OLJEBORRNING BLEV TILL MILJÖKATASTROF PÅ JAVA:

BYARNA DRÄNKS AV EN SLAMVULKAN

Den 29 maj förra året ”vaknade” Lusi.
En misslyckat borrhål startade katastrofen.
Nu begravs de omgivande byarna i väldiga massor av slam som spys ut från vulkanen.

Ett misslyckat borrhål startade Lusi-katastrofen.

Ett misslyckat borrhål startade Lusi-katastrofen.

Klockan var fem på morgonen. De flesta låg och sov i sina enkla hus i utkanten av Sidoarjo, en av Surabayas förorter, för det skulle dröja ännu en timme innan solen var uppe.

Det var då det började.

Mullret som bara ökade i styrka. Ångan och gasen som sprutade upp ur berget, den fruktansvärda stanken. Sedan leran som vällde upp och som fortsatte att välla upp i en aldrig sinande ström.

Folk vaknade och chockades av synen av ett berg som syntes explodera i kaskader av tjock grå lera. Skräckslagna försökte de förstå vad som hade hänt.

”Lusi” hade plötsligt uppstått. En slamvulkan.

Den 29 maj förra året ”vaknade” något djupt inne i berget vid Sidoarjo, en förstad till Surabaya på östra sidan av ön Java i Indonesien. Där borrade oljebolaget Lapindo Brantas efter olja och gas. 2 380 meter ner i berget bröt borren in i en slamficka och frigjorde enorma krafter.

Trycket från slammet i denna ficka blev massivt och detta slam kunde nu bara ta en väg: upp genom berget.

Försöken att bygga vallar för den närliggande bebyggelsen misslyckades. Därefter inriktade man sig på att klara en viktig motorväg i närheten, men även motorvägen dränktes i slam.

Försöken att bygga vallar för den närliggande bebyggelsen misslyckades. Därefter inriktade man sig på att klara en viktig motorväg i närheten, men även motorvägen dränktes i slam.

50 000 har tvingats flytta

En slumrande slamvulkan väcktes till liv och förstörde livet för 50 000 personer i området. För slamvulkanen Lusi har bara fortsatt spy lera och ödelagt allt i sin väg. Nu, ett och ett halvt år senare, sprutar Lusi ur sig 150 000 kubikmeter lera per dygn och sju kvadratkilometer är mer eller mindre täckta av leran. 50 000 personer har tvingats flytta. Flera byar är helt övergivna. Där kan man bara se resterna av det som en gång var byar: en kupol till en moské, eller kanske taket till en fabrik.

Slamvulkanens härjningar har skördat dödsoffer, men ännu har inte myndigheterna presenterat några officiella siffror. Vad man vet är att 13 personer dödades när en gaspipeline kollapsade och exploderade under­ trycket från lermassorna den 22 november­ förra året.

Myndigheterna tar till allt mer desperata åtgärder för att hindra leran från att sluka ännu mer landområden: fler och fler gigantiska diken byggs, fyra enorma pumpar går dygnet runt och pumpar upp leran från de bassänger som byggts. Leran pumpas sedan vidare i enorma rör och släpps ut i Potong-floden. Räk­odlarna vid floden har protesterat, men i detta desperata läge är det knappast några myndigheter som lyssnar.

Slamvulkanen blev resultatet av ett misslyckat oljeborrningsförsök. Försök att stoppa flödet ur borrhålet har gjorts av ett amerikanskt företag – men tyvärr utan framgång.

Slamvulkanen blev resultatet av ett misslyckat oljeborrningsförsök. Försök att stoppa flödet ur borrhålet har gjorts av ett amerikanskt företag – men tyvärr utan framgång.

Kan pågå i åratal

Slamvulkanens utbrott på Java är en katastrof som kommer att få enorma konsekvenser för befolkningen, infrastrukturen­ och inte minst för miljön.

Men idag är det omöjligt att se vidden av katastrofen; slamvulkanen Lusi fortsätter att spy lera och ingen vågar gissa när utbrottet kommer att vara över.

– Det kan hålla på i ett år, tio år, 50 år. Det är omöjligt att säga när det tar slut, säger Sven Laufeld, docent i historisk­ geologi och chef för Natural Hazards Group.

Företaget gör riskanalyser åt ministerier, statliga verk och bolag vilket innebär en bedömning av hur affärer och aktiviteter utomlands påverkas av naturrisker. Sven Laufeld har själv besökt katastrofområdet på Java och är försiktigt optimistisk:

– Jag tror utbrottet är över om något år, säger han. Men helt säker kan man inte vara.

Däremot är Sven Laufeld helt säker på anledningen till att slamvulkanen i utkanten av Sidoarjo uppstod. Uppgifterna om att en jordbävning i regionen två dagar tidigare skulle orsakat utbrottet avfärdar han helt.

– Det är oljebolagets fel. Klantigt skött, man borrade igenom en ficka i berget, helt enkelt, säger Sven Laufeld.

Oljebolaget Lapindo Brantas gjorde till en början allt för att skylla på jordbävningen. De drabbade, som fått fly hals över huvud för att inte dränkas av leran, var naturligtvis väldigt upprörda. Inte minst för att Lapindo Brantas ägs av den stenrika Bakrie-familjen. En av sönerna, Aburizal Bakrie, var socialminister när katastrofen inträffade, och kritiken mot honom var massiv när hans far och bröder försökte komma undan ansvaret.

När det stod klart för Bakrie-familjen att Lapindo Brantas bar ansvaret för katastrofen erbjöd man de drabbade fem miljoner rupier var, drygt 5000 kronor, som räcker till att hyra ett litet hus i två år. Men sista ordet är inte sagt, och Lapindo Brantas säger att man kommer att kompensera de drabbade fullt ut.

De skyddsvallar man började bygga för att hindra slammet att sprida sig stoppade inte länge utan bröts igenom på flera ställen. Försöken att valla in slamvulkanen har visat sig meningslösa.

De skyddsvallar man började bygga för att hindra slammet att sprida sig stoppade inte länge utan bröts igenom på flera ställen. Försöken att valla in slamvulkanen har visat sig meningslösa.

Katastrofzon

Östra Java är en katastrofzon idag. En katastrofzon täckt av lera. Men vad var det som hände egentligen den där morgonen för ett och ett halvt år sedan vid borrhålet Banjar Panji Satu? Och vad hände efter utbrottet?

Lapindo Brantas borrade efter olja och gas kring Sidoarjo, tre mil från Indonesiens andra största stad Surabaya med sju miljoner invånare.

Här på östra Java hoppades bolaget hitta främst stora mängder olja men också naturgas.

När borren bröt igenom det täta skiktet, ”taket”, på kammaren i berget på 2 380 meters djup satte enorma krafter igång, och det höga trycket i kammaren räckte för att pressa upp slammet.

Enorma mängder slam skapade ett tryck så starkt att det formligen exploderade rakt upp genom borrhålet och berget.

Lapindo Brantas har fått kritik för att man inte stabiliserade borrhålet tillräckligt. Det normala vid sådana här operationer är att man klär insidan av borrhålet med ett stålrör, så kallade foderrör, för att minska problem med övertryck. Lapindo Brantas klädde bara övre delen av hålet, och det tror en del experter kan vara en av förklaringarna till det enorma tryck som uppstod och frigjorde slammet.

Mullret var öronbedövande när slammet snabbt pressade sig uppåt. Först kom gas och ånga. Gas och svart lera kastades upp i explosion efter explosion. Sedan vällde det grå slammet fram, och, som sagt, det har inte slutat välla än.

Massor av människor i området drabbades av yrsel, andningsproblem, feber eller diarréer efter att ha inandats gaserna från slamvulkanen. Flera dödsfall rapporterades, men den exakta siffran har inte gått att få fram.

Misslyckad förslutning

Oljebolaget hävdade att slamvulkanen Lusi, från indonesiskans ”lumpur” som betyder lera, och ”si” från Sidoarjo, var ett naturfenomen. Men snart backade bolagets ledning och kallade på amerikanska experter för att få stopp på dessa ”jordens blödningar”.

Experterna borrade upp två hål parallellt med bolagets egna borrhål som fylldes med betong för att stänga fickan med slamreaktionen. Men det dröjde inte länge förrän det amerikanska bolagets riggar var täckta med lera.

Bassänger, som byggts för att ta hand om leran, svämmade över ungefär samtidigt, i augusti förra året. Paniken blev fullständig när myndigheterna förstod att leran var på väg mot motorvägen mellan Surabaya och östra Java. Några veckor senare gav man upp försöken att hindra leran från att översvämma byarna Ranokenongo och Jatirero för att koncentrera sig på att rädda motorvägen.

Försöken var förgäves. Snart var motorvägen blockerad.

Den 30 augusti konstaterade man att 170 hektar, alltså 1,7 kvadratkilometer, av östra Java var täckta av lera. Risfält, bostadshus, skolor, moskéer, fabriker, butiker – Lusi var skoningslös. Den 22 november exploderade en gasledning efter att ha kollapsat av trycket från leran. Tretton personer dog.

Att ta sig fram över taken och hoppa från hus till hus är ett av få sätt att förflytta sig i områden­ där slammet fortfarande inte har stelnat.

Att ta sig fram över taken och hoppa från hus till hus är ett av få sätt att förflytta sig i områden­ där slammet fortfarande inte har stelnat.

150 000 kubikmeter per dygn

I maj i år, ungefär vid årsdagen för utbrottet­, var 700 hektar, sju kvadratkilometer, av östra Java täckta av lera. 50 000 människor har flytt området närmast slamvulkanen. Varje dygn väller 150 000 kubikmeter lera upp ur Lusi.

En och en halv miljon människor bor i en radie av 20 kilometer från slamvulkanen och myndigheterna gör nu allt för att stoppa dess härjningar. Men faktum är att man inte kan göra mer än att ta hand om leran i bassänger och sedan pumpa ut den i Potong-floden. Alternativet är att låta leran sprida sig över land.

Runt om på östra Java ligger något som kan bäst kan beskrivas som spökbyar, nästan tomma på folk och fyllda med lera. De flesta har flyttat, men några har stannat. De hoppar från tak till tak. Några simmar runt i leran eller kanar fram på mage. Den höga lernivån gör att de lätt kan skaka ner till exempel ännu inte flygfärdiga hägerungar från träden.

– Vi måste få mat på något sätt, vi måste ju överleva, säger en man som nästan är helt täckt av lera när han visar­ upp sitt byte.

Material från
Allt om Vetenskap nr 10 2007

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter