Storögd, svanslös primat

En giftig liten rackare

Tröglorier ser hur söta och snälla ut som helst. Men skenet bedrar. De små primaterna är något så ovanligt­ som giftiga däggdjur, och man bör se upp för de vassa tänderna.
Olyckligt nog är de populära som husdjur – och får sina tänder förstörda för att inte skada sina ägare.
Idag är det en hotad art och beståndet minskar oroväckande fort.

Tröglorins bestånd har sjunkit med mer än 30 procent på tre generationer (mellan 21 och 24 år), vilket gör att den listas som sårbar.

Tröglorins bestånd har sjunkit med mer än 30 procent på tre generationer (mellan 21 och 24 år), vilket gör att den listas som sårbar.

Tröglorin (Nycticebus coucang) lever i sydöstra Asien, från Thailands norra spets, över Malaysia till Singapore och några intilliggande ögrupper. Den lilla primaten är skyddad av indonesisk, malaysisk och thailändsk lag. Men trots detta är tröglorin den vanligast förekommande primaten på lokala marknader i Sydostasien. Att den har blivit så populär som husdjur är ett stort hot mot arten. Dessutom skövlas dess naturliga miljö­, och den jagas även för att användas inom det som kallas traditionell medicin. Pälsen används för att läka sår, köttet för att bota epilepsi, astma och magproblem. Och ögonen används i så kallade­ kärleksdrycker. Den medicinska effekten är förstås noll.

Tänderna dras ut

Den lilla tröglorins stora ögon och långsamma rörelser gör den till en charmig krabat. Vad många inte vet när de införskaffar sitt nya husdjur, är att tröglorin­ har en körtel nära armhålan som producerar ett gift som kan vara farligt för människan.
Tröglorin stryker handen över giftkörteln och smörjer sedan in sina tänder med giftet. Det är inte ett särskilt­ potent gift, men blir man biten­ kan det orsaka en kraftig allergisk­ chock som kräver läkarvård. Människor med svår kattallergi reagerar värst på giftet.
För att undvika att de nyblivna trögloriägarna ska bli bitna och skrämma bort nya köpare, bryts eller dras tänderna ut på primaterna. Det är en farlig operation – uppåt 90 procent av primaterna dör av infektioner i munnen.
Naturligtvis kan en primat som fått tänderna utdragna inte släppas ut i det vilda igen. Och de flesta som blir husdjur dör relativt snabbt av infektioner, stress eller för näringsfattig mat.
Försäljarna drar nytta av den korta livslängden – klagande kunder kan få köpa en ny tröglori till reducerat pris, och på så sätt hålls omsättningen uppe.
Den långsamma och nattaktiva tröglorin har också en olycklig tendens att stelna till i ljuset från en ficklampa. Det gör dem synnerligen lättfångade.

Smörjer ungen med gift

Den lilla ungen klänger sig fast i mammans täta päls och lämnas ensam bara när mamman ska ut på matjakt.

Den lilla ungen klänger sig fast i mammans täta päls och lämnas ensam bara när mamman ska ut på matjakt.

En tröglori lever oftast ensam. Nya studier visar att de bara tillbringar åtta procent av sin tid med andra individer. Det händer när revir överlappar, att det bildas små grupper som oftast består av en hane, en hona och upp till tre ungar. Men den slåss inte för sitt revir även om man noterat aggressivt­ beteende på djurparker mellan olika grupper.
När det är dags för parning hänger honan i trädet och utstöter ett visslande ljud för att locka till sig en villig hane. Parning sker i trädet och efter fullbordad akt kan hanen producera en plugg som gör det svårare för andra hanar att komma till.
Efter ungefär 192 dagar föds en unge, i sällsynta fall två. Ungen föds på natten och klättrar direkt efter födseln upp på mammans mage och klänger sig fast i den täta pälsen. Ungen lämnas bara när mamman ska iväg för att skaffa föda och då stryker mamman lite av sitt gift över ungens päls för att skydda den mot rovdjur. Ungarna lämnar sin mamma när de är könsmogna, mellan 16 och 27 månader gamla.

Äter upp och ner

De flexibla hand- och fotlederna plus tummarna gör att tröglorin smidigt kan förflytta sig genom trädverket och även hänga upp och ner och fånga mat.

De flexibla hand- och fotlederna plus tummarna gör att tröglorin smidigt kan förflytta sig genom trädverket och även hänga upp och ner och fånga mat.

En tröglori har i jämförelse med andra­ primater en långsam förbränning. Den lever av kåda, sav, nektar, frukt och ett och annat leddjur som spindlar och andra insekter. Den har flexibla hand- och fotleder vilket gör att den kan förflytta sig smidigt genom trädgrenarna.
Rörelserna är inte helt olika sengångares – långsamma men starka och ibland hängande timmar i sträck i samma ställning.
När den ska fånga insekter hänger den gärna upp och ner i en gren för att ha båda händerna fria för att fånga sitt byte.

Lukt är viktigt

En tröglori­ som fått tänderna utdragna på en marknad får här veterinärvård.

En tröglori­ som fått tänderna utdragna på en marknad får här veterinärvård.

Tröglorin kommunicerar med hjälp av lukter. Den producerar starkt luktande vätskor från körtlar vilka används för att markera vissa platser. Lukten är som primatens id-kort – den avslöjar ålder, status och kön.
Primaten kommunicerar även med hjälp av ljud och i dagsläget har man kunnat säkerställa åtta olika ljud­typer som den använder sig av.
När den utforskar nya områden eller­ när den hanteras i fångenskap ger den ifrån sig ljud med så hög frekvens att det inte kan uppfattas av det mänskliga örat.  

Material från
Allt om Vetenskap nr 5 - 2013

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter