Det svänger om T. rex

Att paleontologi och förhistoriska organismer har en självklar roll i filmbranschen kommer väl inte som någon nyhet? I originalversionen av King Kong från 1933 kunde man skymta ryckigt stelbenta dinosaurier. I mer modern tid finns naturligtvis Jurassic Park-kvartetten.

Men hur är det med populärmusiken? Faktum är att exemplen på artister som har lånat såväl namn, låt- och skivtitlar som omslagskonst från den ­utdöda världen utgör ett hav att ösa ur.

De kanske mest populära eller storsäljande exemplen är de amerikanska banden Mastodon och Dinosaur Jr., samt brittiska T. Rex. Kroatiska Novi Fosili (de nya fossilen) är troligen inte lika välkända internationellt men de var en riktig kioskvältare i det forna Jugoslavien. Angående bandet T. Rex så finns en annan intressant parallell till vetenskapen. Ibland förkortas ju vetenskapliga släktesnamn och de flesta som ser T. rex vet att det står för Tyrannosaurus rex. Rockbandet med samma namn gick lustigt nog igenom samma metamorfos. Marc Bolan startade T. Rex 1967 under namnet Tyrannosaurus Rex men efter fyra album och fram till Bolans död 1977 hette bandet T. Rex. Kanske Bolan närde ett intresse för biologisk nomenklatur?

Även om jag personligen inte ifrågasätter det så kan man ändå undra varför vissa artister valt namn eller omslagskonst efter fossil? Jag tror (tyvärr) inte att intresset för paleontologi är lika stort som exemplen är många, men kan komma på tre skäl till att välja fossilflirtande namn:

Ordens rent fonetiska kvaliteter – de låter helt enkelt bra.

Som en sorts åsiktsdeklaration – namnet står för en äkta fascination för ämnet, alternativt för något artistiskt, esoteriskt, coolt eller humoristiskt.

Bristande fantasi – andra passande namn var redan upptagna.

Det sistnämnda skälet är föga smickrande men jag tycker mig ­kunna identifiera även sådana ­exempel. Till den kategorin kan man möjligen även lägga ”härmaporna”, alltså de som väljer ett liknande namn för att ­markera genresamhörighet eller för att ­hedra ­någon framgångsrik grupp, kanske i förhoppningen att deras berömmelse ska ­gnugga av sig lite.

Skulle nu ett passande namn vara upptaget (exempelvis Mammoth som i sig är anammat av minst två band, ett numera nedlagt från England och ett aktivt från USA) så kan man ju bara göra något litet tillägg. Eller vad sägs om Mammoth Black, Mammoth Storm, Wolly Mammoth, Blue Mammoth, King Mammoth, Baby Mammoth eller det australiska heavy metal-bandet Mammoth Mammoth?

Marc Bolan fick dinosaurier att svänga

Marc Bolan fick dinosaurier att svänga

Även här kan vi göra kopplingar till vetenskapen. Varje nytt artnamn måste vara unikt och så kallade homonymer uppstår när ett identiskt namn råkar ha applicerats på olika arter. I vetenskapen måste denna styggelse redas upp med hjälp av tydliga regler. I musikbranschen reds det ofta ut av dyra advokater.

Paleontologiflirtar visar sig finnas i ett mycket brett spektrum av musikgenrer; från rock, pop och metal (och diverse subgenrer) via hip-hop och jazz till folkmusik, och dessutom gäller det artister från världens alla hörn. Möjligen är olika former av ­metal överrepresenterade medan hip-hop verkar vara minst vanligt.

Föga förvånande toppar dinosaurier, oftast naivistiskt porträtterade, listan på fossil omslagskonst. Mammutar, flygödlor och andra ryggradsdjur kommer strax efter.

Ett av de senaste exemplen är amerikanska ­Alice in chains som 2013 släppte ett album med den intressanta titeln The devil put dinosaurs here och där Triceratops pryder omslaget. Värd att nämna är även amerikanska jazz/pop-sångaren Jack ­Jones och hans This love of mine från 1959. Det är det äldsta exemplet jag hittat med skivomslag som porträtterar fossil – här i form av en erbarmligt utförd dinosaurie. I tider präglade av genusanda så kan man ju även ha vissa åsikter om omslagskonsten överlag.

Dinosaurier och mammutar verkar vara överrepresenterade och det är kanske svårare att finna musikalisk inspiration bland de organismer som saknar en förbenad ryggrad. Men det finns mängder av exempel med utdöda bläckfiskar, leddjur och annat som inspirerat. Banden The Trilobites och The Ammonites talar sitt tydliga språk.

Vissa har tagit detta till oanade höjder och det finns till och med temaplattor. 2013 släppte jazzbandet Dominic Lash Quartet skivan Opabinia där välkända djur, titelspåret inkluderat, från den kambriska perioden tolkas musikaliskt. Fossil och musikbranschen är uppenbarligen intimt förknippade och en slutsats man kan dra är något som vi fackidioter vetat länge: fossils rock!

Material från
Allt om Vetenskap nr 4 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter