Status: Sårbar. Fridlyst i Sverige och skyddad inom EU genom Bernkonventionen och EU:s habitatdirektiv.

Material från
Allt om Vetenskap nr 7 - 2013

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter