De vita markeringarna är lika specifika som människans fingeravtryck:

Bongon - Afrikas största skogsantilop

Bongon är Afrikas största skogslevande antilop. Beståndet är på gränsen till utrotning­. Nya beräkningar visar att det idag finns fler djur i fångenskap än i vilt tillstånd. Anledningen till decimeringen av stammen är att djurets naturliga miljö förstörs­, samt illegal jakt.

Bongo, Tragelaphus eurycerus, är en bastant antilop som lever i skogarna i Afrika. Det finns två underarter, östlig bongo eller­ bergsbongo (T. eurycerus isaaci) och västlig bongo eller låglandsbongo (T. eurycerus eurycerus). Den östliga bongon är både större och tyngre än den västliga. Idag finns den östliga bongon endast i Kenya, där de lever i fyra olika grupper. Enligt experter finns det idag fler bongoantiloper i fångenskap än vad som finns i det vilda.

 

Distinkta ränder
Hanen kan väga upp emot en 440 kilo. Honan är lite mindre och väger sällan mer än 250 kilo. Den brunröda färgen djupnar och blir mörkare ju äldre bongon är. Det sägs att bongons päls lätt färgar av sig, det vill säga att man kan se en brunröd färg på de träd där bongon har gnidit sig och att regnvatten som rinner av bongon är lätt rödfärgat. Det finns dock inte några vetenskapliga bevis för att det är så. Antalet ränder på bongon varierar, men normalt är det mellan elva och fjorton stycken. Den har ett vitt band över bringan och vanligtvis vita markeringar på huvudet – ett band under ögonen och oregelbundna runda markeringar längs käken. Även läpparna är vita. De distinkta vita markeringarna är individuella och man tror att det är med hjälp av dessa som antiloperna känner igen varandra. Bongon har nämligen inga specifika doftkörtlar så de kan inte förlita sig på dofter för att känna igen varandra, som många andra antiloper gör.

 

Hornen
Både hanen och honan har horn, som börjar skymta vid tre månaders ålder. Bongon tappar inte sina horn utan de växer hela livet. Ju längre horn, ju äldre är djuret. Hornen vrider sig inte mer än ett varv men kan bli upp till en meter långa. Honans horn är ofta tunnare och mer parallella än hanens. Bongon använder hornen bland annat för att gräva upp rötter. Men de är samtidigt noga med att hålla hornen rena och gnider dem ofta mot träd för att rensa bort skräp.
När bongon springer i skogen lutar den huvudet bakåt så hornen ligger parallellt med kroppen så att dessa inte fastnar i grenar. Det är därför man ofta ser kala fläckar på bongons rygg, där hornen legat emot och skavt bort päls. Hornen är ihåliga.

 

Skymningsdjur
Bongon är ett växtätande djur och föredrar suckulenter, saftrika och köttiga växter med hög proteinhalt, men äter även blommor, tistlar, taggar och blad. Den långa och rörliga tungan används för att komma åt maten på buskar och träd. Hornen används ibland­ för att bryta sönder grenar så att det blir lättare att komma åt födan. Bongoantilopen behöver salt i sin diet och ses ofta stå och slicka på naturliga saltstenar. Man kan även se dem äta bränt trä, till exempel efter ett blixtnedslag, vilket de troligtvis gör för att få i sig mineraler. Bongon föredrar att leta föda i områden som exempelvis har blivit nedtrampade av elefanter eller där det brunnit.
Det är vid gryning och skymning­ som bongoantilopen är mest aktiv­. Dagtid ligger den mest stilla i skuggan­.

 

Sällskaplig
Bongon är generellt sällskaplig och försvarar inte nämnvärt sitt territorium. De äldre hanarna lever oftast själva men ibland händer det att en yngre hane slår sällskap med en äldre. Om två jämnstora hanar stöter på varandra, kan de blåsa upp sig och kliva fram och tillbaka framför varandra tills antingen en backar eller det utbryter en strid.
Honorna lever i flock med sina ungar. Ibland blir de aggressiva mot varandra, men det hela brukar lugna ner sig när rangordningen är säkerställd.
Bongohonan får en unge som hon gömmer undan i en snårig buske den första tiden och besöker när den behöver dia, vilket den gör i cirka sex månader. När kalven är könsmogen, vid två års ålder, blir hankalvarna bortfösta från flocken medan honorna får stanna kvar hos mamman.
Man har märkt att beteendet skiljer sig mellan djur som lever ensamma eller i par, och djur som lever i flock. Flockdjuren­ är betydligt lugnare. Bongon har en hel del olika ljud när den kommunicerar. De kan grymta, fnysa, råma för att kontakta andra individer och bräker oftast vid fara.  

Fakta: 
Bongo
En liten bongo med mycket studs i benen.

En liten bongo med mycket studs i benen.

Latinskt namn: Tragelaphus eurycerus
Mankhöjd: 110 – 130 centimeter
Kroppslängd: 170 – 250 centimeter
Svanslängd: 45 – 65 centimeter
Vikt: 240 – 440 kilo
Hornlängd: 75 – 100 centimeter
Livslängd: Upp till 19 år

Material från
Allt om Vetenskap nr 12 - 2011

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter