Den bruna kivin

En däggdjurslik pippi med päls och morrhår

Den är kanske mest känd som Nya Zeelands nationalsymbol – den bruna kivifågeln. Det är en underlig fågel med många däggdjurslika drag – fjädrarna­ påminner om päls, den bor i hålor, saknar flygförmåga och har ett välutvecklat luktsinne. Och runt näbben­ har den morrhår.
Ägget kivihonan lägger är proportionerligt sett det största i fågelvärlden. Det är så enormt att hon dagarna innan äggläggningen inte kan äta.
Men arten för en kamp mot tiden. Skulle räddningsinsatserna upphöra kan den vara borta för alltid inom bara två generationer.

Den bruna kivin letar efter mat med näbben i backen. Dess luktsinne är välutvecklat. Näsborrarna sitter längst ut på näbbspetsen, vilket är unikt i fågelvärlden. Bild: SPL

Den bruna kivin letar efter mat med näbben i backen. Dess luktsinne är välutvecklat. Näsborrarna sitter längst ut på näbbspetsen, vilket är unikt i fågelvärlden. Bild: SPL

Solen har gått ner och mörkret fallit. I den täta skogen hörs fnysande läten och lätt prasslande i undervegetationen. Ljuden kommer från en lurvig liten varelse, stor som en fasanhöna, med lång näbb och stora fötter­. Det är en brun kivifågel, en av fem arter av Nya Zeelands nationalklenod kivifågeln. De är alla nattaktiva och endemiska till dessa öar.
Maorierna vördade  kivin. Den traditio- nella­ manteln, buren  av hövdingar, består av  kivihudar. Idag dödas dock inga fåglar  längre för att till- verka plagget.  Bild: SPL

Maorierna vördade kivin. Den traditio- nella­ manteln, buren av hövdingar, består av kivihudar. Idag dödas dock inga fåglar längre för att till- verka plagget. Bild: SPL

Kivierna tillhör strutsfåglarna – de är minst i släktet och kan liksom sina mångdubbelt större släktingar inte flyga.
De är tveklöst fåglar, men har vissa karaktärsdrag som vanligtvis förknippas med däggdjur. Bland annat håller de en kroppstemperatur på 37-38 grader jämfört med de cirka 40 grader som är normalt för fåglar. De vuxna fåglarnas ben är inte ihåliga som hos flygande fåglar, utan märgfyllda som hos däggdjur.
Nattaktiviteterna underlättas av att de har en sorts morrhår vid näbbasen som hjälper dem att känna sig fram och finna föda i mörkret. Som enda fågel har den också sina näsborrar placerade längst ute på näbbspetsen, vilket gör att den kan sticka ner sin näbb i marken och lukta sig fram till en saftig mask eller annat litet kryp eller läcker frukt. Luktsinnet är nämligen mycket väl utvecklat hos kivin, vilket inte är vanligt hos fåglar.
En annat inte helt fågellikt beteende är att de bor i hålor som de gräver ut i marken med sina kraftiga­ klor. Där häckar de, och där håller de till under dagarna­.

 

Känselhår vid näbbasen hjälper kivin att känna sig fram i mörkret och finna föda. Bild: SPL

Känselhår vid näbbasen hjälper kivin att känna sig fram i mörkret och finna föda. Bild: SPL

Ett jätteägg
Kivierna är de fåglar som i förhållande till sin kroppsvikt lägger de allra största äggen. Den bruna kivins ägg väger runt 430 gram vilket är uppåt 15 procent av honans vikt. Det kräver enormt mycket energi att bilda ett sådant jätteägg och därför äter honan tre gånger så mycket som normalt under de 30 dagar det tar för ägget att utvecklas. Men till slut tar det så stor plats inne i henne att hon dagarna innan hon ska klämma ut det inte kan äta.
När hon väl lagt det behöver hon dock inte bekymra sig över det mer. Hanen tar nämligen hand om ruvningen.
Äggens storlek innebär förstås att endast ett ägg i taget kan komma ifråga. Men kivin kan lägga ytterligare ett ägg efter omkring fyra veckor.
Honor och hanar bildar monogama par, ibland för livet. Under ett år kan de försöka dra upp så många som tre kullar. Under häckningstiden är kivierna mycket revirhävdande och skyddar ljudligt sitt revir. Om det inte hjälper med att låta, så går de till våldsamt anfall mot inkräktaren.
När ungarna kläcks är de små, men helt färdigutvecklade och behöver ingen omvårdnad av sina föräldrar. De stannar kvar i boet i en vecka innan de ger sig ut för att leta mat på egen hand.

 

En närmare granskning av kivins ”päls” avslöjar att den faktiskt har fjädrar. Bild: SPL

En närmare granskning av kivins ”päls” avslöjar att den faktiskt har fjädrar. Bild: SPL

Kraftig tillbakagång
Den bruna kivin har visat sig ha en alldeles fenomenal förmåga att anpassa sig. Främst trivs den i tät subtropisk eller tempererad skog, men den återfinns också i buskskog och till och med jordbruksmark.
Trots det är arten illa ute. Tidigare var den vanligt­ förekommande på Nordön, men har sedan 1900-talets början minskat med 90 procent. År 2008 uppskattades antalet uppgå till 25 300, vilket är en drastisk tillbakagång bara från 1996 då antalet beräknades vara 35 000. Och fortfarande är minskningstakten 2,5 procent per år.
Ungen är när den kläcks färdigutvecklad, men den är liten och riskerar att falla offer för rovdjur. I vissa områden dör 95 procent av ungarna innan de blir könsmogna. Bild: SPL

Ungen är när den kläcks färdigutvecklad, men den är liten och riskerar att falla offer för rovdjur. I vissa områden dör 95 procent av ungarna innan de blir könsmogna. Bild: SPL

Ett hot är skogsskövlingen som har gjort kiviernas områden alltmer fragmenterade. Men framför allt är det rovdjur som människan fört till Nya Zeeland som hotar kivierna. Hundar, hermeliner och katter ser till att endast 5 procent av kiviungarna når könsmogen ålder i områden med rovdjur.
Kivifågeln har alltid haft en alldeles speciell betydelse­ för nyzeeländarna. Redan ursprungs­befolkningen maorierna vördade fågeln eftersom de trodde att den stod under skogsguden Tane Mahutas beskydd. 
De åt dess kött och tog till vara på skinnen till sin traditionella mantel.
Just att kivin är så älskad av befolkningen gör att framtiden ändå inte ser becksvart ut för den. Intensiva arbeten pågår för att föda upp och återintroducera ungarna i det vilda när de är så stora att hermeliner, katter och råttor inte längre utgör ett hot mot dem. Hermeliner fångas in i fällor och dödas. Skövlade skogsområden återställs och skyddas i nationalparker.
Trots det är det en kamp mot tiden. Om insatserna skulle upphöra riskerar den bruna kivifågeln att dö ut inom två generationer. För fortfarande är populationen på Nordön på kraftig tillbakagång. Däremot ser det ljust ut för de fåglar som finns på rovdjursfria öar utanför Nordöns kust. 
 

Fakta: 
Brun kivi
Latinskt namn: Apteryx mantelli
Längd: 40 centimeter
Vikt hane: 2,2 kilo
Vikt hona: 2,8 kilo
Kännetecken: taggig rödbrun och pälsliknande fjäderdräkt, elfenbensvit lång näbb, osynliga vingar, saknar stjärtfjädrar
Ruvningstid: cirka 80 dagar
Status i världen: Starkt hotad
Livslängd: Upp till 60 år (men genomsnittet är 15 år i det fria)
Den bruna kivins framtid är beroende av de bevarande­projekt som finns på Nya Zeeland. Bild: David Craig

Den bruna kivins framtid är beroende av de bevarande­projekt som finns på Nya Zeeland. Bild: David Craig

Material från
Allt om Vetenskap nr 5 - 2014

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter