Big bangs störste kritiker

”Big-Bang cosmology is an illusion because, after asserting that matter cannot be created, it proceeds to create the entire Universe. It does so outside both mathematics and physics, by metaphysical assertion. Big-bang cosmology is a form of religious fundamentalism referring to an epoch that cannot be reached by any form of astronomy.”  Fred Hoyle

”Big-Bang cosmology is an illusion because, after asserting that matter cannot be created, it proceeds to create the entire Universe. It does so outside both mathematics and physics, by metaphysical assertion. Big-bang cosmology is a form of religious fundamentalism referring to an epoch that cannot be reached by any form of astronomy.” Fred Hoyle

Fred Hoyle är kanske mest känd för sitt motstånd mot big bang-teorin. Men troligen var han den viktigaste teoretiska ­astrofysikern under hela 1900-talet.

Ända sedan ungdomen utmanade han konventionell visdom: Hoyle skrev till exempel den allra första vetenskapliga artikeln (1946) om hur grundämnen tyngre än helium kunde bildas ur kärnreaktioner inuti stjärnor – stellär ­nukleosyntes. Innan dess var synen felaktigt att alla ämnen hade bildats i det tidiga universum.

1948 föreslog han en modell där universum befinner sig i ett stationärt tillstånd, alltså i motsats till big bang-teorin där universum expanderar. Hans steady state-modell innebar en (matematiskt välspecificerad) kontinuerlig materieproduktion. Universum skulle då, statistiskt sett, se likadant ut vid alla tidpunkter trots att det expanderar, utan någon början eller något slut.

Den stellära nukleosyntesen var alltså helt nödvändig i steady state-modellen då universum inte hade någon het början. Också mycket av det som idag kallas inflation fanns med i Hoyles steady state-teori.

1954 visade han att de tyngsta grundämnena inte kunde bildas utan supernovaexplosioner.

Tillsammans med Willy Fowler samt ­Margaret och Geoffrey Burbidge visades 1957 detaljerat hur alla grundämnen kan ha kokats ihop inuti ­stjärnor. Trots artikelns fyra författare var den till största delen Hoyles verk.

Fred Hoyle klättrar mot stjärnorna på en mosaik utanför National Gallery i London. Bild: Anne-Lise Heinrichs

Fred Hoyle klättrar mot stjärnorna på en mosaik utanför National Gallery i London. Bild: Anne-Lise Heinrichs

För att detta alls skulle fungera krävdes att kol-12 hade ett specifikt oupptäckt tillstånd med en energi på 7,65 MeV. Utan denna energinivå skulle trippel-alfa-processen, där kol skapas från tre heliumkärnor, ske på tok för långsamt och nukleosyntesen skulle inte kunna fortskrida bortom de lättaste ämnena. Hoyle förutspådde detta redan 1953, och när sedan just det tillståndet upptäcktes i laboratoriet var det en enorm sensation.

1964 utförde han, tillsammans med Roger ­Tayler, den första beräkningen av hur mycket ­helium det borde finnas med utgångspunkt i de första minuterna efter ett big bang-universums födelse. I samma artikel var Hoyle den förste att peka ut att resultatet beror på antalet olika neutriner som existerar, och förutsåg därmed den starka kopplingen mellan partikelfysik och kosmologi som blev allmänt accepterad först långt senare.

Professor i teoretisk fysik, verksam vid bland annat Luleå tekniska universitet.

Professor i teoretisk fysik, verksam vid bland annat Luleå tekniska universitet.

1967 samarbetade han med Fowler och Robert Wagoner för mycket mer detaljerade beräkningar över vilka grundämnen och isotoper som borde ha producerats i det tidiga universum.

Själva frasen ”big bang” myntades för övrigt lite nedsättande av Hoyle i radioföreläsningar han gav i slutet av 1940-talet, och det är inte lite ironiskt att så mycket av hans egna resultat numera blivit hörnstenar i big bang-modellen.

Hoyle blev också mycket upprörd över att ­Jocelyn Bell, upptäckaren av pulsarer 1967 som då var doktorand, inte fick dela Nobelpriset 1974 tillsammans med sin handledare Anthony Hewish. Vissa hävdar att det var just denna kritik mot Nobelkommittén som gjorde att Hoyle själv inte fick del i det Nobelpris 1983 som rätteligen borde ha varit hans. Willy Fowler, som fick Nobel­priset för arbetet om nukleosyntes, medgav att det var Hoyle som mestadels stått bakom idéerna och resultatet. Den välkände astrofysikern Martin Rees har kommenterat: ”I have no idea how the Swedes decided to make an award to Fowler but not to Hoyle. However, I think it would be widely ­accepted that it was an unfair misjudgment.”

Hoyle var också den förste som seriöst föreslog att de första livsformerna på jorden kommit från rymden, något man då skrattade åt, och vilket forskare först nyligen börjat ta på allvar.

Hoyle hade också sina kontroverser med ­Stephen Hawking, och om man ska se till vem som bidragit mest till förståelsen av observerade fenomen i den verkliga världen är ställningen Hoyle: många – Hawking: noll.

Slutorden, som jag själv gärna vill skriva under på, ger vi till Fred själv: ”It is better to be interesting and wrong than boring and right.”

Material från
Allt om Vetenskap nr 9 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter