FÅRET SOM GAV KLONINGEN ETT ANSIKTE:

10 ÅR SEDAN DOLLY

För tio år sedan gick en våg av chock, fascination och spekulationer genom världen. Strax utanför Edinburgh i Skottland hade ett litet lamm kommit till världen. Ett lamm som hade en surrogatmamma och en genetiskt identisk mamma – men däremot ingen pappa­. Det var Dolly.

Ett fåtal individer blir berömda bara genom att födas. Fåret Dolly är definitivt en av dem. Nyheten om den lyckade kloningen spred sig snabbt över världen. När den väl blev känd. För det var först sju månader efter födseln som världen fick höra talas om Dolly.

När nyheten släpptes blev hon förstasidesstoff på tidningar i flera länder. Det spekulerades om vad denna kloning innebar, etiska frågeställningar väcktes till liv, och tankar om mänsklig kloning framfördes.

Men Dolly var inte det första klonade djuret. Hon var inte ens det första klonade fåret. Nej, hon var faktiskt inte ens det första fåret som klonades av Ian Wilmut och hans kollegor på Roslin Institute utanför Edinburgh.

Varför då all uppståndelse just över Dolly? Jo, skillnaden låg i det sätt hon klonades på och det faktum att hon var ett däggdjur.

Megan och Morag

Året före Dolly hade man vid Roslin Institute lyckats skapa de två klonade fåren Megan och Morag, utan att media reagerat nämnvärt. Dessa, liksom andra klonade däggdjur, skapades av embryonala stamceller. Det är celler som ännu inte hunnit utveckla någon specialitet, utan kan utvecklas till vilken typ av cell som helst i kroppen.

Men Dolly skapades av en cell som redan var specialiserad. Innan hon blev till var det många forskare som tvivlade på att det någonsin skulle gå, eftersom det skulle innebära att en specialiserad cell förs tillbaka till sitt ursprungliga, icke specialiserade tillstånd. På sätt och vis skulle man vara tvungen att föra utvecklingen bakåt.

Det lät i mångas öron som en omöjlig utmaning, men Ian Wilmut och hans kollegor lät sig inte avskräckas.

De tog en cell från en tacka och sög ut cellkärnan. Från en annan tacka togs en äggcell, där kärnan togs bort och ersattes av cellkärnan från tacka nummer ett. Det sammansatta ägget odlades några dagar i ett provrör och placerades sedan i en tredje tacka, där det utvecklades till ett lamm.

Klonaren och den klonade Ian Wilmut på Roslin Institute var en av många som försökte klona djur från en cell som tagits ur ett vuxet djur. Andra gav upp, men Wilmut var envis och lyckades till slut.

Klonaren och den klonade Ian Wilmut på Roslin Institute var en av många som försökte klona djur från en cell som tagits ur ett vuxet djur. Andra gav upp, men Wilmut var envis och lyckades till slut.

Vitt och svart

Dolly föddes den 5 juli 1996. Hon var av rasen finsk dorset, vilket innebär att hon hade vitt ansikte. Den tacka som födde henne var av rasen scottish blackface och hade svart ansikte. Ett sådant får ska inte kunna föda ett lamm med vitt ansikte, och det faktum att det ändå skedde är ett tecken på att Dolly var klonad. Dessutom presenterades dna-analyser som visade att det inte fanns något släktskap mellan Dolly och blackfacefåret.

Att det var just ett får som blev det första klonade däggdjuret med denna teknik var mer eller mindre en slump. Om det skett med en mus eller någon amfibie hade det varit en något mindre överraskning. Försök pågick på flera håll under 80- och 90-talen med sådana djur, men man lyckades inte.

På Roslin Institute ville man genom genmodifiering få fram ett djur som producerade mjölk med mänskliga proteiner i. Tekniken med förflyttning av cellkärnor verkade mer effektiv än embryonal kloning, eller gammal hederlig avel för den delen. Därför fortsatte de experimenten när andra forskningsgrupper gav upp.

Efter Dolly har fler däggdjur skapats genom kloning, bland annat ytterligare får på Roslin Institute. För två år sedan fick Ian Wilmut tillstånd att klona mänskliga embryon för att utvinna stamceller.

Det skulle inte innebära en kloning av människor. Men röster har höjts i protest, inte minst av abortmotståndare. Wilmut har försvarat sig genom att hänvisa till att hans forskning kan föra den medicinska vetenskapen framåt, och därmed leda till längre och mer hälsosamma liv.

Klona människor?

Medan de forskare som själva intresserade sig för kloning främst fascinerades av att Dolly var möjlig, reagerade allmänheten på något annat. Troligtvis spelade inte den specifika tekniken någon roll, det faktum att ett däggdjur kan bli till utan befruktning väckte oro och farhågor för fram­tiden.

Om det går att klona ett får, då går det väl även med människor? Och om människor klonas, vad innebär det? I princip skulle inte längre män behövas, det skulle räcka med en cell från en vuxen människa och en surrogatmamma. Andra scenarier var arméer av klonade människor och kloner som fungerade som reservdelslager.

Så har det inte blivit än. Och troligtvis kommer det heller inte bli så, åtminstone inte inom överskådlig framtid. Tekniken är för svår att bemästra och den är för osäker. Dessutom är de etiska frågorna viktiga, de som skapade Dolly gick till exempel klart ut med ställningstaganden mot mänsklig kloning.

Allt detta märkte naturligtvis inte Dolly av. Men under hela sitt liv fick hon finna sig i att stå i centrum för uppmärksamhet från media.

Normalt fårliv

På Roslin Institute ville man att Dolly skulle få leva ett så normalt fårliv som möjligt. Hon levde ihop med andra får, flera av dem klonade, och gjorde sådant som får vanligtvis gör.

Hon fick till och med ungar. Det var dels ett led i att ge henne ett normalt liv, men de lyckade födslarna tjänade också som bevis på att hon var en fullt fungerande tacka, trots att hon var klonad. Totalt fick Dolly sex lamm, med samma bagge. Det första lammet, Bonny, föddes våren 1998.

Dolly är uppkallad efter sångerskan Dolly Parton, som förutom sin musik är känd för sina bröst. Den cellkärna som Dolly skapades ur togs från en spene, så kopplingen är uppenbar.

Kanske hade det humoristiska namnet något att göra med Dollys­ berömmelse­. För den storm av medie­intresse hon orsakade tog alla inblandade på sängen. Även det faktum att hon inte glömdes bort förvånade hennes skapare. De hade ju tidigare klonat får utan att någon tagit någon större notis, även om de då använt en annan teknik.

Även nu, fyra år efter att hon avlivades i februari 2003, blir hon uppmärksammad då och då. Under hennes livstid var det framför allt när hon var sjuk som intresset stegrades. Man letade efter tecken på att ett klonat djur möter större eller andra hälsorisker än ett icke klonat.

Dollys öde Det klonade fåret Dolly fick lungcancer och avlivades 2003. Nu kan alla intresserade se den uppstoppade Dolly på Royal Museum i Edinburgh.

Dollys öde Det klonade fåret Dolly fick lungcancer och avlivades 2003. Nu kan alla intresserade se den uppstoppade Dolly på Royal Museum i Edinburgh.



Sex år gammal

redan vid födseln?


Det första tecknet på att något var fel kom när Dolly var ett år gammal. Det visade sig att något som kallas telomerer, som är bitar av dna, var kortare än vad de borde vara. Telomerer blir kortare i takt med att ett djur blir äldre. Eftersom Dollys ursprungscell tagits från en sex år gammal tacka fanns det misstankar att hon genetiskt var sex år gammal redan vid födseln. Men man fann aldrig några belägg för det, och de noggranna hälsoundersökningar som gjordes visade inte på några abnormiteter som tydde på för tidigt åldrande.

Nästa händelse var att Dolly fick ledinflammation hösten 2001. Det är en åkomma som oftast drabbar äldre får. Det gick aldrig att få reda på hur inflammationen uppkommit, det är mycket möjligt att den inte berodde på för tidigt åldrande. Men säker kan man inte vara.

Dolly blev bara sex och ett halvt år gammal. Ett friskt får kan leva i många år till, men Dolly var inte frisk. Det hela började med att ett annat klonat får på Roslin Institute, Cedric, dog i januari 2000. Han bar på ett smittsamt virus som kan ge upphov till tumörer i lungorna.

Dolly isolerades, tillsammans med sin förstfödda, Bonny. Ytterligare ett klonat får dog, och hoppet om att Dolly inte skulle vara smittad var litet. När en av hennes ungar från den andra kullen dog av viruset var hoppet ute.

Smittan fanns överallt, så Dolly fördes tillbaka till de andra fåren där hon levde ytterligare några år. Den 10 februari 2003 hörde en djurskötare henne hosta. Efter flera undersökningar av veterinär genomgick hon den 14 februari en datortomografi, då man fann tumörer i lungorna. Dolly avlivades.

Material från
Allt om Vetenskap nr 4 2007

Mest lästa

Fler nyheter

Fler nyheter