Arsenik

gifternas kung och kungarnas gift

Arsenik är ett mytomspunnet gift. Under historiens gång har det flyttat förmögenheter, ändrat tronföljder och rubbat maktbalanser många gånger.
Fritt från både lukt och smak och med symtom som liknar kolera var arsenik ett favoritgift för många ambitiösa maktspelare från romarriket och framåt.
Numera har giftmördarna effek­tivare ämnen att ta till, och arsenik­förgiftning är istället en miljöfråga.

Arsenik har löst många problem i maktens korridorer. Tronföljdsfrågor, politiska mellanhavanden, ekonomiska tvister och annat har enkelt kunnat lösas med en nypa arsenik i en vinbägare. Arsenik är både luktlöst och smakfritt och perfekt för syftet – vilket alltför många upptäckte och alltför få insåg innan det var för sent.

I Rom var arsenicum – som de kallade det – mäkta populärt. Politiskt engagemang blev livsfarligt, och orimligt många rika män dog och lämnade unga, rika och glada änkor efter sig. År 82 f.Kr. såg sig diktatorn Lucius Cornelius Sulla till och med nödsakad att instifta en lag i vilken oskicket att förgifta folk med arsenik helt enkelt förbjöds. Någon större effekt hade det inte.

Rodrigo Borgia, även känd som påve Alexander VI, ansåg att arsenik var ett utmärkt medel i sina maktsträvanden.

Rodrigo Borgia, även känd som påve Alexander VI, ansåg att arsenik var ett utmärkt medel i sina maktsträvanden.

Under renässansen utvecklade den mäktiga släkten Borgia arsenikmord till en ren konstart. De lyckades nå den allra högsta makten – påveämbetet – och med det i sin hand kunde de styra och ställa lite som de ville. Påven Alexander VI (Rodrigo Borgia) gjorde sig och sin släkt kända för alla möjliga typer av omoraliskt leverne, bland annat stöld, nepotism, äktenskapsbrott, ­allehanda sexuella excesser och mord. Och ­arsenik tycks ha spelat en stor roll både i deras interna konflikter och i stridigheter med andra mäktiga släkter.

Cesare Borgia, Rodrigos son, var en hänsynslös maktmänniska och förebild till Machiavellis Fursten. Bland annat ska Cesare varit upphovsman till en legendarisk orgie, den så kallade Kastanjebanketten, i påvepalatset. Påven själv sägs ha deltagit med liv och lusta.

Cesare Borgia, Rodrigos son, var en hänsynslös maktmänniska och förebild till Machiavellis Fursten. Bland annat ska Cesare varit upphovsman till en legendarisk orgie, den så kallade Kastanjebanketten, i påvepalatset. Påven själv sägs ha deltagit med liv och lusta.

Bland annat sägs det att kardinaler och andra kyrkliga dignitärer uppmuntrades att skaffa sig stora ekonomiska tillgångar. När de sedan var tillräckligt rika bjöd Borgias in dem på middag. Olyckligtvis drabbades många av vad som verkade vara kolera efter att de druckit av ­Borgias vin. Vid deras frånfälle tillföll deras förmögenheter kyrkan, vars ekonomiska tillgångar kontrollerades av Borgia. Rodrigo Borgias son ­Cesare är känd som den kanske mest hänsynslösa maktmänniskan i släkten och var Machiavellis ­främsta inspiration när han skrev Fursten.

Den avsatte kung Erik och ärtsoppan

Den italienska renässansen var sannolikt arsenik­förgiftningarnas guldålder, bland annat beroende på att symtomen var svåra att skilja från kolera som var en vanlig dödsorsak.

I Sverige kan arsenik också ligga bakom ett av de mest kända kungamorden – det på Erik XIV. Avsatt och förnedrad satt han fången på Örbyhus i Uppland när han i februari 1577 drabbades av svåra magsmärtor. De blev efterhand allt värre, exkungen blev sängliggande och den 24 februari förstod han vartåt det lutade och begärde att få ta emot nattvarden. Tidigt på morgonen den 26:e dog han.

Erik XIV blev sannolikt arsenikförgiftad, men det där med ärtsoppa är mer tveksamt. Den vanliga proceduren var att blanda giftet i vin.

Erik XIV blev sannolikt arsenikförgiftad, men det där med ärtsoppa är mer tveksamt. Den vanliga proceduren var att blanda giftet i vin.

Brodern, kung Johan III, fruktade att Erik skulle återta makten och anade ständigt pågående sammansvärjningar. Kammarjunkare Erik Andersson Ekeblad och kanslisekreterare Johan Henriksson ansvarade för fången och hade fått hemliga order att avrätta honom om han började konstra.

Kanske började han konstra, exakt vad som hände får vi aldrig veta. Men på 1620-talet skapade historieskrivaren Johannes Messenius den moderna myten om ärtsoppa och arsenik, något som svenska skolbarn fick lära sig i skolan under många år.

När Västerås domkyrka renoverades på 1950-talet tog man tillfället i akt att analysera Eriks kvarlevor och fann då också stora mängder arsenik både i kroppen, i textilierna och i den ursprungliga träkistan. Forskarna kunde även konstatera att det inte tillsatts i efterhand utan att den kunglige fången på Örbyhus verkligen hade förgiftats. Fast ärtsoppan får Messenius stå för, troligare är att arseniken smögs ner i monarkens vin.

En kejsare med hög arsenikhalt

En annan avsatt potentat som kan ha mött arsenikdöden var Napoleon Bonaparte. Livläkaren François Carlo Antommarchi slog fast att det var magcancer, men misstankar om att han blivit förgiftad väcktes tidigt.

Fyra dagar efter frånfället fördes den ­beryktade härföraren till sista vilan nära Hutt’s Gate på ön Sankta Helena där han suttit fången. Den före detta kejsaren hedrades genom att kläs i parad­uniform med ordnar och dekorationer, och ­kistan följdes av en lång procession medan fartygen i hamnen sköt salut.

Napoleon dog i fångenskap på den isolerade ön Sankta Helena. I hans kvarlevor hittades höga halter av arsenik, men troligen hade han samlat på sig dem under hela sitt liv och inte blivit utsatt för en medveten förgiftning. Dödsorsaken var förmodligen mag­cancer – kanske framkallad av långvarig arsenik­exponering.

Napoleon dog i fångenskap på den isolerade ön Sankta Helena. I hans kvarlevor hittades höga halter av arsenik, men troligen hade han samlat på sig dem under hela sitt liv och inte blivit utsatt för en medveten förgiftning. Dödsorsaken var förmodligen mag­cancer – kanske framkallad av långvarig arsenik­exponering.

Nästan två decennier senare, hösten 1840, utverkade Louise Phillippe I tillstånd av britterna att få återföra kvarlevorna till Frankrike. Dessa visade sig vid öppnandet av graven vara i osedvanligt gott skick, vilket stärkte förgiftningsmisstankarna eftersom arsenik har en viss konserverande effekt. Under 1900-talet gjorde bland annat experter inom FBI undersökningar och hittade höga halter av arsenik, och den svenske tand­läkaren och giftexperten Sten Forshufvud publicerade 1961 en bok i vilken han gjorde gällande att ­Napoleon blev arsenikförgiftad.

Höga koncentrationer av arsenik i kroppen var emellertid vanligt vid denna tid. Giftet förekom i bland annat lim, färg och tapeter. Analys av hår från kejsaren under olika perioder i hans liv visar att han troligen haft höga arsenikvärden i kroppen ända sedan barndomen. Sannolikt blev han inte giftmördad, utan dog vid 51 års ålder av sin sjukdom – som möjligen var orsakad av arsenik.

Arsenik i nattvardsvinet

Bland arsenikmördare framstår prästen Anders Lindbäck som den mest framstående i vårt land. Som vanligt var det vin som spetsades med giftet, närmare bestämt nattvardsvin.

Den svenska seriemördaren och tillika pastorn Anders Lindbäck försökte bättra på församlingens ekonomi med hjälp av arsenik i nattvards­vinet. På så sätt kunde antalet fattighjon som kyrkan hade ansvar att försörja minskas.

Den svenska seriemördaren och tillika pastorn Anders Lindbäck försökte bättra på församlingens ekonomi med hjälp av arsenik i nattvards­vinet. På så sätt kunde antalet fattighjon som kyrkan hade ansvar att försörja minskas.

Lindbäck föddes den 22 december 1803 i Brålanda och växte upp under mycket knappa förhållanden, men kunde med ekonomisk hjälp från en kyrkoherde börja studera och läste till präst. Han prästvigdes den 19 december 1831, blev sockenadjunkt i ­Skålleruds församling och arbetade länge som skolmästare vid Upperuds bruk innan han 1861 sökte och fick tjänsten som kyrkoherde i Silbodals församling i Karlstads stift. Här ägnade han sig bland annat åt att predika nykterhetens lov samt att förbättra församlingens ekonomi – på sitt eget högst egenartade vis.

Kostnaderna för de många hjonen som satt på fattigstugan hade nämligen skjutit i höjden. Lindbäck beslöt sig för att få ned utgifterna genom att helt enkelt minska antalet hjon. Han blandade arsenik i nattvardsvinet och mördade härigenom tre personer samt förgiftade ytterligare ett antal, vilka dock överlevde. Den sjukligt sparsamme kyrkoherden avslöjades sedan anhöriga till ett av offren fattat misstankar och begärt gravöppning och obduktion. Lindbäck försvarade sig med att det handlat om barmhärtighetsmord – offren var ju trots allt bara eländiga hjon som fick det bättre däruppe. Men rätten höll inte med och han dömdes till döden. Han förekom domen genom att den 20 november 1865 hänga sig i sin cell.

Arseniktest

Anledningen till att den bestialiske ­kyrkoherden kunde avslöjas var att den brittiska kemisten ­James Marsh fått fram ett test. 1836 utformade han en analysmetod som kunde visa på förekomsten av arsenik, både i livsmedel och i mänskliga kvarlevor, vilket till en del ryckte undan mattan för giftmördarna. Dessa använde företrädesvis den lukt- och smaklösa arseniktrioxiden, som lagras mycket tydligt i hår och naglar och därmed avslöjar att ett brott har begåtts.

Arsenik som det kan se ut i naturen. Bild: SPL

Arsenik som det kan se ut i naturen. Bild: SPL

Arseniktrioxid var som sagt giftmördarnas favorit, men arsenik finns i olika former och föreningar. Som rent grundämne finns det i tre vanliga former – grå eller metallisk arsenik, gul arsenik och svart arsenik. Det som skiljer dem åt är hur atomerna formar sig till molekyler, vilket ger dem lite olika egenskaper trots att det är ren arsenik.

Man talar även om vit arsenik, vilket är just arseniktrioxid. Det är en av flera giftiga kemiska föreningar där arsenik ingår. Alla arsenikföreningar är dock inte svårartat hälsovådliga. Organiska arsenikföreningar i fisk och skaldjur hör till exempel till de mindre giftiga.

Vit arsenik, eller arseniktrioxid, är den arsenikförening som oftast förknippas med giftmord. Det är ett vitt pulver som varken smakar eller luktar något och som går att blanda i exempelvis vin.

Vit arsenik, eller arseniktrioxid, är den arsenikförening som oftast förknippas med giftmord. Det är ett vitt pulver som varken smakar eller luktar något och som går att blanda i exempelvis vin.

I bergarterna finns över 200 mineral som innehåller arsenik, till exempel ­arsenikkis och arsenopyrit med järn.

Annars är det arsenat som är den vanligast förekommande arsenikföreningen, och det kan ställa till problem eftersom det ofta finns i brunnsvatten. Arsenatmolekylen består av en arsenikatom omgiven av fyra syreatomer. I kroppen kan den ersätta fosfat som är en viktig beståndsdel i glykolysen, en process där energi till celler utvinns. Följden blir att processen blockeras, vilket bland annat hämmar tarmarnas arbete och leder till diarréer och kräkningar. Andra arsenik­föreningar ställer till med liknande problem för andra biokemiska processer i kroppen.

En dos på 0,15 gram kan vara dödlig och leder till ett hastigt insjuknande, men även exponering för lägre halter under utdragen tid kan vara ­farlig. Bland annat är arsenik starkt ­cancerframkallande.

Råttgift,  trä och glas

Alla som drabbats av arsenikförgiftning har dock inte utsatts för en giftmördares onda dåd. Ämnet har förekommit i alla möjliga sammanhang och förgiftat många människor utan uppsåt. I början av 1900-talet verkade det till exempel vara en bra idé att använda arsenik som råttgift och i bekämpningsmedel mot ohyra och ogräs på åkrarna. Men det var inte en så bra idé, skulle det visa sig. Arseniken förgiftade även människor och bruket fasades ut fram till 1980-talet, men ännu idag dröjer spår av giftet kvar i jorden.

Gammal industrimark, till exempel där det legat glasbruk, kan vara svårt förorenad av arsenik.  Bild: IBL

Gammal industrimark, till exempel där det legat glasbruk, kan vara svårt förorenad av arsenik. Bild: IBL

Det har också använts som träimpregnerings­medel, vilket visade sig vara olämpligt om det var trä avsett för hus. Arsenik har även kommit till användning inom pyrotekniken, vid garvning och skinntillverkning och för avlusning av djurbesättningar. Olika former av giftet används också i blylegeringar, till exempel för bilbatterier och ­blyhagel.

Förr användes stora mängder arsenik vid glastillverkning, vilket gett efterklang. Områdena kring de gamla glasbruken i småländska glasriket är ofta svårt förorenade och jorden giftig. På sina håll finns avfallsdeponier med tusentals kubikmeter glasrester och man har mätt upp arsenikhalter i grundvattnet på upp till 200 gånger gränsvärdena. Saneringsarbetet är emellertid komplicerat och kostsamt och uteblir därför ofta.

Arsenik som skönhetsmedel och läkemedel

Detta förrädiska ämne har dock också sina goda sidor och bilden av giftet är mångfasetterad. Den schweiziska läkaren, filosofen, mystikern, alkemisten och giftexperten Paracelsus – som ­egentligen hette något så imponerande som Filippus Aureolus Theophrastus Bombastus von Hohenheim – gjorde på 1500-talet gällande att i stort sett alla ämnen var giftiga i fel dos men ofarliga i rätt. Och att det även gällde arsenik. Idag vet vi att han i stort hade rätt och att giftighet är en fråga om dos. Till och med vatten är ju giftigt om man bara dricker tillräckligt mycket.

Fowlers lösning var en vätska som applicerades på huden vid behandling av bland annat psoriasis. Det visade sig att patienter som använde preparatet utvecklade cancer i en onormalt hög utsträckning och medlet fasades ut från 1930-talet

Fowlers lösning var en vätska som applicerades på huden vid behandling av bland annat psoriasis. Det visade sig att patienter som använde preparatet utvecklade cancer i en onormalt hög utsträckning och medlet fasades ut från 1930-talet

Däremot kan ämnen vara mer eller mindre giftiga, vilket är synonymt med mindre eller större dödlig dos. Arsenik är definitivt ett riktigt giftigt ämne – men i mycket små doser tycks det vara nödvändigt för bland annat vårt nervsystem och vår förmåga att växa. Dessa mikroskopiska ­doser får vi lätt i oss med vanligt dricksvatten, och arsenik­brist är ett okänt tillstånd.

Som så många andra giftiga ämnen har ­arsenik också använts som läkemedel. Redan Hippokrates­, läkekonstens fader, lär på 400-talet f.Kr. ha behandlat sårinfektioner med något som troligen var arseniksulfid.

Ett behandlingskit med Salvarsan, ett arsenikpreparat som faktiskt hjälpte mot den besvärliga sjukdomen syfilis. Behandlingen var dock inte riskfri eller fri från biverkningar, och när penicillinet kom blev det betydligt mindre otrevligt att få syflilis. Bild: Science Museum London

Ett behandlingskit med Salvarsan, ett arsenikpreparat som faktiskt hjälpte mot den besvärliga sjukdomen syfilis. Behandlingen var dock inte riskfri eller fri från biverkningar, och när penicillinet kom blev det betydligt mindre otrevligt att få syflilis. Bild: Science Museum London

1786 presenterade den brittiske läkaren ­Thomas Fowler ett arsenikbaserat läkemedel, som blev känt som Fowlers lösning. Det var en vätska som applicerades direkt på huden vid behandling av bland annat psoriasis. Det visade sig dock med ­tiden att patienter som använde lösningen hade en större tendens att utveckla cancer, särskilt på just det ställe där preparatet applicerats, och ­användningen fasades ut från 1930-talet.

Under den viktorianska eran i England var det populärt bland kvinnor från förmögna familjer att blanda arseniktrioxid med vinäger eller krita och antingen konsumera det i små doser eller ­gnida in det i skinnet för att göra hyn riktigt blek – allt för att visa att man hade det gott ställt och inte behövde slita ute i det obehagliga solskenet. ­Resultatet blev förstås en kraftigt ökad cancerfrekvens och ibland livshotande förgiftningar.

Den syfilitiska adeln från renässansen och framåt använde företrädesvis kvicksilver mot sin sjukdom, som då var något av en statussymbol och tydde på att bäraren var en lebeman av rang med många sexuella äventyr på sin meritlista. 1909 lyckades den tyske läkaren Paul Ehrlich ­utveckla ett effektivt och arsenikbaserat läkemedel mot syfilis. Salvarsan kallade han medlet och det ­användes flitigt fram till dess att penicillinet blev tillgängligt på 1940-talet. Salvarsan betraktas som ett första steg mot utvecklingen av ­kemoterapi och arsenik, främst arseniktrioxid, används idag vid behandling av vissa former av leukemi, hjärn­tumörer, hudsjukdomar och blodsjukdomar.

Risk med dricksvatten

Kroppen kan långsamt vänja sig vid arsenik så att de akuta förgiftningssymtomen med svåra buksmärtor, kräkningar och diarréer uteblir, medan cancerrisken på sikt ökar.

Arsenik finns överallt omkring oss, i berggrunden, i grundvattnet, i jorden och som industri­utsläpp, men naturligt bara i storleksordningen 1,8 gram per ton jord. Vi exponeras hela tiden för giftet genom mat, luft, vatten och jord, men normalt i ofarliga mängder.

Däremot finns det tillfällen när arsenikintaget kan bli skadligt. I Sverige är risken störst med dricksvatten från bergborrade brunnar som ­ibland kan innehålla mer arsenik än vad som är nyttigt. Socialstyrelsen har satt ett riktvärde på tio mikrogram per liter, överstiger halten detta måste åtgärder vidtas.

För mark ligger gränsvärdet även här på tio mikrogram per kilo torrsubstans, och för icke känslig mark 25 mikrogram per kilo torrsubstans. Känslig mark betyder mark där det exempelvis ska byggas bostäder, medan mindre känslig mark är industrimark och liknande.

Det är regler och rekommendationer, som till exempel i den gamla glasbruksbygden kan vara svåra att efterfölja. Vår exponering för arsenik lär fortsätta – även om de lömska ­giftmördarna ­numera litar till andra och mer svårspårade ­kemikalier. 

Fakta: 
Arsenik
Arsenikatomens struktur. Bild: SPL

Arsenikatomens struktur. Bild: SPL

Ordet arsenik kommer sannolikt från persiskans zarnikh vilket syftade på ett mineral med arsenik och ­svavel – ­auri­pigment.

På ­grekiska blev detta ”arsenikos”, som också betyder ’maskulin’ eller ’­potent’. Romarna kallade det ”arsenicum”.

Arsenik är ett grundämne med beteckningen As och har nummer 33 i periodiska systemet. Det är en halvmetall med fem valens­elektroner i sitt yttre skal. 

Arsenik i ris och andra livsmedel

Svenska Livsmedelsverket undersökte under 2015 halten av arsenik i 102 olika risprodukter för vuxna och barn. Man undersökte även huruvida tillagningsmetoden hade någon betydelse för mängden arsenik i det färdiglagade riset. Verkets experter fann att i vissa fall var halterna höga och gick ut med rekommendationer; vuxna bör inte äta risprodukter varje dag, barn inte mer än fyra gånger per vecka, och barn under sex år ska inte äta riskakor då de innehåller mer arsenik än andra risprodukter. Fullkornsris har högre halter av arsenik än vitt ris, vilket beror på att giftet samlas i skalet. Att koka riset med mycket vatten som sedan hälls av kan i bästa fall halvera arsenikhalten.

Amerikanska hälsomyndigheter har lagstiftat om att halten oorganiskt arsenik i risprodukter för barn måste understiga 100 ppb, det vill säga ”parts per billion”, miljarddelar. En studie nyligen publicerad i Nutrition Journal gör gällande att även ­konsumtion av bland annat vitt vin, öl och brysselkål kan ­kopplas till förhöjda värden av arsenik hos människor.

Material från
Allt om Vetenskap nr 11 - 2016

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter