Bra att veta om dronten

Drontens och människans gemensamma historia blev kort. I slutet av 1400-talet landsteg de första européerna på Mauritius, öster om Madagaskar. 1662 gjordes sista observationen av en levande dront.

Arten var endemisk till ön och kunde inte flyga. Eftersom den dessutom saknade naturliga fiender och var orädd ansågs den vara osedvanligt korkad – dess engelska namn dodo anses härröra från portugisiskans ord för dum, doudo. Dronter jagades och åts, men köttet ansågs riktigt äckligt. Äggen som lades i bon på marken var där­emot aptitliga. Det tyckte dessvärre även de tamdjur som människan släpat med sig.

Inte mycket är känt om hur denna duvfågel levde; den dog ut innan forskarna fått upp ögonen för den. Men troligen var den mindre korkad än sitt rykte. En studie på dess hjärnstorlek från i fjol tyder på att intelligensen var helt i nivå med dess idag levande släktingar inom duvfamiljen.

Nyligen analyserades kvarlevor efter 22 dronter för att ge en bättre bild av hur fågeln betedde sig och såg ut. Skelettdelar tyder på att ungarna kläcktes i augusti. De växte snabbt upp till att bli lika stora som föräldrarna. Det var en fördel när det blev ont om mat under stormsäsongen som inföll mellan november och mars. Under mars bytte fåglarna fjädrar. Förmodligen tog det flera år innan ungarna blev könsmogna.

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter