MÄNNISKAN BAKOM ENHETEN

BECQUEREL - EN STRÅLANDE UPPTÄCKT

Vissa vetenskapsmän har varit så viktiga för vår förståelse av världen vi lever i att de fått enheter uppkallade efter sig. En av dem är Henri Becquerel, som upptäckte radioaktiviteten när han egentligen skulle studera röntgenstrålar.

Henri Becquerel i sitt laboratorium. Han studerade vid Ecole Polytechnique i Paris. 1896 upptäckte han det han kallade uranstrålar. Fenomenet blev mer känt som becquerelstrålar –radioaktiv strålning.

Henri Becquerel i sitt laboratorium. Han studerade vid Ecole Polytechnique i Paris. 1896 upptäckte han det han kallade uranstrålar. Fenomenet blev mer känt som becquerelstrålar –radioaktiv strålning.

Becquerel. Ett franskt namn, lite krångligt att uttala, totalt okänt för majoriteten av det svenska folket fram till den 26 april 1986. Då inträffar en olycka i kärnkraftverket i Tjernobyl. Plågsamt snabbt lär vi oss att Becquerel har att göra med sönderfallet hos radioaktivt material. Men varför Becquerel?

Paris, februari 1896. Den franske fysikern Henri Becquerel lägger urankaliumsulfat, ett fluorescerande ämne, ovanpå en fotografisk plåt och placerar svart papper emellan. Han låter solen skina på uppställningen under några timmar, framkallar plåten och kan på den se silhuetten av ämnet. Becquerel­ drar slutsatsen att substansen då den utsattes för solljuset har avgett strålning som kunnat ta sig igenom papperet. Närmare bestämt röntgenstrålning, en företeelse som upptäckts mindre än ett år tidigare av Wilhelm Röntgen.

26 februari. Becquerel ämnar upprepa försöket, men vädret i Paris är dåligt och solen visar sig inte. Han lägger ner hela uppställningen i en låda, men framkallar trots allt de nya plåtarna den 1 mars och förväntar sig då endast svaga spår av substansen. Istället ser han silhuetten mycket intensivt. Vid Vetenskapsakademins sammanträde dagen därpå presenterar Becquerel den enda rimliga slutsatsen: strålningen måste ha fortsatt trots frånvaron av en extern energikälla som solljuset.

Den havererade reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl. Om inte svenska folket innan visste vad becquerel var, fick vi lära oss det månaderna efter reaktor­olyckan.

Den havererade reaktor 4 vid kärnkraftverket i Tjernobyl. Om inte svenska folket innan visste vad becquerel var, fick vi lära oss det månaderna efter reaktor­olyckan.

Becquerel upprepar försöket med andra uranföreningar och finner att resultatet blir detsamma, oavsett om ämnena är fluorescerande eller ej. Han kallar strålarna uranstrålar, men de får snabbt även namnet becquerelstrålar efter sin upptäckare. Henri Becquerel har upptäckt radioaktiviteten. Hans upptäckt blir dock till att börja med inte alls lika omskriven som Röntgens.

Becquerel föddes 1852 och dog 1908. Han började sin forskarbana inom optik och polarisation. 1888 skrev han sin doktorsavhandling om absorption av ljus i kristaller. 1903 fick Bequerel ena halvan av nobelpriset i fysik, ”såsom ett erkännande av den utomordentliga förtjänst han inlagt genom upptäckten av den spontana radioaktiviteten”. Han fick dela priset med makarna Pierre och Marie Curie, som forskat vidare utifrån Becquerels upptäckt. Fem år senare dog Henri Becquerel, 55 år gammal.

Att äpplet inte faller långt från trädet bevisas av släkten Becquerel. Henris farfar Antoine, far Alexandre Edmond och son Jean var samtliga fysiker: farfadern upptäckte piezoelektriciteten, fadern studerade bland annat solspektrum och fosforescens och sonen inriktade sig på kristallers egenskaper vid låga temperaturer. De efterträdde till yttermera visso varandra som professorer­ i fysik vid Naturhistoriska museet i Paris.

Lästips:

Boudenot, ”Fysik och fysiker genom historien”, Studentlitteratur

Material från
Allt om Vetenskap nr 11

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter