En övertro på vetenskap

Nietzsche förkastade tanken på objektiva fakta.

Nietzsche förkastade tanken på objektiva fakta.

Cynikern Diogenes (412-323 f.Kr.) levde i en tunna och förolämpade alla – en riktig ­filosof med andra ord. 

Förr fanns en övertro på mysticism, tomtar och troll. Idag finns en övertro på vetenskap (scientism). Vi hör ofta att ”det är vetenskapligt bevisat”… trots att vetenskapens kärna är att inget går att bevisa till 100 procent. Vi vet också att preliminära forskningsresultat som används omdömeslöst kan ge katastrofala följder. Historiskt: kärnkraft och vapen, bekämpningsmedel, olja …  I framtiden: nanoteknik, genteknik, bioterror, självreplikerande artificiell intelligens … 

Vetenskapen är också observatörsrelativ, vilket bland annat betyder att vi för evigt är fångade i våra fem sinnen, att våra slutsatser beror på vår utgångspunkt (den rådande teori), och i vilken riktning vi tittar (oftast mot dess obesvarade frågor). 

”Backen lutar både upp och ned – beroende på vilket håll vi går åt”, som någon sagt. 

Mänskligt språk (inklusive matematik), som upptar en så stor del av hjärnan, visar att begrepp som sanning, verklighet och medvetande enbart är definierbara inom språkets ram. Det måste alltså finnas en ofantlig mängd naturfenomen vi inte kan tackla - eftersom vi inte har språket för det.

Hjärnan har till exempel under åren liknats vid ett piano, en ångmaskin, en tågväxel, en automatisk vävstol, ett rörsystem, en telefonväxel, och nu – en dator. Trots att den egentligen inte fungerar som någon av dessa. Även vetenskapliga modeller och metaforer är alltså i högsta grad barn av sin egen tid. 

Många förnekar att en mental process kan påverka den fysiska världen. Men hur kan du då läsa dessa ord? Eller vända blad? Okej, säger du, men man måste väl i alla fall ha en mekanisk koppling mellan den mentala och den fysiska världen? Men alla våra sinnen (och faktiskt även kroppar) är i slutänden elektromagnetiska impulser – inget mekaniskt alls. Okej då, men vi kan väl ändå bara mentalt påverka något som är direkt kopplat till vårt eget nervsystem? Precis likadant trodde man inte så länge sen om telegrafi. Marconis blev idiotförklarad när han påstod att det gick att överföra meddelanden utan kablar. Och nu har vi fjärrstyrda drönare, kan operera människor på distans, och i labbet lyckas man styra saker med enbart hjärnvågor. Så vem vet vad framtiden kommer att utvisa? 

Alla har troligen någon gång hört ordet paradigmskifte nämnas, men ursprunget är nog inte lika välkänt. Vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn myntade begreppet som sin beskrivning av hur vetenskapen fungerar. Vid varje given tidpunkt finns en dominerande teoribyggnad, ett rådande paradigm, som antas vara rätt sätt att tolka och förstå världen på. Men förr eller senare ackumuleras så många motstridiga uppgifter och olösta/olösbara frågor som det rådande paradigmet inte kan förklara – och det ersätts med nästa. Så vetenskapen utvecklas enligt Kuhn i cykler: långsam, gradvis förbättring inom det rådande paradigmet - snabb, omvälvande förändring som leder till helt nytt paradigm.

Två kända exempel är skiftet från en geocentrisk till en heliocentrisk världsbild, och steget från klassisk fysik till kvantfysik. Min egen framtida favoritkandidat är mörk materia/mörk energi som sedan länge dominerat den teoretiska fantasifysiken - men som troligen inte finns utan bara signalerar ett framtida (närstående?) paradigmskifte. Mörk materia och mörk energi kan vara de strån som knäcker det nuvarande paradigmets rygg. 

All observation är alltså av nödvändighet teoriberoende för sin tolkning. Pseudovetenskaper som astrologi och konspirationsteorier väljer att selektivt avfärda bevis som motsäger deras ”teori” (om den ens är exakt och detaljerad nog för att kunna kallas teori). 

Ett klassiskt grepp inom pseudovetenskaper är att hitta en korrelation mellan två saker och hävda ett den ena beror på den andra. Ett påhittat exempel: Det görs allt färre observationer av vättar. Samtidigt vet vi att jordens medeltemperatur ökar. Alltså orsakar vättarnas utdöende klimatförändringarna.
Och hur kan du veta att allt du just läst inte också bara är påhitt? 

Hur många har egentligen testat de rådande idéerna med egna experiment och observationer? Hur många litar bara på andra-, tredje-, fjärdehandskällorna - även inom vetenskapen själv? 

Var finns Diogenes när man behöver honom? 

Material från
Allt om Vetenskap nr 3 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter